Geijerska studentföreningen hävdar i en debattartikel att vänstervridna universitet fryser ut liberala studenter. I en replik menar Studentföreningen Verdandi att de i stället borde föra John Stuart Mills arv vidare, och våga bemöta marxistiska professorer med liberala argument.
De återkommande debatterna om akademins eventuella politisering hade kunnat handla om den faktiska styrningen av forskning och undervisning. I stället är det oftast de vanliga identitets- och kulturkrigen som projiceras på universitetsvärlden. Geijerska studentföreningens styrelseledamot Love Richert gjorde nyligen i en debattartikel i Liberal Debatt (29/12) sin insats för detta. Problemformuleringen är välbekant: universiteten ägnar sig åt vänsterindoktrinering.
Rent praktiskt ska denna indoktrinering till exempel bestå i att vissa professorer ”hyllar marxistisk ekonomisk teori och öppet framför värderande kommentarer om den svenska partipolitiska högern”. Det händer säkert ibland. Vad som är svårare att förstå är att det enligt Richert krävs så pass lite för att de unga liberaler han beskriver som ”intellektuella, nyfikna och sanningssökande” ska ge upp tanken på en akademisk utbildning överhuvudtaget. Han har med andra ord ingen större tilltro till sina liberala vänners självkänsla, eller till deras förmåga att integrera främmande perspektiv i sin världsbild.
Professorer har ägnat sina liv åt att fördjupa sig i särskilda problem utifrån sina särskilda perspektiv och bevekelsegrunder. Självklart har de utvecklat åsikter om dessa ämnen, som de ibland tillkännager för sina elever. Richert menar att detta är ett problem som liberaler bör ta tag i, eftersom deras egen målgrupp annars riskerar att lockas över till ytterhögern.
Hur det skulle förverkliga John Stuart Mills ideal om fritt idéutbyte, som skribenten säger sig stå bakom, är svårt att förstå.
Det framgår dock inte särskilt tydligt vad Richert vill se för sorts åtgärder, eller vad han egentligen vänder sig emot i ytterhögerns problemformuleringar. Invändningarna mot Nick Alinia och Högerpartiet motiveras inte med mycket mer än lojalitet mot institutionen: den nya högern respekterar inte universitetet som symbol för bildning och klass i den tradition som Geijerska studentföreningen representerar. Men så länge liberaler fortsätter att komma dit, lär sig bära frack och äta med rätt bestick, så tycks Richert inte ha något emot att akademin blir ett tryggt rum i borgerlig samförståndsanda. Hur det skulle förverkliga John Stuart Mills ideal om fritt idéutbyte, som skribenten säger sig stå bakom, är svårt att förstå.
Vi menar att det akademiska kunskapssökandet är en självständig process som inte kan styras av tillfälliga opinionssiffror. Marxismen har till exempel varit en inflytelserik teoribildning i de flesta humanistiska och samhällsvetenskapliga discipliner under större delen av det senaste århundradet. Det står var och en fritt att kritisera och avfärda marxismen, men även en liberal student måste faktiskt våga möta den. Om man genomgår en hel universitetsutbildning utan att känna sig ifrågasatt har man knappast lärt sig något, oavsett vad man tyckte från början. Till och med din mest vänstervridna föreläsare började en gång sin bana med att som student bli förbannad på vad professorerna sade. Var så god att föra det arvet vidare, eller bryta mot det.
Till alla frihetligt sinnade studenter i Uppsala som inte känner att de måste strykas medhårs i sin intellektuella verksamhet: välkomna till Verdandi!
Josef Schönberg
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!