Den svenska socialliberalismen borde samarbeta, inte dra åt olika håll. Därför smärtar det, skriver centerpartistiska kommunkandidaten Jonas Franzon i en slutreplik till Johannes Johansson (15/8), att Liberalerna har lagt sig platt för Sverigedemokraterna redan innan valet. Johan Pehrson borde äta korv med centerpartister i stället.
Det är inte fara å färde för liberalismen, eller för den delen för Liberalerna, skriver Johannes Johansson i sin replik på min debattartikel, Så blir det att leva i SD-Sverige 2034, där jag syftar till att illustrera att världsåskådningen i många läger inom Sverigedemokraterna är så radikalt annorlunda än vad vi liberaler kan eller vill föreställa oss i dag. Åsyftande Liberalernas hundraåriga liberala tradition menar Johansson att regeringssamverkan med det enligt många öppet främlingsfientliga SD, om än kanske inte tillsammans i regeringen, inte innebär att liberalismen får stryka på foten. Johansson har förstås en poäng i att alla liberaler behöver kompromissa samt i att det socialliberala (rättelse till Johansson) Centerpartiet inte har samma långa liberala tradition. Det är dock mycket svårt att se hur SD kommer att kunna talas till rätta av L i fråga om vikten av liberala värderingar.
SD har för inte så länge sedan betecknat L som ett ”i grunden onödigt parti”. De svurna samarbetspartnerna till SD, M och KD, har också redan fått erfara att SD har sin helt egen agenda, och detta senast under vårens misstroendevotum, då det kom fram att L, KD och M så nära valet egentligen inte ville orsaka denna regeringskris, som alltså var orkestrerad av SD. Kännetecknande för SD kunde också sägas vara, att när en position är uppnådd planeras redan nästa anhalt i nationalismens tecken, precis som Jimmie Åkesson (SD) skrev 1994 när han gick med i SD i Sölvesborg: ” […] vi var nu en enad, men kraftigt försvagad grupp unga nationalister som hela tiden satte upp nya mål för framtiden, allt eftersom utstakade uppnåddes.”
Min debattartikel syftade till att handla om liberalismens framtid i Sverige i stort och inte endast om våra två partier, L och C. Så till exempel sade Ulf Kristersson (M) i P1:s partiledarutfrågning att han ”är liberal”, då han pressades om samarbetet med SD. Många väljare betecknar sig som liberala, och återfinns enligt DN (2022-07-23) bland flera partiers väljare, nämligen i olika grad inom hela den forna Alliansen samt i viss mån faktiskt även hos SD. Låt oss ändå se något på just Liberalernas närhistoria.
Det smärtar att läsa att liberalen Pehrson intygar att SD kan lita på Liberalerna. Liberalismen tycks ligga platt redan före valet.
Vid Liberalernas landsmöte i november 2021 behandlades ett flertal motioner med oro för att de mest fundamentala liberala värderingarna skulle gå förlorade genom samarbete med SD. I motionerna oroar sig delegaterna för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor, public services politiska styrning eller avveckling, borttagande av politikens så kallade armlängds avstånd från kulturen, en framträdande nationalkonservativ kultursyn, akademins självständighet från politiken i fråga om forskning, bortdrivning av människor som lagligt vistas i landet, domstolarnas oberoende ställning, asylrättens försvinnande, diskriminering av sexuella minoriteter och så vidare. (Här går man längre än jag gjorde i min debattartikel, exempelvis genom att rättsstaten upplevs som hotad.) Därför önskades till och med att man ” […] utser en grupp politiskt engagerade liberaler som inför varje riksdagsval i god tid till valet ska återkomma med en sammanfattande frihetsrapport över politiska och demokratiska friheter och ofriheter för personer i Sverige”.
Demokratiska ofriheter. Det är kanske inte märkligt att ett par kända L-sympatisörer som Bengt Westerberg har bestämt sig för att rösta centerpartistiskt i riksdagsvalet. Tillsammans med Stefan Löfven har Westerberg precis skrivit en debattartikel i DN (2022-09-03) betitlad SD är ett allvarligt hot mot svensk demokrati. För fyra år sedan konstaterade den förrförra partiledaren Jan Björklund (L) att det inte fanns något ”passivt stöd” från SD.
Det smärtar att läsa att liberalen Pehrson intygar att SD kan lita på Liberalerna. Liberalismen tycks ligga platt redan före valet. Alex Schulman (DN 2022-08-29) skriver träffande att Pehrson kan komma att bli ” […] legendar inom SD för många decennier framöver.”
Bäste Johan Pehrson – att i konstruktiv anda ta en fika, en korv eller varför inte en portion köttbullar tillsammans med framträdande centerpartister vore en bra idé. Låt oss socialliberaler samarbeta i många frågor för ett socialliberalt, öppet, demokratiskt och pluralistiskt svenskt samhälle. Det handlar om liberalismens framtid och inte bara om vilket regeringsalternativ som vinner valet denna gång. Det är egentligen inte alls vi centerpartister och liberaler som har spjälkat upp den svenska socialliberalismen. Det är SD. Det måtte de också vara mycket nöjda över. Liberalismen kan bättre.
Jonas Franzon
Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!