Nu har vi lagt det första kvartalet av det 21:a århundradet bakom oss. Från 9/11 till valet av Trump, från millenniebuggen till chatgpt. Hur ska man förstå de 25 år vi just har genomlevt? Liberal Debatt har frågat liberalt sinnade personligheter, från Johan Norberg till Cecilia Malmström, om det bästa liberala verket från 2000–2024.
Johan Norberg
Författare, idéhsitoriker och senior fellow vid Cato Institute.
Vilket är det bästa liberala verket?
Mario Vargas Llosas Bockfesten (2000).
Varför?
En av de starkaste skildringarna av hur diktaturen korrumperar alla mänskliga relationer och till slut förtär sig själv, av en av vår tids största romanförfattare.
Torbjörn Elensky
Författare och skribent.
Vilket är det bästa liberala verket?
Den bästa bok om liberalismen jag läst hittills detta sekel är historikern James Simpsons Permanent revolution. The Reformation and the Illiberal Roots of Liberalism (Belknap press, 2019). Den förklarar tydligt och övertygande hur reformationen och särskilt den intoleranta och krävande, kalvinistiska variant som under 1500-talet tog över i England, liksom Nederländerna och Schweiz, lade grunden för liberalismen. Ur bokstavstrons orimlighet, predestinationens hopplöshet och den religiösa diktaturens våld föddes idéer om tolerans, personligt ansvar och frihet som är helt unika i världshistorien.
Varför?
Jag citerar ur den recension jag skrev i Axess 2020:
”I ett av bokens ideologiskt mest intressanta avsnitt beskriver Simpson hur de äldre idéerna om friheter, knutna till positioner och rådande förhållanden, genom reformationen och dess universalistiska individualism utvecklades till idén om en absolut Frihet som är lika för alla och som bygger på vars och ens rätt till sitt eget liv, sitt eget samvete, sin egen frälsning. Och som i bara ett par små steg kunde utvecklas till tron på universella mänskliga rättigheter, via den amerikanska självständighetsdeklarationens bevingade ord: We hold these truths to be self-evident… Sanningen är självklar, den kräver ingen tolkning, den förklarar sig själv. Och den är universell. Men redan dess första ord är historiskt tolkningsbara som sprungna ur en specifikt protestantisk syn på såväl människan som läsning.”
Det är nödvändigt att förstå hur förnuftet växte fram ur oförnuftet för att förstå själva grunden för liberalismen. Bara genom att begripa historien och de djupa strukturerna som ligger under det vi idag tar för givet klarar vi att bevara och utveckla det för framtiden.
Gina Gustavson
Statsvetare och författare.
Vilket är det bästa liberala verket?
Magnificent Rebels av Andrea Wulff.
Varför?
Boken tar oss med till tyska Jena strax efter sekelskiftet 1800, då romantiker som bröderna Schlegel myntade begreppet individualitet. De kan också ha sägas uppfunnit värdepluralismen och därmed, menade sedermera Oxfordtänkaren Isaiah Berlin, liberalismens etos framför andra: att vara öppensinnad och flexibel, som räven, istället för dogmatiskt taggig och hoprullad, som igelkotten.
Dessutom vittnar boken om personlighetens, känslornas och relationernas vikt (både vänskapliga och amorösa) för liberalismen.
Andreas Johansson Heinö
Förläggare Timbro förlag.
Vilket är det bästa liberala verket?
Francis Fukuyama: The Origins of Political Order (2011) och Political Order and Political Decay (2014).
Varför?
Om det föregående kvartsseklet var upptaget av frågor om rättvisa (med oändliga varianter på de svar som Rawls och Nozick formulerade i början av 1970-talet) har 2000-talet så här långt inneburit en slags återupptäckt av staten. Ingen har ställt bättre frågan bättre än Fukuyama i andra delen av sitt mastodontarbete om statens uppkomst: hur blir man Danmark? En fråga som när den först formulerades mottogs som helt obegriplig i svensk debatt, där Danmark då fortfarande var ett skällsord.
Caroline von Seth
Förbundsordförande Centerpartiets ungdomsförbund (CUF).
Vilket är det bästa liberala verket?
Jag tycker frågan på ett sätt är svår, för jag vet inte om jag nödvändigtvis läser litteratur med ”liberala glasögon”. Min bästa läsupplevelse överlag under de senaste åren är helt klart Ett litet liv av Hanya Yanagihara.
Varför?
Vill förvisso kanske inte hävda att det nödvändigtvis är liberal litteratur, men jag menar ändå att skildringen av protagonisten Jude St. Francis och hans person och förflutna på ett icke-dömande vis är en av de bästa individskildringarna någonsin. Det är något speciellt med att kunna skildra en romanfigur – eller en individ som du så vill – med sådant djup och precision.
Anton Holmlund
Förbundsordförande Liberala ungdomsförbundet (LUF)
Vilket är det bästa liberala verket?
– The Narrow Corridor av Daron Acemoğlu och James A. Robinson
Varför?
