Skip to content
Foto: Pekka Kyytinen
Foto: Pekka Kyytinen
Samhälle | jordbrukspolitik

Kvinnorna slutade mjölka och blev kommunpolitiker

Under 1900-talets andra hälft tog mjölkmaskiner över mjölkningen på den finska landsbygden, och kvinnorna som tidigare mjölkat fann sig ha tid och engagemang över – och tog plats i kommunpolitiken. Vad säger det om hur teknisk utveckling kan påverka kvinnors situation, frågar sig doktoranden Eva Forslund baserat på en pågående studie.

1900-talet präglades av livsomvälvande innovationer, kanske särskilt på landsbygden. Vad det innebar att äga eller arbeta på en bondgård förändrades, färre arbetade på landsbygden och fler flyttade till städerna. Ny teknik sparade tid och trängde ut människor från jobb – för att sedan leda till nya någon annanstans. Det var mer än bara en fråga om teknologisk eller ekonomisk utveckling; nya innovationer förändrade visserligen hur arbetet gick till, men också människornas relation till själva arbetet och produkten.

En sådan innovation var mjölkmaskinen. Den introducerades i Finland under 1900-talets andra hälft och bidrog till att det gick snabbare att mjölka kor, en arbetsuppgift som fram till dess främst hade utförts av kvinnor.

Vad hände när dessa nya maskiner på den finska landsbygden helt plötsligt gav kvinnor betydligt mer tid?

Först och främst gör historiska skildringar det tydligt att de normer som tidigare hade inneburit att arbetet nästintill uteslutande utfördes av kvinnor i och med mjölkmaskinens framväxt förändrades och öppnade upp för mjölkande män.

Innan mjölkmaskinen stod ”’mäns heder’ […] på spel om män rörde vid en kos spenar” – som respondenten i en enkät om finska landsbygdsbefolkningens attityd till mjölk och mjölkning uttryckte det. Det är bara en av de röster som etnologen Taija Kaarlenkaski har samlat i sin studie om genusroller i det finska lantbruket under efterkrigstiden. I citat efter citat framgår det att det var reserverat för kvinnor att mjölka för hand.

Men Kaarlenkaskis citat visar också hur införandet av mjölkmaskiner förändrade attityderna. Som en respondent beskrev det: ”Det är manligare att mjölka med maskin än för hand, som setts som kvinnogöra.”

Med maskinerna förändrades också de arbetsuppgifter och roller som tidigare varit reserverade för det ena könet: ”Mekanisering innebar att arbetsfördelningen inte längre var lika strikt, män kan också lägga tvätt i tvättmaskinen eller mjölka korna samtidigt som kvinnor kan arbeta ute på fälten …”, förtydligade en annan av respondenterna det.

Mjölkmaskinernas införande innebar att männen också klev in i ladugården

Citaten speglar två saker som bidrog till den finska landsbygdens omvandling och modernisering: Mjölkmaskinernas införande innebar att männen också klev in i ladugården, och medförde att människors attityd och relation gentemot kor, mjölk och i förlängningen sig själva förändrades.

Det sparade också mycket tid att slippa mjölka för hand. Utan maskin tog det 270 timmar att mjölka 100 kg mjölk. Med maskin tog det 120.

Så vad gjorde kvinnorna med den tid de sparade in?

Det är välkänt att ny, tidsbesparande teknik i vissa sammanhang lett till att kvinnor gjorde entré på arbetsmarknaden under 1900-talet. Att elektriciteten drogs in i hemmen och att tvättmaskinen tog plats i tvättstugorna underlättade för kvinnor att börja arbeta och bli oumbärliga delar av arbetskraften. Ekonomier världen över förändrades därmed i grunden.

Men under samma period tog kvinnorna också mer och mer plats inom politiken, och om ny teknologi ledde till att kvinnorna kunde träda in på arbetsmarknaden, borde inte ny teknologi även kunna ha fungerat som katalysator för kvinnor att ta steget in i politiken?

Just detta studerar jag, tillsammans med mina medförfattare Céline Zipfel och Jaakko Meriläinen, i vårt working paper ”Engines of Empowerment”, och jo: slutsatsen tycks vara att de arbetsbesparande och normbrytande mjölkmaskinerna faktiskt ledde till att finska kvinnor engagerade sig mer i kommunpolitiken, åtminstone under 1900-talets andra hälft.

