Skip to content
Vi vill inte ha ett High Chaparral för kemikalier, skriver IKEM. Här Lucky Luke-föreställning på High Chaparral. Foto: High Chaparral Sweden, CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons.
Vi vill inte ha ett High Chaparral för kemikalier, skriver IKEM. Här Lucky Luke-föreställning på High Chaparral. Foto: High Chaparral Sweden, CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons.
Debatt | Miljö

Vi vill inte ha ett High Chaparral för kemikalier

För att möta dagens utmaningar krävs ett regelverk som bygger på vetenskap och balanserad riskhantering – inte på rädsla eller förenklingar. Det är så vi skapar trygghet för medborgare och förutsägbarhet för företag, skriver företrädare för Innovations- och kemiindustrierna (IKEM).

Henrik Edin tycker att liberaler måste vara PFAS värsta fiende. Låt oss vara tydliga med att vi håller med. Det är nämligen precis vad IKEM också tycker. Vi behöver en begränsning mot PFAS för att hindra fler miljökatastrofer som i Kallinge. Vi behöver också ett bra kemikalieregelverk som skapar trygghet för medborgare och ger företagare förutsägbarhet. Det har vi genom Reach-förordningen, och just nu diskuteras dessutom hur den kan förbättras.

Henrik Edin bör läsa vår artikel en gång till. Vi vill inte ha ett High Chaparral, utan önskar ordning och reda på kemikalieområdet. Vi är medvetna om att kemi är ett svårt ämne, som inte alla får möjlighet att förkovra sig i inom grund- eller gymnasieskola, vilket är ett stort problem. Men trots det är politiken skyldig att försöka hålla fler tankar i huvudet samtidigt, och inte reducera kemikaliepolitiken till en för- eller emot- fråga. Låt oss i stället ha en vetenskapligt underbyggd debatt och politik som tar itu med de risker som verkligen är avgörande för människors välbefinnande, sätter fakta i fokus, och skapar förutsättningar för att använda kemikalier på ett säkert och hållbart sätt till hela samhällets gagn. 

För att illustrera hur en kemikaliepolitik baserad på risk och vetenskap kan fungera, kan vi titta på ett annat politikområde: 

Vi vet att kärnkraft i sig är farligt. Radioaktiva ämnen och kärnavfall är behäftade med inneboende faror. Trots det vill vi använda kärnkraften för att fasa ut fossila kraftslag och öka stabiliteten i elsystemet. Genom att reglera kärnkraften på rätt sätt kan vi minska riskerna och använda kärnkraften till mänsklighetens nytta. Detta är tvärtemot vad kärnkraftsmotståndarna menar, som anser att faran med radioaktiva material aldrig kommer att kunna hanteras genom rätt riskreducering. 

Vi vill se en kemikaliepolitik som i likhet med kärnkraftsfrågan tar utgångspunkt i att minimera riskerna med kemikalier, inte kemikaliernas inneboende faror. En kemikaliepolitik i EU som bygger på rädsla är just nu på god väg att förbjuda användningen av etanol i handsprit, samtidigt som det kommer att vara fortsatt tillåtet att dricka öl och vin till maten. Trots att hälsoriskerna vid konsumtion av alkohol är belagda, medan de är näst intill obefintliga vid användning av handsprit. Och trots att handsprit skyddar oss mot bakterier och virus, vilket de facto inte öl och vin gör. 

En riskbaserad kemikaliepolitik innebär inte att det är fritt fram att använda vad som helst, hur som helst. En riskbaserad kemikaliepolitik kräver regelverk. Men regelverken ska utformas för att minska risker och inte faror. 

Vi ställer stora förhoppningar till att liberala politiker och EU-kommissionär Jessika Roswall kan bidra till en kemikaliepolitik grundad i vetenskap, balanserad riskhantering, och där forskning och innovation av säker och hållbar kemi ges en central roll. 

Nils Hannerz och Kristina Neimert Carne

Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!

Replik: Liberaler måste vara PFAS värsta fiende

Roswall riskerar att driva kemikaliepolitiken vänsterut