Endometriosvården i Sverige måste bli bättre och låta kvinnor själva bestämma över sina kroppar, skriver Linnea Lindquist.
När jag var åtta år vaknade jag en natt av att jag blödde. Sedan dess har svåra smärtor och blödningar varit en del av mitt liv varje månad. Ibland flera månader i sträck. Att vara kvinna och blödarsjuk är en dålig kombination. Att dessutom ha endometrios gör inte saken bättre.
När jag var 15 år bestämde jag mig för att jag ville ta bort livmoder och äggstockar.
När jag var 15 år bestämde jag mig för att jag ville ta bort livmoder och äggstockar. Varför skulle jag behålla dem när jag blödde hela tiden, hormonerna inte fungerade och jag låg och grät på nätterna för att jag hade så ont. Skolan blev lidande och jag undvek att umgås med mina vänner.
När jag ställde frågan till olika läkare fick jag nej till svar, med hänvisning till att jag var ung och att jag skulle vilja ha barn. Vid varje diskussion var jag tydlig med att jag inte vill ha barn.
När jag var 19 år bad jag en läkare att ta bort allt. Jag sa att jag inte orkar blöda mer och ha så fruktansvärt ont. Det blev ett nej eftersom han menade att jag kommer att vilja ha barn. Åren gick. Jag blev 23, 29 och 39 år gammal. Jag bönade och bad om att få ta bort allt, alltid med ett nej till svar: jag var för ung och en dag skulle jag vilja bli mamma. Först när jag vid 39 års ålder sa till läkarna att om de inte opererar bort livmoder och äggstockar kommer jag att åka utomlands och göra operationen eller ta livet av mig, så lyssnade de.
I Sverige lider 10 procent av kvinnorna av endometrios, en av dem är jag.
Det kan låta drastiskt men efter 30 år av störtblödningar och fruktansvärd smärta stod jag inte ut längre. I Sverige lider 10 procent av kvinnorna av endometrios, en av dem är jag.
I sin första regeringsförklaring berättade Ulf Kristersson om planerade satsningar på endometriosvården. Unga kvinnor ska inte behöva acceptera att det är normalt att leva med smärta, sa statsministern. Hans ord gav mig hopp.
Socialstyrelsen har fått i uppdrag att följa upp och utvärdera vården ur ett jämställdhetsperspektiv. De ska överväga om det finns ett behov av nationella riktlinjer för sjukdomar som drabbar kvinnor, till exempel endometrios, klimakteriebesvär och smärttillstånd. Uppdraget ska redovisas den 31 mars 2026. Det är välkommet att regeringen vill förbättra vården för oss endometriospatienter.
Frågan är principiell och handlar om kvinnors frihet och rätt att bestämma över sina kroppar. Normen att vilja ha barn är stark. För mig räckte det inte ens med ett 30-tal nej under 24 års tid för att sjukvården skulle acceptera att jag inte vill ha egna barn. Det räckte inte ens med en skriftlig försäkran att jag tog fullt ansvar för mitt beslut.
Det behövs tydliga riktlinjer som slår fast att en kvinnas nej betyder nej. Oavsett fråga.
Det behövs tydliga riktlinjer som slår fast att en kvinnas nej betyder nej. Oavsett fråga.
Unga kvinnor ska inte behöva acceptera att det är normalt att leva med smärta, sa statsministern. Jag kan inte annat än hålla med.
En borgerlig regerings huvudsakliga uppgift är att öka friheten för medborgarna. Det finns ingen viktigare frihetsfråga än att som kvinna få bestämma över sin kropp.
Regeringen har ett viktigt jobb att göra.