Innovationen spreds snabbt. Före 1940-talet fanns det knappt några mjölkmaskiner i Finland, och 1941 fanns det bara strax över 300 stycken. Tio år senare var de 4 100 till antalet och 1969 fanns det hela 80 000. Det skedde samtidigt som den finska landsbygden förändrades i grunden, en samhällsomvandling som liknar den i Sverige och andra europeiska länder. Andelen av befolkningen som arbetade inom jordbruket föll från 32 procent till 9 procent från 1960- till 1980-talet. Under samma tidsperiod förändrades också den finska politiken; kvinnor tog plats. Trots att kvinnor hade haft rösträtt sedan början på 1900-talet i både nationella och kommunala val och trots att kommunpolitiken ofta var den viktigaste politiska arenan för landsbygdsbor dröjde det till mitten på 60-talet innan andelen kvinnor som satt i kommunfullmäktige började öka. Som av en händelse skedde det runt samma tidpunkt som mjölkmaskinen gjorde entré i det finska jordbruket.

Baserat på vår studie menar vi att det inte är en historisk slump, utan att mjölkmaskinen ledde till fler kvinnor i kommunfullmäktige och att det gällde särskilt för de kvinnor vilkas tid mest uppenbart frigjordes – bondhustrur.

Eftersom vi kan studera både mjölkmaskiner och kvinnor i politiken i varje kommun över tid och har ett historiskt mått för mjölkmaskinernas spridning till varje kommun kan vi utesluta fler uppenbara alternativa förklaringar. Resultaten kan till exempel inte förklaras av att vissa kommuner var mer progressiva och att det drev fram både fler kvinnor i politiken och fler mjölkmaskiner. Inte heller fenomen på nationell nivå som sannolikt hade kunnat påverka både ny tekniks och kvinnors framfart – till exempel välfärdens utbyggnad – kan ensamt förklara våra resultat.

Vi kan alltså ge jakande svar på frågan om fler mjölkmaskinerna i det finska jordbruket påverkade kvinnornas kommunpolitiska deltagande. I en typisk kommun innebar 40 nya mjölkmaskiner per 1000 invånare att ytterligare en kvinna tog plats i stadens kommunfullmäktige. Det gäller särskilt för kvinnor som ställde upp för borgerliga partier, och då främst det motsvarande bondepartiet.

Egentligen är det inte särskilt märkvärdigt. Att mjölka för hand hade tagit tid för vissa, men inte alla, kvinnor. De som inte mjölkade varje dag, som kanske vare sig bodde eller arbetade på bondgårdar, påverkades knappast av mjölkmaskinernas spridning. En grupp kvinnor vars tid dock frigjordes på ett direkt sätt och som också hade starka identitetsband till bondepartiet var bondhustrur, det vill säga en bondgårds husmor. Vi kan också mycket riktigt bekräfta att spridningen av mjölkmaskiner ledde till att fler bondhustrur ställde upp som kandidater för bondepartiet. Med andra ord: det blev fler av just de kvinnor vars tid mjölkmaskinen frigjorde – inte kvinnor i allmänhet.

Ny arbetsbesparande teknik verkar således vara gynnsamt, i alla fall för kvinnor.

Eller?

Ofta sätts fler processer igång samtidigt. Å ena sidan var det ett tungt arbete att mjölka för hand. Arbetarförfattaren Ivar Lo-Johansson har i en svensk kontext beskrivit plikten att mjölka för hand som ”den vita piskan” som höll de svenska statarkvinnorna i schack. Att slippa den typen av arbete kan därför bli både frigörande och maktförskjutande. Den som inte är utarbetad har i stället kraft att ta sig an något annat, i linje med den statsvetenskapliga idén att man behöver resurser för att kunna engagera sig politiskt: pengar, färdigheter och tid.

den nya teknologin innebar också i praktiken att kvinnor blev av med en arbetsuppgift som de hade varit särskilt bra på

Men den nya teknologin innebar också i praktiken att kvinnor blev av med en arbetsuppgift som de hade varit särskilt bra på. Länge hade de tillfört ett mycket konkret ekonomiskt värde genom sin mjölkning, men mjölkmaskinerna gjorde att värdet de tillförde gården minskade, eller kanske till och med försvann. Varje timme som ägnades mjölkning skapade nu mer ekonomiskt värde, men inte längre till följd av kvinnornas unika kompetens. Arbetsbesparande teknik kan påverka människor negativt, om de blir undanträngda från det arbete de har tränat sig till att bli experter på.

En sak vi kan vara relativt säkra på är att ny teknik inte påverkar män och kvinnor på samma sätt. Studier i länder som Indien och Brasilien visar att påverkan beror på vilka som bär det huvudsakliga ansvaret för de arbetsuppgifter som mekaniseras. En studie som undersöker Västtyskland visar i stället att automatisering kan gynna kvinnor. När kvinnor inte längre behövs för rutinmässiga uppgifter kan de börja ta sig an mer avancerat och välbetalt arbete.

