Många miljöpartister upplever en dragkamp mellan hållbarhet och frihet. Jag drar en annan slutsats. Frihet och hållbarhet behöver varandra, skriver Gröna studenters nya ordförande Ludwig Uller.
Under mitt politiska engagemang har jag alltid sett resonansen mellan frihet och hållbarhet som ett kraftfullt verktyg för att hantera all form av politik, både i vardagliga och långsiktiga frågor. Min betoning på frihet som politiskt ankare har ofta gjort det lätt att bli stämplad som liberal miljöpartist. Men enligt mig är detta en missvisande etikett. Den frihet som ofta förknippas med liberalism är rikligt närvarande inom den gröna ideologi som jag själv bekänner mig till. Uppgiften för en modern miljöpartist är att inse vikten av att kämpa för både frihet och hållbarhet.
I Sverige tar vi alldeles för ofta den liberala demokratin och friheten för givet. Vi är så vana vid att kunna uttrycka oss fritt och välja vår egen väg i livet att vi ofta glömmer alla de uppoffringar som ligger bakom den frihet vi nyttjar. Vi glömmer bort hur unikt det är, sett över hela den mänskliga civilisationens historia, och framförallt glömmer vi hur lätt dessa friheter kan förloras. På global nivå ser vi för första gången på väldigt länge att antalet länder som klassas som demokratier minskar. En utveckling som bör oroa alla.
Friheten är lätt att ta för givet. Men ännu lättare att ta för givet är det system som gör friheten möjlig.
Friheten är lätt att ta för givet. Men ännu lättare att ta för givet är det system som gör friheten möjlig. De ekologiska systemen. Den klimatologiska balansen, den biologiska mångfalden och de ostörda vildmarkerna existerar när vi föds. Vi tar dem för givet i dag, men de kanske inte finns kvar när vi dör. Det är just på grund av att vi tar vår frihet och den ekologiska hållbarheten för givet som vår uppgift som moderna ekologister är så viktig. Att försvara det viktigaste vi har, friheten och hållbarheten, innan det är för sent.
Som tonåring var klassisk liberalism och frihetsfrågor min första politiska impuls. Människor vet bäst hur de ska leva sina liv, åtminstone bättre än politiker och stater. Denna premiss gick att applicera på de flesta samhällsfrågor. Men klimatfrågans extrema brådska och omfång gjorde att jag sökte mig till grönare perspektiv. I den gröna idétraditionen fann jag precis det fokus på frihet som jag själv kände inombords.
Gröna tänkare som Fredy Perlman, Jacques Ellul och även John Zerzan väver samman olika filosofier och perspektiv men landar alla i en kritik mot en hänsynslös industrialism. En kritik som berör klassiska gröna frågor som klimat och miljö men också inkluderar kritik mot hur teknik och ekonomiska system kan begränsa individens frihet.
Kampen för frihet och demokrati är ständigt pågående. Den gröna ideologin utgår från att samma kamp måste gälla naturen och klimatet. Det krävs en ständig kamp mot de stater och industrier vars verksamhet förstör och förorenar allt i sin väg. Friheten i vårt samhälle minskar exponentiellt i värde när vi inte kan andas in luften, dricka rent vatten och när skördarna slås ut av torka och extremväder. Naturen och klimatet är den fysiska struktur som bevarar allt mänskligt liv och därmed vår frihet.
Vi ska inte rädda klimatet för klimatets skull.
Kampen för klimatet och naturen blev inte relevant för mig tills jag förstod vad kampen egentligen betydde. Vi ska inte rädda klimatet för klimatets skull.
Jag vill stoppa den globala uppvärmningen för att det är en grundförutsättning för att leva i frihet. Jag vill inte skydda naturen för naturens skull. Jag ska skydda naturen för att det är där jag känner mig som mest fri.
Ludwig Uller är nyvald ordförande för Gröna studenter
ludwig.uller@mp.se