När liberala värden blir allt mer sällsynta bör vi minnas att den liberala drivkraften, även i motvind, alltid har varit att skapa skapa frihet för den enskilda människan. Jan Jönsson (L), borgarråd i Stockholm, och Christer Nylander, ordförande Ohlininstitutet menar att frihet kan skapas på alla plan.
Amerikanska val avgörs av amerikaner. Vi får respektera att majoriteten av de amerikanska väljarna återigen har valt Trump som president. Det innebär förstås också att de är ansvariga för den politik som kommer att föras och behöver ta ansvar för konsekvenserna av den.
Vi befarar att en mörkare tid för frihetliga, liberala värderingar ligger framför oss. Det har märkts av under en tid, men det kommer att bli än mer påtagligt nu, i och med USA:s starka påverkan på världen och Sverige. Hur ska man då som liberal tänka, vare sig det är Liberal i partiet med stort L, eller som liberalt och frihetligt sinnad medmänniska?
Den stora massans passivitet förblir alltid auktoritära ledares bästa vän, den oböjliga sanningssägaren deras värsta motståndare.
Det viktigaste i mörka tider är alltid att stå för hoppet, hoppet om att förändring är möjligt. Det är fascinerande och väldigt hoppingivande att det till och med i länder med de mest förtryckande regimer alltid finns människor som fortsätter tro på förändring och fortsätter kämpa för frihet, även med risk för sitt eget liv: Den unga studenten som ställde sig framför pansarvagnarna på Himmelska fridens torg i Kina, kvinnorna som klippte av sig håret i Iran, individerna som gömde förföljda judar i Nazityskland, för att nämna några frihetshjältar. Så illa ska det väl inte bli i USA, än mindre Sverige. Men det förutsätter att liberaler håller hoppet om förändring vid liv, hos oss själva och för andra. Den stora massans passivitet förblir alltid auktoritära ledares bästa vän, den oböjliga sanningssägaren deras värsta motståndare. Ska sanningssägarna orka, behöver hoppet om förändring hållas vid liv.
Påminn alltid dig själv och likasinnade att våra frihetliga värderingar, grundade i den enskilda människans frihet, livschanser, självständighet och ansvar, i demokrati och tolerans, tankefrihet och ekonomisk frihet, rättsstat och jämställdhet, är vår främsta styrka. När fördomsfulla, auktoritära och frihetsfientliga idéer fått genomslag, det kan vara bland vänner, en grupp arbetskollegor eller i en befolkning, blir det tungt och motigt att stå upp för frihetliga värderingar. Trots att man med säkerhet vet vad som är fakta och lögn, rätt och fel, kan man mycket lätt känna sig dumförklarad och ensam. Som liberaler är vi ofta reflekterande och ifrågasättande eftersom vi vet att verkligheten är komplex och det gör tider av politisk motvind extra svåra. Vårt rimliga reflekterande kan lätt slå över i tvivel och osäkerhet. Men en fast förankring i våra värderingar gör en politiskt hotfull värld lättare att navigera. Och det är genom att konsekvent hålla fast vid värderingarna i det politiska vardagsarbetet som legitimitet för förändring byggs för framtiden.
När den liberala demokratin sätts på prov blir just det gråa, politiska, vardagsarbetet extra viktigt. För det är inte de stora fina orden i kampanjtal eller i texter som den här som får konsekvenser nere på det medmänskliga planet. Det är de beslut som fattas ute i alla de verksamheter och myndigheter som rör enskilda individer. Vi i Sverige saknar helt inflytande över amerikanska presidentval, men vi kommunpolitiker har fortfarande full möjlighet att genomlysa alla förslag till beslut utifrån den enskilda människans frihet och rättsstatliga principer, samt uppmärksamma och förhindra beslut som strider mot dessa värderingar.
Liberaler måste hitta en berättelse som beskriver konkreta lösningar på människors vardagsproblem som steg mot en bättre framtid för alla.
Givetvis måste det också finnas ett fokus framåt. Vad vill vi förändra, vilket samhälle vill vi se? Ett land i oro behöver ett politiskt ledarskap som kopplar det vardagliga arbetet till en vision om en bättre framtid. Liberaler måste hitta en berättelse som beskriver konkreta lösningar på människors vardagsproblem som steg mot en bättre framtid för alla.
En av oss, Jan, har sedan jag som 19-åring kom in i Skärholmens stadsdelsnämnd, tagit min politiska utgångspunkt i verkligheten på det lägsta samhällsplanet. Genom otaliga besök i skolor, på fritidsgårdar, hos socialsekreterargrupper, nattpass med polispatruller och fältassistenter, möten med forskare och ideella civilsamhällesorganisationer. Genom att gärna delta i forum där antalet liberalt sinnade är lätt räknade och bo i hyresrätt i ett av polisen klassificerat utsatt område. I dessa möten finns en outsinlig källa till problem att lösa, hinder att riva och politiska förslag att utveckla för att förbättra samhället i liberal riktning.
