Jag bakade barkbröd för att förstå Jimmie Åkesson

Var det verkligen för fosterlandet som Åkessons släktningar åt barkbröd? Matkreatören Evelina Collin Reuterfors går till botten med frågan genom att baka barkbröd.

Tidigare i år förkunnade Jimmie Åkesson att hans förfäder slagits och ätit bark för sin mark. 

Jag antar att han menar att släktskap väger tyngre än värderingar, och att det som hans förfäder har gjort för detta land gör honom stolt (och kanske mer svensk?). Det är oklart om han är stolt över en historia av svält och elände, över att hans förfäder har lidit eller att de har bott jättelänge på just den plätt mark han bor på. 

Man kan givetvis argumentera för att det finns någon slags arvsvinst, att det fina som dina förfäder gjort påverkar ditt egenvärde som människa (åtminstone om vi pratar om att slåss för landet och äta bark). ”Äta bark” låter för övrigt som ett ordspråk som betyder att få stryk? Eller typ bygga en båt? Sitta i finkan? Men det gör det inte. 

Under främst 1700- och 1800-talet var det vanligt att missväxt, kyla och krig ledde till utbredd svält. Handeln var som bekant inte vad den är i dag och vi (vars förfäder kommer härifrån) kunde helt enkelt inte få tag på mat. Vi var tvungna att äta träd – som ju inte direkt var en bristvara. 

Var det värt det? 

Jag gjorde det enda rimliga och bakade Jimmies förfäders förmodade barkbröd. Du kan aldrig ana vad som hände sen! 

Recept ca 8 frallor

Tidsåtgång: 26 timmar (baktid 2)

Ingredienser

• 0,5 dl barkmjöl från tall 
• 2 dl rågmjöl
• Ca 4–5 dl vetemjöl
• 2,5 tsk torrjäst (motsvarar en halv påse)
• 3 dl vatten
• 1 tsk salt
• 1 msk ljus sirap (valfritt, men barken är otroligt besk så det är en stark rekommendation)
• 25 g smör 

Gör såhär:

1. Samla bark (och allt ditt tålamod): Välj en relativt ung (fri tolkning) tall. Råkar det vara vår/försommar är det lättare att få av barken. Då denna text kom på tal först i augusti fick jag jobba med årstiden jag hade. Använd en yxa eller kniv och bänd loss så stora barkbitar du kan. Du vill åt den vita innerbarken som sitter en bit in. 
2. Skilj ytterbacken från innerbarken: Tillsätt hälften av tålamodet. Det här är pilligt. Använd med fördel en filékniv och pilla in bladet nära den ljusa barken. Skär försiktigt av remsan av innerbark. 
3. Torka innerbarken – lägg den vita innerbarken på ett bakplåtspapper på en plåt och torka i ugnen på 60 grader varmluft i 4–8 timmar. Sätt en slev i dörren så att fukten kommer ur. Vill du göra detta Jimmies förfäder-style kan du bygga upp en liten ställning i ett tält och torka över eld i typ ett dygn.  
4. Mal barken till mjöl (tillsätt resten av tålamodet och be till gud att det räcker) – Mortla eller använd stavmixer för att mala mjölet så fint som möjligt. Tror vi att Jimmies förfäder slet så här för att de var stolta över Sverige? Eller ska man vara stolt över dem kanske? Är de svenska förfäderna ensamma om svältkost? Tillsätt lite tankekraft medan du maler. 
5. Väck jästen: Värm vattnet tills det är fingervarmt (ca 38–40 °C för torrjäst). Blanda torrjästen och honungen i vattnet i en bunke. Låt stå i 5 minuter tills det börjar skumma lite. 
6. Blanda i mjölet: Rör ner smöret, saltet, barkmjölet och rågmjölet. Tillsätt sedan vetemjölet, lite i taget, och arbeta ihop till en smidig men lätt kladdig deg. Knåda i några minuter. 
7. Första jäsningen: Täck bunken med en bakduk och låt degen jäsa i 45–60 minuter på en varm plats till dubbel storlek.  
8. Forma frallor: Stjälp upp degen på ett mjölat bakbord. Dela degen i 8 lika stora bitar och rulla försiktigt till runda bullar. Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper. 
9. Andra jäsningen: Låt frallorna jäsa under bakduk i ca 30 minuter. Sätt under tiden ugnen på 225 °C.
10. Grädda: Grädda mitt i ugnen i 10 minuter tills de har fått en fin färg. Låt svalna under en duk så att skorpan blir mjuk. Under tiden kan du fundera över vad som gör Jimmies förfäder speciella. Att ta till naturens resurser när svälten slagit till har gjorts i de flesta länder. I Japan byttes säden mot ekollon, i Somalia byttes den mot sorghum, i Turkiet mot nässlor. Gissningsvis hade Jimmies förfäder upplevt svält oavsett om de föddes i Sverige eller Japan. Är det helt enkelt viktigast att förfäderna kommer härifrån? Är släktskapet så viktigt för Jimmie att han tror att det var ”FÖR FOSTERLANDET!!!!!” som hans förfäder åt bark? Eller är det viktiga måhända egentligen att de hade vit hy? 

Kontentan: Barkbröd är gott. Barkmjölet ger frallorna en lite kodaaktig, besk smak som är god ihop med sirap och de här blev otroligt saftiga. Det motiverar dock inte det typ dygnet av min tid det tog att tillverka dem. Jag lär aldrig baka dem igen. Tack och lov behöver vi inte heller anstränga oss så här längre.

Gör det oss till sämre svenskar, eller människor, än Jimmies förfäder som svalt? Eller de libaneser som åt vad de än fick tag på under den stora hungersnöden 1915? 

I närheten av min lägenhet ligger Bagdad Bageri. De bakar färska, stora libabröd som kostar 7 kronor styck. Jag går nog dit och köper mig ett par efter jobbet i stället.

Evelina Collin Reuterfors 

Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!