Att regeringen närmar sig en mer kollektivistisk utgångspunkt i skolpolitiken är positivt. Tillsammans med en högre grad av likvärdighet, fokus på grundläggande kunskaper och ett avskaffande av den fria etableringsrätten är det ett liberalt vinnarrecept, skriver Linnea Lindquist.
Nu är det slut på individualiseringen av skolan. Det menar i alla fall skolminister Lotta Edholm (L), som nyligen skrev en debattartikel tillsammans med Luf:s Erik Berg och Liberala studenters Hannes Snabb.
Det är på tiden. Allt för länge har skolan i mångt och mycket handlat om individen. Trots att alla grundskoleelever har skolplikt. Och trots att lärare faktiskt undervisar hela skolklasser – inte enskilda elever. Att försöka få till individuella anpassningar när en elev inte klarar skolan har därför inte fungerat.
Likt alla andra politikområden präglas skolpolitiken av en spänning mellan individen och kollektivet. Utifrån individens perspektiv är det rätt att önska den skola man anser är bäst för sitt barn, medan det för en fristående huvudman är förståeligt att man försöker undvika elever som behöver kostsamt stöd. Särskilt om rektorn har krav att leverera överskott till huvudmannen. Att det är viktigt att ge individen frihet att själv utforma sitt liv är en hållning som många skulle definiera som klassiskt liberal.
Det är statens uppgift att undanröja hinder. Frågan är om det – i förhållande till skolplikten – kan anses vara en rimlig liberal princip att en elevgrupp har goda möjligheter att klara skolan medan en annan elevgrupp misslyckas. Om man menar att individens rätt att välja skola ska vara överordnad kollektivistiska perspektiv måste politikerna vara tydliga med vilka elever som ska offras på individens altare.
Själv vänder jag mig emot principen att den enes bröd ska vara den andres död, eller kanske snarare misslyckande i det här fallet. Skolsystemet handlar till syvende och sist inte om individen utan om att cirka en miljon barn har skolplikt i ett och samma skolsystem. Det måste vara utgångspunkten när vi utformar principerna som skolsystemet vilar på.
Skolan är kollektivistisk i sin konstruktion, och måste vara det eftersom alla barn har rätt att klara skolan. När ny skolpolitik utformas är det därför viktigt att utforska hur det kollektivistiska kan bana vägen till en på sikt ökad frihet för individen. Givetvis utan att ta ifrån föräldrar möjligheten att önska skola för sina barn.
Jag är övertygad om att en lyckad skolgång där varje barn står på en gedigen kunskapsbas kommer att leda till att man även fortsättningsvis har möjlighet att fatta fria, kloka beslut om sina livsval. Alldeles oavsett vilken utbildningsnivå elevens föräldrar har eller vilket språk de talar i hemmet.
Det säger jag i egenskap av liberal. Jag står för klassiskt liberala frågor som sänkt skatt på arbete, att alkoholmonopolet avskaffas och att marknadsekonomin är motorn i samhället. Statens uppgift borde istället vara att fokusera på sitt kärnuppdrag, och att undanröja hinder för individens vilja och utveckling. Likaså tror jag att konkurrens kan driva fram kvalitet och effektivitet i många branscher.
Frågan är om liberala ideal behöver stå i motsatsförhållande till att förespråka en reglerad skola utan konkurrens, en skolpeng som inte överkompenserar friskolor och ett betygssystem där det är svårt att fuska. Jag vill att den fria etableringsrätten avskaffas så att antalet skolplatser motsvarar elevantalet i kommunen. Jag tycker inte heller att aktiebolag har i skolan att göra och friskolesektorn, som till hundra procent finansieras av skatter måste omfattas av offentlighetsprincipen.
Jag menar att ett mer likvärdigt skolsystem också är en liberal hållning eftersom skolan är en särskilt samhällsviktig verksamhet. Hur skolsystemet fungerar påverkar elevernas möjlighet till fria livsval. Trots att olika principer kan råda i olika politikområden är skolan, och kommer alltid vara, en grundpelare i samhället. Vi ska inte vara rädda för att erkänna värdet av en kollektivistisk skola. Kollektivism är inte dåligt när det syftar till att främja liberala värden. Lite mindre egenmakt idag skapar möjlighet för ökad egenmakt i morgon.
Jag är hoppfull inför framtiden. Många liberaler, både partister och fristående, omprövar sin syn på skolsystemet. Alla liberaler borde kunna ställa sig bakom principerna om ett skolsystem som rustar varje elev för framtiden.
Linnea Lindquist
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!