Skip to content
Debatt | Miljö

Svensk kemikaliehantering är rena vilda västern

Handsprit kan visst vara farligt! Anders Karlsson , ordförande för BGHR, branschföreningen Grön Hygien och Rengöring, tar sig in i debatten om EU-reglering av kemikalier. Han vänder sig emot påståenden från IKEM, Innovations och kemiindustrierna.

I dag råder rena vilda västern när det gäller märkning, hantering, användning och avfallshantering av farliga kemikalier.

I en artikel beskrivs användningen av etanol i handsprit som ofarlig. Låt oss ge vår syn på det. Etanol är både cancerframkallande och har enligt dokumentation reproduktionstoxiska egenskaper. Det vi applicerar på huden absorberas, och var femte person inom vården har problem med hudutslag. Trots detta rekommenderar sjukvårdens medicinska centrum och vårdhygien att personalen desinficerar händerna med sprit i stället för att tvätta dem med tvål och vatten – fastän det är känt att vinterkräksjuka inte stoppas med handsprit. Detta råd leder i praktiken till en ökad infektionsrisk inom vården.

Det finns med andra ord många skäl till att välja tvål och vatten framför handsprit. Genom att hålla oss friska bidrar vi dessutom inte till sjukvårdens stora fossila utsläpp, som i västvärlden kan uppgå till så mycket som 10 procent av de totala utsläppen.

För att nya och mer hållbara lösningar ska få genomslag måste dagens kemikalier hanteras enligt tydliga och skarpa regler. Annars finns det ingen anledning att byta ut farliga kemikalier mot säkrare alternativ. Så länge det är enkelt och billigt att köpa in och avfallshantera farliga kemikalier kommer utsläppen att pågå.

Återigen till frågan om handspriten. Många verksamheter, både privata och offentliga, hanterar handsprit på ett bristfälligt sätt. Till exempel betalas inte alltid den lagstadgade punktskatten på 34 kronor per kilo aktiv substans av tillverkarna och importörerna, vilket innebär att svenska myndigheter och företag köper in oskattad handsprit för hundratals miljoner kronor per år.

Trots att handsprit är effektivt mot vissa bakterier och virus har den inte bedömts som en kemisk riskkälla, trots att den är brandfarlig, explosiv och lättflyktig. Dessutom byts förpackningar ofta ut när det fortfarande finns 5–7 procent kvar, vilket gör att farliga kemikalier hanteras som vanligt avfall i stället för farligt avfall.

Lagerhanteringen av mycket brandfarlig handsprit kräver tillstånd redan vid några tiotals liter, men det är vanligt att verksamheter förvarar flera tusen liter utan tillstånd. Märkningen av farliga kemikalier döljs också i många dispensers, vilket strider mot arbetsmiljölagstiftningen eftersom farosymbolerna ska vara synliga för användaren.

Dessutom sker påfyllning ofta från okända dunkar, ibland med utgånget datum, på bensinstationer och andra verksamheter. Vid försäljning av handsprit bör det tydligt framgå vilka risker produkten innebär och att den bildar farligt avfall – men den informationen saknas nästan alltid hos återförsäljare.

I EU:s nya kemikaliestrategi framgår tydligt att medvetna konsumenter ska driva omställningen mot hållbara alternativ. Därför är det avgörande att kunder får tydlig information om farorna vid köptillfället.

Strategin lyfter även substitution som lösningen för att minska utsläppen. Det innebär att vi måste ersätta tidigare lösningar med mer hållbara kemikalier. Missbruk av handsprit är utbrett.. Den höga koncentrationen gör dessutom att den är frätande för användaren. Att farorna endast skulle gälla vid felaktig användning är därför en irrelevant ursäkt – alla produkter är ofarliga om de används exakt enligt instruktion, men verkligheten ser annorlunda ut.

Under pandemin användes all tillgänglig handsprit för att stoppa spridningen av covid-19 – det räckte inte, spridningen blev global. Samtidigt bunkrades handsprit ohållbart av vissa aktörer som ville vara tryggare än andra och hade resurser att göra det.

Bara förra året destruerade Region Västra Götaland över 34 ton handsprit. Först köptes den in, transporterades som farligt gods till ett lager, lagrades, gick ut i datum, transporterades återigen som farligt gods till avfallshantering – för att sedan destrueras. Detta är långt ifrån en cirkulär ekonomi. Det är inte ens en linjär ekonomi, där produkten åtminstone används innan den kasseras.

Sverige har en lång tradition av innovation inom kemi – inte minst genom Nobel och hans arv i form av kemipriset. Det borde avspegla sig i ett större intresse för att hitta nya lösningar på befintliga problem, i stället för att förminska farorna med dagens lösningar.

Vi uppmanar IKEM och andra aktörer att fokusera på innovation och framtida lösningar i stället för att försvara förlegade lösningar som skapar risker för både människor och miljö.

Anders Karlsson

Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!

Vi vill inte ha ett High Chaparral för kemikalier

Replik: Liberaler måste vara PFAS värsta fiende

Roswall riskerar att driva kemikaliepolitiken vänsterut