Skip to content
PFAS i brandskum har gjort dricksvatten skadligt på många platser.
PFAS i brandskum har gjort dricksvatten skadligt på många platser.
Debatt | Miljö

Replik: Liberaler måste vara PFAS värsta fiende

I årtionden har man känt till farorna med PFAS. Ändå har man inte klarat av att reglera dem. Liberale debattören Henrik Edin replikerar på IKEM:s debattartikel och menar att en liberal kemikaliepolitik måste vara väldigt strikt.

I en debattartikel den 13 januari 2025 menar Nils Hannerz och Kristina Neimert Carne, båda anställda av IKEM, kemikalieproducenternas lobbyorganisation i Sverige, att en uppdaterad kemikalielagstiftning måste präglas av liberalism. 

Tyvärr har de missförstått vad liberalism är.

De menar att ”liberala idéer utgår från marknadsdrivna lösningar och individens valfrihet”. Det är ett bakvänt sätt att se på saken. Även om marknadsdrivna lösningar och individens valfrihet är naturligt förekommande i ett liberalt samhälle är utgångspunkten för liberalismen en annan: den enskilda människans frihet. 

Att vara liberal innebär inte att man tillåter vilket High Chaparral som helst på marknaden, även om det skulle skapa många valmöjligheter. Marknaden för kemikalier är ett bra exempel på en marknad som ur ett liberalt perspektiv antagligen är underreglerad med tanke på vilka negativa konsekvenser som har drabbat enskilda människor och deras frihet.

I mer än ett halvt sekel har man känt till farorna med PFAS. Ändå har man inte klarat av att reglera dem.

Nyligen kunde man exempelvis läsa om Lovis, 8 år, som fick rätt till skadestånd eftersom hennes kropp har förgiftats med PFAS-kemikalier. Hon fick aldrig möjlighet att göra några fria val – hon föddes förgiftad. I mer än ett halvt sekel har man känt till farorna med PFAS. Ändå har man inte klarat av att reglera dem. I dag är problemet större än någonsin och att sanera föroreningarna beräknas kosta astronomiska summor.

Hannerz och Neimert Carne tycks argumentera för att så länge kemikalieindustrin lämnas i fred med sin riskhantering är allt frid och fröjd. Men uppenbarligen har det inte fungerat det senaste halvseklet med PFAS så varför skulle det fungera i fortsättningen? Anledningen till varför det behövs en strikt lagstiftning är att marknaden inte klarar av att reglera sig själv. 

Kemikalieindustrins legoknektar har verkligen lika flexibel moral som retorik.

Detta vet förstås Hannerz och Neimert Carne, och det är vad som gör deras ärende så försåtligt. De är inte ute efter att värna människors frihet utan om att slå vakt om sina uppdragsgivares vinster. Det är som det alltid har varit. När den nuvarande lagstiftningen förhandlades var det samma klagosång, men nu när den har implementerats hyllar de istället Margot Wallström för hennes ”liberala reformer”. Kemikalieindustrins legoknektar har verkligen lika flexibel moral som retorik. Och det är lika säkert som amen i kyrkan att de tycker att skattebetalarna ska stå för notan när föroreningarna sedan ska saneras.

Om kommissionär Jessica Roswall vill värna en liberal linje i sin politik är det avgörande att hon skapar lagstiftning som på ett effektivt sätt reglerar kemikalieanvändningen och värnar enskilda människors hälsa. Med andra ord: Att sätta individens väl framför de internationella kemikaliejättarnas. En god målsättning är en lagstiftning som är så pass strikt att en mardrömshistoria som den om PFAS aldrig kan inträffa igen.

Jag vet inte vad det är för förvrängd ideologi som Nils och Kristina företräder, men liberalism är det inte.

Henrik Edin

Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!

Roswall riskerar att driva kemikaliepolitiken vänsterut

Är EU "fit for” klimatomställningen?