Påve Franciskus har avlidit, 88 år gammal. Jakob Norrhall minns en påve som gjorde alla missnöjda men ändå lyckades påverka kursen för världens största organiserade samfund. Och nästa påve, som lär komma från Afrika eller Asien, kommer sannolikt fortsätta att arbeta i hans spår.
Påveval är alltid lika mysteriska som de är pop. Inget val är så otillgängligt och samtidigt så bevakat.
1,3 miljarder människor ska få en ny ledare som de varken får välja, byta ut eller ignorera. I böner och tilltal kommer hans namn att höras vid varje mässa. Och varje ord ur hans tunga blir betydande för kyrkans hela väsen. Inte konstigt att det blir stort baluns.
Två gigantiska filmer på ämnet har genomsyrat detta val i världsbefolkningssinne. The two popes (2019), om det föregående valet. Konklaven (2024), om hur det kan gå till i det kommande.
Som alltid behöver man vara Svarte Petter och påtala: Ingen av filmerna ger ett sken av hur det förra gick till eller hur de kommande lär se ut.
Den goda broderstämningen eller vägen till beslutet illustreras med frånvänd verklighetsförankring. Konklaven ger sken av ett val där konservativa och progressiva står på ett jämbördigt slagfält med lika många på bägge sidor.
Men det betyder inte att valet är dramalöst. Jag tror på riktigt att vi står inför förändring.
Men kyrkan är trögflytande. Franciskus, den ödmjuke förändraren, har behövt utstå stort motstånd från kyrkans alla läger.
Denna gång känns det som brytningspunkten för något nytt, en påföljd av det historiska valet som skedde förra gången. Då var det drama, avgång och nybrutna marker. Från konservativt till progressivt, från kaos till ordning. Från en upplevt självupptagen och narcissistisk stängd kyrka till en öppen, ödmjuk och världstillvänd kyrka.
Men kyrkan är trögflytande. Franciskus, den ödmjuke förändraren, har behövt utstå stort motstånd från kyrkans alla läger. Progressiva tycker att han är för feg. Konservativa för aggressiv. Ingen är nöjd.
Det är inte så konstigt, förändring av världens största organiserade samfund sker över lång tid med gemensamma fronter.
Men en sak talar för förändring. Franciskus har sonderat terrängen. Över 70 procent av de sittande kardinalerna är av honom utnämnda. Organisationen har styrts i riktning mot förändring. Nästkommande påve, som den svenske kardinalen Arborelius har påpekat, lär heta Franciskus II. Som en fortsättning på det arbete som Franciskus I påbörjat.
Men det lär inte vara svensken som får byta namn. Den nya påven lär antingen komma från Asien eller Afrika. Från platser där kyrkan är etablerad, men inte från väst. Förnyelse, men på redan sonderad mark.
Även om valet inte är lika dramatiskt lär besluten som kommer att vara det. Får vi hoppas.
Jakob Norrhall
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!