Skip to content
Idé | Yttrandefrihet

Var inte naiv om yttrandefriheten

Desinformation om kriget i Ukraina får många att fundera över yttrandefriheten. Vad får man säga, egentligen? Liberal Debatts Jesper Ahlin Marceta filosoferar om yttrandefriheten.

Liberaler hänvisar gärna till John Stuart Mill i sitt försvar av en fullständig yttrandefrihet. I boken Om Friheten (1859) formulerade Mill en teori om öppna meningsutbyten. Jag har skrivit om detta i Liberal Debatt förut:

“Mill menade att en fri debatt leder oss närmare sanningen. Om vi hindrar falska uppfattningar från att uttryckas, skrev han, berövar vi också oss själva det tydliga och livfulla intryck vi får av det sanna när det möter det falska.”

Mill gissade att en fri debatt leder oss närmare sanningen – men frågan om det verkligen stämmer är öppen.

I dag säger liberaler att Rysslands desinformatörer måste mötas i respektfull debatt. Deras lögner ska exponeras, och deras argument sänkas, genom hederlig faktagranskning och diskussion. “Fri debatt leder oss närmare sanningen.”

Mill hade en naiv syn på yttrandefrihet. Hans teori om yttrandefrihetens positiva effekter var rent spekulativ. Mill gissade att en fri debatt leder oss närmare sanningen – men frågan om det verkligen stämmer är öppen.

Modern kunskap om hur människan och samhället fungerar talar emot Mills spekulation. Vi vet till exempel att vanliga personer ofta avfärdar bevis som strider med deras förutfattade meningar. Reaktionen är förståelig, rent psykologiskt. Men den är också suboptimal, givet att vi vill närma oss sanningen. Ett fritt meningsutbyte mellan två vanliga personer kan ha till följd att båda två går därifrån ännu mer övertygade i sina falska föreställningar än tidigare.

Vi vet också att illvilliga aktörer – stater, organisationer och individer – utnyttjar den fria debatten för att förstöra den. De sprider massor av falska uppgifter, så att blotta mängden gör det omöjligt att navigera sig fram till vad som faktiskt stämmer. De blåser upp oviktiga sanningar, så att alla som inte tar hänsyn till dem ser ut att ha något att dölja. Isobel Hadley-Kamptz skriver träffsäkert i DN att desinformatörer vill “förvirra, trötta ut och ytterst främja en cynism där människor inte längre tror att någon talar sanning”.

Mills spekulation om den fria debattens effekter har alltså brister. Fri debatt leder inte alltid åt rätt håll.

Problemet med Mills teori om yttrandefrihet är att den är för abstrakt. Mill lyfter människan ut ur sina verkliga sociala och politiska sammanhang och förvandlar henne till en teoretisk tankemodell. Hans spekulation bygger på massor av underförstådda premisser, som sällan gäller i verkligheten.

Mill säger “om, om, om!” men verkligheten säger “nej, nej, nej!”

I själva verket lyder teorin ungefär såhär: “Om hederliga debattörer, som alla vill nå sanningen, har tillräckligt med tid, resurser och förmågor att reda ut en fråga och granska den noggrant ur alla relevanta perspektiv, så kommer de att närma sig sanningen.”

Det är en fin teori. Men eftersom teorins premisser sällan gäller i verkligheten gäller heller inte alltid slutsatsen. Många debattörer är ohederliga. Många debatterar av andra skäl än att nå sanningen. Mill säger “om, om, om!” men verkligheten säger “nej, nej, nej!”

En sund uppfattning om yttrandefrihet behöver ta hänsyn till verklighetens villkor. Hur borde vi förhålla oss till yttrandefrihet, när vi vet att riktiga människor inte är som Mills teoretiska tankemodeller?

Genom att välkomna illvilliga aktörer till den fria debatten riskerar vi den fria debattens undergång.

Vi måste framför allt ta hänsyn till att många debattörer är ohederliga och ofta debatterar av andra skäl än att nå sanningen. Ska vi verkligen låta dem delta i debatten på samma villkor som hederliga debattörer?

Juridiskt sett – ja, naturligtvis. Oönskvärda åsikter ska inte förbjudas. Men socialt och politiskt är svaret inte lika självklart. När vi är förvissade om att någon debatterar för att förstöra samtalet borde vi sluta lyssna. Annars låter vi oss utnyttjas. Genom att välkomna illvilliga aktörer till den fria debatten riskerar vi den fria debattens undergång.

Liberaler ska läsa sin John Stuart Mill. Hans försvar av yttrandefriheten är fortfarande ett av de starkaste och viktigaste i den liberala idétraditionen. Men man ska inte vara naiv, när man läser sin Mill. Man måste hålla i minnet att hans abstraktioner inte gäller för verklighetens människor och samhällen.

Jesper Ahlin Marceta

Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!