Men det är inte lätt att förutse vart ny teknologi för samhället, vilka den påverkar och på vilket sätt. Röster som ekonomipristagaren Daron Acemoğlu menar exempelvis att teknisk utveckling kan leda till mer ojämlikhet på arbetsmarknaden – medan andra som fascinerats av samspelet människa-maskin menar att det till och med kan elda på politiska konflikter i samhället.

Trots att vi vet att kvinnor och män kan påverkas på olika sätt, är det alltså svårt att avgöra i vilken riktning de påverkas.

Kan vi ens på ett avgörande sätt slå fast hur en till synes mycket specifik arbetsbesparande och könsbunden teknologisk innovation såsom mjölkmaskinen faktiskt påverkar kvinnor?

Det beror på vilka kvinnor man menar. Vår forskning om de finska kvinnorna är nämligen inte det första försöket att undersöka frågan. I en på många sätt liknande kontext har några nationalekonomer undersökt hur mjölkmaskiner påverkade kvinnors arbetsmarknadsdeltagande i Norge. Tankeväckande nog hittar de både positiva och negativa effekter – för samma teknologi och samma demografiska grupp. Mjölkmaskinens införande innebar att de unga kvinnorna, mjölkpigorna, som arbetade på bondgårdarna, blev utträngda från sina arbeten och flyttade till städerna. På kort sikt försämrades deras villkor genom till exempel lägre inkomster, men väl i storstäderna kunde de utbilda sig och därmed få mer välbetalda arbeten. Konsekvenserna var sämre på kort sikt än på lång.

Andra, ännu outforskade, sammanhang skulle säkerligen påvisa andra effekter. Olika kulturer skiljer sig som bekant åt, och att mjölka för hand var inte reserverat för kvinnor över hela världen – till exempel inte i USA. Detta innebar ibland problem för de många svenska migranterna till USA; en svenskättad man där skämdes så mycket över att han mjölkade för hand att han bad sin släkt lova att de inte skulle berätta för någon därhemma om hans handmjölkande. I ett sådant samhälle blev därför mjölkmaskinens införande inte lika plötsligt arbetsbesparande för kvinnor specifikt – och konsekvenserna sannolikt inte lika tydliga som i Skandinavien.

Det går därför inte att dra någon generell slutsats huruvida ny teknologi, som mjölkmaskiner, påverkar kvinnor positivt, eller om kvinnor påverkas över huvud taget. Det som skiljer de norska mjölkande kvinnorna från de finska som vi beforskar är att vi studerar de kvinnor som blev kvar. Deras arbete blev utträngt av män och maskiner, men de lämnade inte landsbygden. Man kan tänka sig att de var äldre än de norska kvinnorna, de kanske var rikare, behövde i lägre utsträckning ta sig an lönearbete och fann sig i stället få just tid över. De såg den samhällsomvandling som skedde runt om dem på den finska landsbygden. Bondgårdarna blev större och många kvinnor bytte ut jordbruksarbete mot servicearbete. Men de kvinnorna stannade kvar. Och för dem blev mjölkmaskinen den hävstång som ledde dem in i det offentliga rummet och politiken.

Teknologisk utveckling är inte bara ett ekonomiskt fenomen – det är också ett politiskt sådant. Ny teknik påverkar inte bara produktionsprocesserna, utan även hur vi förhåller oss till produkterna, vilka arbetsuppgifter som anses manliga, kvinnliga eller ingetdera. Den tekniska utvecklingen kan förändra hur vi ser på oss själva och våra roller gentemot varandra.

Trots att tidigare forskare har visat att de fördelningspolitiska konsekvenserna av teknologisk utveckling kan påverka människor negativt genom utslagning eller politiska oroligheter är vårt huvudbudskap något annat. Teknologisk utveckling kan inte förstås som en enda process: dess effekter beror på det samhälle som utvecklingen sker inom. Vi kan a priori varken avgöra vilka som kommer att påverkas eller på vilket sätt. Men står stjärnorna rätt kan mjölkmaskiner öppna dörren in till kommunfullmäktige för finska kvinnor. Teknologisk omställning kan öppna upp för fler att få inflytande över politiken och i slutändan ta mer makt över sina liv.

Eva Forslund

Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!

Djur känner smärta, sluta äta deras kött

Vad nationalekonomin kan lära oss om Leonard Cohen


Warning: Undefined variable $isInfinity in /home/jhemsid4/public_html/wp-content/themes/themify-ultra-child/single.php on line 208