Skip to content
John Stuart Mill (1806-1873)
John Stuart Mill (1806-1873)
Idé | John Stuart Mill

Ingen får kidnappa John Stuart Mill

Alla liberaler älskar John Stuart Mill. Men älskar John Stuart Mill alla liberaler? Liberal Debatts Jesper Ahlin Marceta menar att Mills filosofi inte går att passa in i någon av vår tids ideologiska ramar.

John Stuart Mill (1806-1873) sägs ibland vara “liberalismens fader”. Enligt Mills så kallade skadeprincip är det bara tillåtet att utöva makt över en annan människa om det skyddar andra från att skadas. Liberaler har tolkat Mills filosofi som att den ska ge människan fullständig frihet från allt statligt inflytande.

En läsning av Mill kan kallas för “den nyliberala läsningen”. Läsningen bygger på skadeprincipen och en snäv tolkning av Mills syn på frihandel.

Mill var verksam i flera decennier och intog flera olika ståndpunkter kring handel. I boken On Liberty (1859), till exempel, skrev Mill: “… både prisvärdheten och kvaliteten på varor garanteras mest effektivt genom att låta producenter och försäljare helt fria, givet det enda villkoret om den jämlika friheten för alla konsumenter att förse sig själva annorstädes. Detta är den så kallade Frihandelsdoktrinen.”

Enligt den nyliberala läsningen uttrycker Mill sitt stöd för en mer eller mindre helt fri marknadsekonomi, utan andra begränsningar än de som ges av skadeprincipen. Staten ska inte få utöva makt över marknaden om det inte skyddar andra från att skadas. Men den nyliberala läsningen är för ytlig. Man kan inte kidnappa Mills filosofi så, utan att utelämna väsentliga delar av den.

“Jag anser bestämt att det är rättvist och rimligt att statens generella policy borde vara att distribuera rikedom, inte koncentrera den.” – John Stuart Mill

Till exempel förklarade Mill år 1852 i ett expertutlåtande inför en kommitté för inkomst- och egendomsskatt: “Jag anser bestämt att det är rättvist och rimligt att statens generella policy borde vara att distribuera rikedom, inte koncentrera den.” Genom exempelvis arvsskatt och fastighetsskatt (eller motsvarande, i Mills feodala England) skulle staten fördela välståndet jämlikt i samhället.

I boken Autobiography (1873), skrev Mill om sin politik: “… vissa är födda till rikedom och den stora majoriteten till fattigdom. [Jag] hoppades att genom universell utbildning, ledandes till frivillig återhållsamhet bland befolkningen, skulle de fattigas portion bli mer acceptabel. Kort sagt, jag var en demokrat, men inte minst en socialist.”

Liberaler ska alltså vara försiktiga med att göra anspråk på Mills filosofi och hävda att den bara ger stöd för just den egna ideologiska positionen.

Den nyliberala läsningen av Mill skymmer framför allt hans egentligen mycket nyanserade syn på handel. Efter att ha nämnt den så kallade Frihandelsdoktrinen i On Liberty fortsätter Mill: “… handel är en social handling. Den som ägnar sig åt att sälja varor av vilket slag som helst offentligt påverkar andra personers intressen, och samhällets intresse i stort; därför faller hans agerande, av princip, under samhällets jurisdiktion.”

Eftersom handel är en social handling är det alltså av princip tillåtet för samhället att, genom staten, begränsa handeln. Det finns ingen absolut rätt till fullständig handelsfrihet.

Mill förklarar noggrant att det till exempel är tillåtet för staten att kräva sanitära försiktighetsåtgärder och att skydda arbetare i farliga yrken: “Sådana frågor rör frihet bara i den utsträckning som det är bättre att låta människor vara i stället för att kontrollera dem: men att det är legitimt att kontrollera dem, för sådana ändamål, är i princip obestridligt.”

Liberaler som läser Mill ska inte kidnappa hans filosofi för sina egna ideologiska positioner.

Man kan säga att det finns en skillnad mellan princip och doktrin i Mills politiska filosofi. Principerna, som att det bara är tillåtet utöva makt över människor om det skyddar andra från att skadas, är primära. De är mer eller mindre orubbliga.

Doktrinerna är sekundära. Om de krockar med principerna måste doktrinerna ge vika. Doktrinerna är också föränderliga. Frihandelsdoktrinen, till exempel, är närmast matematisk. Leder handel med en viss vara, eller handel av en viss sort, till gott eller ont? I vilken utsträckning? Först måste man mäta och räkna, och endast därefter kan man ta ställning.

Liberaler som läser Mill ska inte kidnappa hans filosofi för sina egna ideologiska positioner. Man måste hålla i minnet att Mill var en bred och djup filosof som inte helt oproblematiskt går att passa in i några av vår tids ideologiska ramar.

Jesper Ahlin Marceta