Skip to content
Foto: Jesper Ahlin Marceta
Foto: Jesper Ahlin Marceta
Debatt | mittensamarbetet

Socialdemokrater och liberaler kan göra vackra barn tillsammans

Timbros Frida Janssons intryck från Liberal Debatt och Tidens gemensamma pubkväll var att Socialdemokraterna inte är intresserade av ideologiskt utbyte – de vill bara vinna. Tidens chefredaktör Payam Moula håller inte med.

Jag var osäker. Skulle det komma några åhörare överhuvudtaget? Skulle det bli någon diskussion? Tack och lov fick vi både och när Liberal Debatt och tidskriften Tiden anordnade pubkväll.

De flesta som var på plats hade trevligt, även om Frida Jansson tycks ha blivit besviken. Själv tog jag med mig mycket från kvällen. Särskilt en fråga har fastnat. Måste socialdemokrater och liberaler ha ett gemensamt projekt? En riksdagsledamot från Centerpartiet ställde frågan.

Hade jag skrivit om min politiska utopi så hade jag, som Jansson påpekar, skrivit om ett samhälle där småbarnsföräldrar har tid för livet och familjen. Jag hade skrivit om lyckan. Den som bara är äkta när den delas.

Svaret är nej. Samarbete fungerar även utan idépolitiska projekt. Det fungerar i kommuner och regioner runt om i landet. Det fungerar i riksdagen.

Men frågan är befogad. Och kanske vore det bekvämt att inte fundera vidare över idépolitiska projekt. Att i stället blicka ut över det politiska landskapet och något motvilligt välja samarbetspartner när situationen så kräver. Politiskt samarbete i form av resonemangsäktenskap.

Och visst. Även resonemangsäktenskap kan bli lyckade. Men politiskt samarbete har potential att bli något större. Särskilt i vår tid. Särskilt när starka politiska krafter hotar det som vi gemensamt värnar. Därför känns uppgiften att utforska eventuella ideologiska projekt naturlig. Och viktig.

Inför vår pubkväll publicerade jag en text om vänsterliberal rättvisa som gemensamt projekt. Idén är inte att liberaler ska bli socialdemokrater. I ärlighetens namn är det nästan lite tvärtom.

Hade jag skrivit om min politiska utopi så hade jag, som Jansson påpekar, skrivit om ett samhälle där småbarnsföräldrar har tid för livet och familjen. Jag hade skrivit om lyckan. Den som bara är äkta när den delas. Om meningen med livet. Om vår gemenskapssökande natur, den goda jämlikheten och hur vi skapar ett mänskligare samhälle.

Men min text handlade inte om det. I stället skrev jag om rättvisa och meritokrati. Varför? Av den enkla anledningen att just där kan alla progressiva hitta ett politiskt projekt värt namnet. Ett projekt nödvändigt för demokratins överlevnad.

Jansson skriver att jag tog i från tårna på scen. Jag påpekade att det finns en konflikt mellan absolut frihet och liberal rättvisa. Jag påpekade även att det finns en konflikt mellan ett meritokratiskt skolsystem och skolbolagens vinstintresse. Och ja, jag sa att i den frågan borde valet inte vara särskilt svårt. Kanske är dessa påpekanden att ta i från tårna. Kanske har gränsen för vad som anses radikalt förflyttats från löntagarfonder till detta.

Några av 1900-talets största politiska konflikter bestod i att de konservativa bekämpade liberaler och andra progressiva som kämpade för lika möjligheter. Samma konflikt finns idag.

Jag tror inte det. Inte för de allra flesta. Människor i alla politiska läger måste göra prioriteringar. Målkonflikter är reella och jobbiga. Den som prioriterar meritokrati och rättvisa behöver prioritera bort något annat. Det tror jag att alla inser. Alla kommer inte heller att prioritera en vänsterliberal meritokrati som samhällsmodell. För vissa står andra värden högre. Några av 1900-talets största politiska konflikter bestod i att de konservativa bekämpade liberaler och andra progressiva som kämpade för lika möjligheter. Samma konflikt finns idag.

Förutom att vara nervös inför pubkvällen var jag nervös inför publiceringen av min text. Hade jag gått för långt? Kommer socialdemokrater beskylla mig för att svika våra socialdemokratiska ideal? Särskilt med tanke på att jag för socialdemokratins del förespråkar en mer radikal politik för jämlikhet och gemenskap.

Den typen av reaktioner har i stort sett uteblivit. Jag tror det säger något. Socialdemokratin har bestämt sig. För trots att resonemangsäktenskap är ett fungerande alternativ så känns ett projekt om rättvisa bättre. Även om projektet har en vänsterliberal utgångspunkt. Inte bara för att alternativet till samarbetspartner är betydligt värre, vilket vi vet att det är, men för att ett mer rättvist Sverige vore bättre än dagens Sverige.

Även socialdemokrater känner att det finns något vackert där. Värt att ta kamp för. Jag hoppas vi kan ta den kampen tillsammans.

Payam Moula

Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!

Liberalismen behöver inte socialdemokratin

"Liberalismen kan bara överleva om skillnaderna mot andra ideologier upprätthålls"