Liberalismen är frihetens försvarare. Men vad är frihet? I en artikelserie i fem delar skriver Liberal Debatts Jesper Ahlin Marceta om frihetens filosofi och idéhistoria. Här är del 4.
Del 3 handlade om frihetens förvandling efter de atlantiska revolutionerna i slutet av 1700-talet. Enligt den hinderdoktrin om frihet som började ta form under 1800-talet är människan fri om ingenting hindrar henne från att leva som hon vill. De hinder som kan stå i vägen för henne kan vara yttre, som när man är förbjuden att fatta vissa beslut eller utföra vissa handlingar, eller inre, som när man saknar kapacitet att verkställa sina beslut i handling.
Statusdoktrinen om frihet är någonting helt annat. Enligt det så kallade republikanska frihetsbegreppet är frihet inte frånvaron av hinder, utan frånvaron av godtycklig dominans. En fri person har en särskild moralisk, social och politisk status.
De senaste decennierna har västerländskt politiskt tänkande återupplivat det republikanska frihetsbegreppet. 2001 gav idéhistorikern Quentin Skinner en föreläsning med titeln “Ett tredje frihetsbegrepp”. Liksom Berlins föreläsning trycktes den senare i en essä, som kanske i framtiden kommer att betraktas som lika betydelsefull som Berlins.
En fri person har ingen herre, och är inte kuvad. Frihet ska därför inte tolkas som frånvaron av hinder, utan som frånvaron av godtycklig dominans.
Med analytisk skärpa förklarar Skinner hur det republikanska frihetsbegreppet skiljer sig från hinderdoktrinen. En slav, argumenterar Skinner, kan vara fri i den bemärkelse som Berlin har i åtanke. Slaven kan ha en vänlig herre som låter sina slav komma och gå som hon vill, så att inga yttre hinder står i vägen för henne. Herren kan också förse slaven med allt hon behöver för att förverkliga sig själv – utbildning, pengar, mat och husrum – så att inte heller några inre hinder hämmar henne.
Slaven är fri i både negativ och positiv bemärkelse. Ändå är hon, på något sätt, inte verkligt fri. Hon saknar just den status som kännetecknar friheten. Slaven har en herre. Det spelar ingen roll att det inte finns några hinder i vägen för henne, eftersom hon står under någon annans godtyckliga dominans. Hon är kuvad.
Republikansk frihet, i Skinners resonemang, är oförenlig med sådana maktrelationer. En fri person har ingen herre, och är inte kuvad. Frihet ska därför inte tolkas som frånvaron av hinder, utan som frånvaron av godtycklig dominans.
Filosofen Philip Pettit är en av den republikanska frihetens främsta förkämpar. Han har artikulerat friheten – släpat ut frihetens natur ur det dunkla tänkandets skuggor – på ett tydligare sätt än kanske någon annan.
En person är bara fri om hon är trygg och skyddad av normer och lagar. Då är hennes frihet förankrad i institutioner.
Pettit analyserar frihet som en egenskap. Det är en egenskap som finns hos val och hos personer. Vad gäller val är de fria i den utsträckning som den som väljer (1) har det utrymme och de resurser som krävs för att utöva det alternativ hen föredrar, (2) oavsett dennes preferenser över dessa alternativ, och (3) oavsett någon annans preferenser kring hur hen borde välja. Fria val är kort sagt oberoende val.
Vad gäller personer kräver friheten någonting mer därtill. En person är bara fri om hon är trygg och skyddad av normer och lagar. Då är hennes frihet förankrad i institutioner. Men det räcker inte. Pettit menar att denna “förankring” också måste vara allmänt erkänd. Alla måste vara medvetna om att alla är skyddade på det sättet, och vara medvetna om att det är någonting alla är medvetna om. “Bara då”, skriver Pettit, “kan du gå rakryggad bland dina likar.”
Statusdoktrinen om frihet är alltså väsensskild från hinderdoktrinen. Men varför ska man tro på den förra, snarare än den senare? Del 5, som avslutar den här artikelserien, förklarar några av det republikanska frihetsbegreppets förtjänster.
Jesper Ahlin Marceta
Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!