En av oss, Christer, har under lång tid i riksdagen försökt knyta en stark ideologisk övertygelse till konkreta förslag för att öka människors frihet och makt över sin egen situation.
Det är de verkliga problemen och de reella förändringarna som uppnås som är intressanta, inte föreställningar och påhittade narrativ som sprids på sociala medier. Här får vi ändå ge tillträdande president Trump ett visst erkännande när det kommer till det politiska hantverket. Under förra presidentperioden drev han inte bara igenom det han lovat, han drev även på för verklig förändring, om än en dålig sådan. Leverans till väljarna är viktigt för tron på demokratin.
Det pågår en kamp mellan en liberal samhällssyn och dess motståndare. Den motsättningen finns också i Sverige.
En del menar att det i dagens politiska landskap endast är sakpolitiken som intresserar väljarna. Att ägna sig åt ideologi eller åt värderingar anses inte svara på de frågor väljarna ställer. Tillåt oss att tvivla. USA-valet var djupt ideologiskt och väljarna uppfattade det så. Skilda uppfattningar rörande demokratins innebörd, jämställdheten mellan kvinnor och män, frihandeln, synen på minoriteter, toleransen och öppenheten, respekten för vetenskapen och internationell samverkan ställdes mot varandra. USA, liksom många andra länder, är djupt delade kring dessa värderingar. Det pågår en kamp mellan en liberal samhällssyn och dess motståndare. Den motsättningen finns också i Sverige.
Vår upplevelse av väljare i allmänhet är att de allra flesta vet ganska lite om vilken sakpolitik de olika partierna driver, det gäller även för mer politiskt insatta som de förtroendevalda själva och politiska kommentatorer i media. Många röstar istället utifrån identifikation med en föreställd idé om den riktning för samhället som de olika partierna vill se. I det amerikanska valet handlade det kanske om en identifikation med drömmar om en amerikansk storhetstid och förhoppningar om mer pengar i den egna plånboken, men knappast reell politik som sedan kommer att leda dit. Därför är politiken så polariserad på många håll. Det är inte olika synsätt på skatteskalorna eller inflationen som driver polariseringen, det är vitt skilda uppfattningar om i vilken riktning samhället som helhet ska röra sig. Den skillnaden var tydlig mellan Trump och Harris, mellan Macron och LePen, i Polens parlamentsval – för att nämna tre länder där vi nyligen haft val.
Detta verkar vara något som auktoritära och frihetsfientliga ledare och partier har förstått, då man effektivt samlar sina kärntrupper runt symbolfrågor, sår tvivel hos de många osäkra genom sin aggressivitet och når ut brett genom att gång på gång upprepa sin skruvade verklighetsbild. Det amerikanska presidentvalet som vi just har lämnat bakom oss är ett av de mest ideologiska valen i modern tid. Trumpismen är i högsta grad ideologiskt driven, i kombination med mycken självupptagenhet.
Många berörs inte, eller bryr sig inte, men liberalers uppgift är alltid att prioritera ökad frihet för de som har minst frihet
Det som slarvigt kallas kulturkrigsfrågor avfärdas ibland gärna som intellektuella grubblerier, men för auktoritära politiska krafter är detta i lika hög grad värderingar som sakpolitik. För de individer som drabbas av den auktoritära politiken blir det mycket påtagliga sakpolitiska konsekvenser i livet. För det handlar om konkreta böcker som rensas bort från biblioteken, riktiga människor som fängslas, existerande familjekonstellationer som drabbas, verkliga individer som utsätts för rasism och antisemitism, reella friheter att uttrycka sig genom kultur eller religion som begränsas. Många berörs inte, eller bryr sig inte, men liberalers uppgift är alltid att prioritera ökad frihet för de som har minst frihet.
Därför behöver liberaler gå före och kan inte begränsa sig till att snegla på opinionen för dagen, oavsett om det är Liberaler i partiet med stort L, eller liberalt och frihetligt sinnade medmänniskor. Det har vi alltid gjort, om det så handlat om kvinnors rösträtt, rätten till folkskola, pappors föräldraledighet, hbtq-personers kärlek eller grundlagsskyddad aborträtt. De är bara några av många exempel på frågor som när de väcktes ansågs mycket kontroversiella, men idag i breda folklager i Sverige ses som helt självklara. Drivkraften för liberaler i motvind har alltid sprungit ur våra värderingar, grundade i den enskilda människans frihet, livschanser, självständighet och ansvar, i demokrati och tolerans, tankefrihet och ekonomisk frihet, rättsstat och jämställdhet. Det behöver vi påminna oss om nu när virvelstormen Trump tornar upp i väster.
Jan Jönsson (L) och Christer Nylander
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!