Ekonomiprisvinnarna i år heter Robert E. Hall och Michael Woodford och mina tippningar var helt fel ute. Pristagarnas egen forskning förklarar varför, konstaterar Theo Herold, tidigare På Djupet-redaktör och doktorand i nationalekonomi.
I år tilldelas Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne Robert E. Hall och Michael Woodford, “för mikroekonomiska fundament för makroekonomisk stabilisering”.
Kungl. Vetenskapsakademien dömde alltså ut min metod och mina tippningar totalt. Min metod bestod av tre större moment:
Först letade jag bland tidigare mottagare av John Bates Clark-medaljen, och varken Hall eller Woodford har fått den (Michael Woodford är dock John Bates Clark Professor of Political Economy vid Columbia University – det ger ändå ett halvt poäng, tycker jag).
Sedan förutspådde jag att priset skulle delas i två delar med olika motiveringar. Detta på grund av att det skett tre gånger sedan 2018. Hall och Woodford delar i stället priset med en gemensam motivering.
Jag använde prediktionsmarknaderna för att sålla i mitt urval. Medan Woodford fanns med och pendlade mellan femte och tredje plats, lyste Hall med sin frånvaro. Varken jag eller den samlade visdomen hos marknaderna såg båda pristagarna komma.
Vad gick då fel? Det går att, lite krystat, använda pristagarnas egen forskning för att besvara frågan.
De äldre keynesianska modellerna byggde på historiska samband mellan makroekonomiska variabler, som det mellan inflation och arbetslöshet. Just det sambandet bröt samman under stagflationen på 1970-talet, när inflationen och arbetslösheten steg samtidigt. Robert Lucas, ekonomipristagare 1995, formulerade den så kallade ”Lucaskritiken” om att då politiken ändras, ändras också beteendet bakom sambanden.
Min Clark-metod var som de äldre keynesianska modellerna i miniatyr, där jag antog att ett historiskt samband mellan Clark-medaljer och ekonomipris skulle hålla. Men när kommitténs sammansättning och prioriteringar ändras, ändras också sambandet. Det är Lucaskritiken i mycket liten skala.
Halls genombrott var insikten att hushållen planerar sin konsumtion utifrån förväntningar om framtiden och att hushållens förväntningar ändras när ny information dyker upp.
Hall och Woodford svarar på Lucaskritiken. Genom att ta i beaktande hur enskilda hushåll och företag fattar beslut har det blivit möjligt att ta fram modeller som håller även när politik och institutioner förändras.
Halls genombrott var insikten att hushållen planerar sin konsumtion utifrån förväntningar om framtiden och att hushållens förväntningar ändras när ny information dyker upp. Eftersom ny information per definition inte kan förutses, går konsumtionsförändringar inte att förutspå.
Woodford byggde vidare på Halls insikt och visade att även företag är framåtblickande när de sätter sina priser. Om både hushåll och företag styrs av förväntningar och det går att forma dem, så går det också att styra ekonomin. Det gör till exempel centralbanker över hela världen genom att signalera kommande ränteförändringar.
Det gör däremot inte kommittén när ekonomipriset tilldelas.
Om handlarna på prediktionsmarknaderna är som hushållen i Hall och Woodfords modeller, så är kommittén centralbanken. Handlarna fattar, likt hushållen, beslut utifrån sina enskilda förväntningar, men till skillnad från centralbanker skickar kommittén inga signaler som formar dessa förväntningar. Ingenting offentliggörs förrän priset tillkännages, och själva överläggningarna hemlighålls i 50 år.
Följden är att det blir mycket svårt att förutspå vem som får priset. Marknaderna sprider sina satsningar brett utifrån den information som finns tillgänglig, helt i Halls anda. Woodford skulle tillägga att om målsättningen vore att styra hur vi agerar på marknaden för ekonomiprisprediktioner, så vore det bara för kommittén att signalera vem den tänker välja innan priset tillkännages (jag medger att detta vore en mycket konstig målsättning). I de fall information har läckt har också marknaderna reagerat kraftigt.
I grunden har Hall och Woodford lärt oss att ekonomin inte går att förstå utifrån gamla samband. Det är en läxa även för den som tippar på ekonomipristagare.
Theo Herold
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!