– Den expanderar och fördjupa deras tidigare teorier från Why Nations Fail och ger allt som allt en bättre mall för vad som krävs för att friheten ska blomstra.
Karin Karlsbro
Liberalernas Europaparlamentariker.
Vilket är det bästa liberala verket?
Jag väljer en av mina många favoriter. Inte för att det är den allra bästa, men en av de viktigaste för att förstå vår samtid och hoten mot den liberala demokratin. Anne Applebaums Demokratins skymning.
Varför?
Demokratins skymning inleds ju dessutom med nyårsfirandet vid millenieskiftet som utgångspunkt och sen får vi följa med och betrakta hur högerpopulistiska krafter vinner mark, och samverkar över nationsgränser och förändrar enskilda människor.
En bok som förmedlar en spark i baken, om att stå upp för den liberala demokratin är ett ansvar för alla.
Emma Wiesner
Europaparlamentariker för Centerpartiet.
Vilket är det bästa liberala verket?
– Friheten där asfalten tar slut av Gabriel Ehrling Perers
Varför?
– För att den med ett spännande reportagegrepp lyfter bruksorternas olikheter, utmaningar och frihetskamper. Samtidigt visar Ehrling Perers hur bruksorternas utmaningar speglar Sveriges utmaningar och hur olika livet på Sveriges ”landsbygder” ser ut. När debatten förenklas till snus och dieselpriser så visar boken att det är viktigare än vad man först tror att följa utvecklingen i Dalarnas bruksorter för att förstå våra samtida liberala utmaningar.
Mattias Svensson
Författare och ledarskribent, Svenska Dagbladet.
Vilket är det bästa liberala verket?
Det måste bli Deirdre McCloskeys trilogi om de borgerliga dygdernas betydelse för världens växande välstånd: Bourgeois virtues (2006), Bourgeois dignity (2011) och Bourgeois equality (2016).
Varför?
Hon visar där hur förändring i tänkande mot att behandla människor med lika frihet och respekt inte bara var välkommet i sig, det födde en välståndsexplosion där människor utan bakgrund med innovationer och entreprenörskap skapade en stadigt förbättrad framtid. Dessutom visar hon genom sin metod i böckerna på kulturens och litteraturens betydelse för insikter om samhället, också på ekonomins område. En sant humanistisk gärning.
Visst är det talande för kvartsseklet att fokus är på historia snarare än på framtiden också i ett liberalt storverk, men McCloskeys böcker handlar ändå både om eviga sanningar och ger hopp om mänsklig förbättring.
Fredrik Segerfeldt
Näringspolitisk expert och författare
Vilket är det bästa liberala verket?
2084 av Boualem Sansal (2015).
Varför?
Boken bygger vidare på Orwells 1984, men det totalitära samhälle som utmanas är denna gång islamistiskt. Sansal visar med stor tydlighet vad som händer när man tar ifrån den enskilde människan rätten och möjligheten att fritt tänka själv. Att kritisera såväl makthavare som auktoritära ideologier är ett djupt liberalt grundvärde. När författaren till boken dessutom sitter fängslad i den algeriska diktaturen är boken än mer relevant.
Linnea Lindquist
Skolledare, skoldebattör och kolumnist i Expressen
Vilket är det bästa liberala verket?
– Rikslarm från Georgien av Fredrik Segerfeldt
Varför?
– Jag väljer en nyutgiven bok som ger politiskt hopp när omvärlden ofta upplevs som mörk. Fredrik Segerfeldt lyckas genom sina resor och möten med människor visa varför världen behöver mer liberalism, varför vi behöver mer frihandel, öppenhet och frihet. Frihandel och öppna gränser möjliggör en demokratisk utveckling i de länder som vi med ryggmärgsreflexen kategoriserar som hårdnackade diktaturer.
– Det är i möten med människor som vi öppnar dörrar till nya, och andra sätt att se – och tolka vår världsbild.
– Personligen älskar jag den här boken eftersom jag har besökt många av de länder som Fredrik skriver om, ätit samma mat och upplevt liknande strapatser.
Cecilia Malmström
Tidigare EU-kommissionär
Vilket är det bästa liberala verket?
– The centre must hold – Why centrism is the answer to extremism and polarisation, redigerad av Yair Zivan (2024)
Varför?
– Runt om i världen ser vi hur nationalistiska och extrema partier växer. I Europaparlamentsvalen gick de högernationalistiska krafterna starkt framåt. Inte fullt så mycket som de tidiga prognoserna pekade på, men de blev ändå störst i Frankrike, Österrike och Italien samt näst störst i flera andra länder. Även den extrema vänstern gick fram på flera håll. Populismen firar triumfer också på många ställen i Latinamerika, i USA, i Asien och Afrika. I USA omvaldes Donald Trump efter en valrörelse byggd på lögner, populistiska, för att inte säga extrema löften, och fula påhopp. Enkla lösningar är populära och lockar många människor, kanske vilsna i en tid där globaliseringen och teknikutvecklingen för med sig stora förändringar där alla inte hinner med. Det blir lätt att hitta syndabockar: invandrare, globaliseringen, den dekadenta västerländska livsstilen, eliten. Det är alltid någon annans fel.
