Vi drack massor av vin. Och pratade politik. Min georgiska väninna förklarade att hon vill att Georgien ska legalisera prostitution. Landet kommer inte kunna få bort sexköpen, menade hon, och det bästa sättet att skydda de prostituerade är därför att legalisera deras verksamhet.
Jag sa ingenting. Det kändes inte som ett ämne där mina åsikter var viktiga. Min väninna pratade och jag lyssnade.
“Jag är socialist”, sa hon. Sedan smuttade hon på sitt vin – jag minns just detta så väl, att hon smakade av vinet och smuttade lite på det, innan hon fortsatte – och avslutade resonemanget: “Fast inte ekonomiskt, förstås.”
För många politiskt intresserade svenskar hade det nog låtit konstigt. “Jag är socialist. Fast inte ekonomiskt, förstås.” Vad menar man då?
Socialism innebär en tro på att vi människor kan uppnå en status som jämbördiga med varandra, att vi kan befria oss från förtryck och livets nödtorft. Om det kräver planekonomi eller marknadsekonomi är sekundärt.
Problemet ligger inte i min väninnas resonemang, utan i det svenska sättet att tänka på politik. I Sverige sitter vi fast i en föreställning om politik som i vissa avseenden är förvrängd till obegriplighet. Vi tror att liberalismen är mer eller mindre fastbunden till kapitalismen, och att socialismen på samma sätt är stenhårt knuten till planekonomin.
Men så är det inte överallt. Åker man utomlands har många en mycket mer nyanserad föreställning om politik och ideologi. Och vill man inte resa långt räcker det med att titta in på ett universitet. De flesta forskare i politisk teori skulle förmodligen förstå omedelbart hur min väninna tänker.
För henne har socialism med frihet och jämlikhet att göra. Socialism innebär en tro på att vi människor kan uppnå en status som jämbördiga med varandra, att vi kan befria oss från förtryck och livets nödtorft. Om det kräver planekonomi eller marknadsekonomi är sekundärt – sådant kan man räkna ut efterhand och använda de medel som funkar bäst för de ändamål man vill nå. Det viktiga är kampen för frihet och jämlikhet.
Vi bryr oss inte om ekonomi. Sådant är inte bara sekundärt – marknad eller icke-marknad eller något mittemellan är en matematisk fråga, helt utan betydelse för våra grundläggande värderingar.
Jag smuttade också på mitt vin. Och nickade instämmande.
Min väninna och jag tänker ungefär likadant. Vi tror på frihet och jämlikhet, och vi vill att världen och samhället ska vara lite bättre när vi lämnar den än när vi kom hit. Vi bryr oss inte om ekonomi. Sådant är inte bara sekundärt – marknad eller icke-marknad eller något mittemellan är en matematisk fråga, helt utan betydelse för våra grundläggande värderingar.
Jag är liberal. Fast inte ekonomiskt, förstås.
Precis som att min väninna inte vill förbinda sig till någon dogmatisk idé om femårsplaner och brödköer, vill inte jag förbinda mig till någon lika dogmatisk idé om konkurrensens helande kraft och nödvändigheten i att tillåta aktiebolag att leva av skolpengar. Jag och min väninna bryr oss om viktigare saker. Som frihet och jämlikhet. Och vin. Massor av vin.
Jesper Ahlin Marceta
Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!