– I detta politiska landskap kan det finnas skäl att slå ett slag för en mer pragmatisk, liberal, mittenpolitik. En som gör det är Yair Zivan, tidigare rådgivare till den före detta israeliska premiärministern Yair Lapid och medarbetare till Simon Peres. I sin bok samlar han politiker (till exempel den före detta socialdemokratiske premiärministern Tony Blair, Kanadas finansminister liberalen Chrystia Freeland och Australiens förre konservative premiärminister Malcolm Turnbull) och akademiker som alla argumenterar för behovet av, och fördelen med, en mittenpolitik. Pragmatisk, värdebaserad och som inte skyr behovet av komplexa lösningar på svåra problem. En politik som tar människors oro på allvar, som bejakar förändringar och utveckling, och som presenterar en vision. Politiker som engagerar sig i dialog med medborgarna och tar en öppen debatt om behovet av kompromisser. Det låter kanske inte så märkligt, men med tanke på det polariserade politiska tillståndet i många länder, är det tankeväckande och intressant att läsa. Här finns mycket att hämta för liberala politiker som tappat den ideologiska kompassen.
Jens Liljestrand
Författare, litteraturvetare och kulturskribent
Vilket är det bästa liberala verket?
– Agnes Lidbecks roman Finna sig från 2017.
Varför?
– En sensationell, hårt stiliserad romandebut som skoningslöst skildrade det patriarkala förtrycket utifrån ett kvinnoöde där varje andetag handlar om att vara behövd, åtrådd och sedd av män. För mig blev ingenting sig likt efter den läsningen.
Bengt Westerberg
Tidigare partiledare och socialminister, Folkpartiet. Styrelseordförande Liberal Debatt.
Vilket är det bästa liberala verket?
Gunnar Petris Upplysningen. En essä om dess beskaffenhet, nytta och nödvändighet för samhället (Fri Tanke 2024, utgiven i samarbete med Liberal Debatt).
Varför?
Den ger en utmärkt inblick i det liberala tänkande som har sitt ursprung i upplysningens idéer. Den visar också vilka upplysningens – och liberalismens – motkrafter är. Den är en viktig inspiration för alla oss som i dag vill försvara en hotad liberalism.
Anna Victoria Hallberg
Litteraturvetare och kulturskribent
Vilket är det bästa liberala verket?
– After Europe (2017, finns på svenska som Efter Europa), skriven av den bulgariske statsvetaren Ivan Krastev.
Varför?
– På klarsynt prosa redogör Krastev för hur tolerans och civilitet, länge utmärkande drag för både Europa och EU, i stället börjat betraktas som unionens sårbaraste punkter. Han beskriver trovärdigt hur ett nytt motstånd mot öppenhet och tolerans paradoxalt nog kan iakttas både bland populister och liberaler.
Genom en metod som kastar sig fritt mellan socialpsykologen Jonathan Haidt, dramatikern Eugène Ionesco, statsvetaren Samuel Huntington, beslut i Bryssel och hur den central- och östeuropeiska regionens historiska erfarenheter kolliderar med globaliseringens löften, frilägger Krastev hur de populistiska partiernas framgångar har splittrat vår kontinent och att migrationskriserna förändrat de liberaldemokratiska systemens karaktär. Den europeiska demokratin håller långsamt på att bli ett verktyg för exkludering, menar Krastev. Jag uppfattar också att han menar att liberaler behöver bli bättre på att hantera meningsmotståndare, snarare än att ständigt försöka besegra dem.
– Hela boken är en verkningsfull kritik av liberalismens oförmåga till krismedvetenhet och självrannsakan men den påminner också om att historisk determinism är en illusion – på så sätt är det en hoppfull text. Att vara flexibel och inte hemfalla åt rigiditet blir den nödvändiga uppmaningen, till Europa. Den som vill överleva måste lära sig att improvisera.
Simona Mohamsson
Kommunikationskonsult Narva och tidigare toppkandidat till Europaparlamentet för Liberalerna
Vilket är det bästa liberala verket?
– Freedom (finns på svenska som Frihet) av den amerikanske författaren Jonathan Franzen.
Varför?
– Romanen utforskar vad frihet innebär på både personliga och samhälleliga nivåer, och ställer frågor om individens ansvar i en värld där valfrihet ibland kan kännas som en börda. Franzens komplexa romanfigurer och deras konflikter kring moral, miljö, och familjeliv gör Frihet till en skarp analys av samtidens liberala dilemman – hur vi balanserar personlig frihet med ansvar gentemot andra. Det är en bok som inte bara berör utan också utmanar läsaren att reflektera över sina egna värderingar.
Kulturredaktionen
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!