Daron Acemoğlu, James A. Robinson och Simon Johnson vinner Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne år 2024. Personen blev korrekt men motiveringen fel, konstaterar Liberal Debatts På Djupet-redaktör Theo Herold.
Min gissning var något i stil med right next to the money. Daron Acemoğlu är en av årets mottagare av ekonomipriset, tillsammans med James A. Robinson och Simon Johnson, ”för studier av hur institutioner formas och påverkar välstånd.”
Personen blev korrekt, men motiveringen fel. Jag trodde att han skulle få priset för sin forskning om teknologisk utveckling. Men icke.
Detta belyser att Acemoğlus forskning är bred, även om det finns ett överlapp mellan hans forskning inom teknologisk utveckling, ekonomisk tillväxt och välfärd.
Acemoğlu, Robinson och Johnson får priset för sin forskning om hur institutioner påverkar ekonomisk tillväxt. De tre pristagarna har samarbetet flitigt och gjort både teoretiska och empiriska bidrag kring dessa frågor. I deras mest citerade artikel, ”The colonial origins of comparative development: An empirical investigation” (publicerad i American Economic Review), försöker författarna förklara skillnader i ekonomisk utveckling genom ett naturligt experiment. Forskningen utnyttjar faktumet att den europeiska koloniseringen kunde skilja sig drastiskt mellan olika kolonier.
Mycket av de tre författarnas samarbete utmynnade senare i boken Why Nations Fail från 2012 (där Johnson visserligen inte är medförfattare). I boken försöker Acemoğlu och Robinson dryfta de mekanismer som kan förklara hur för övrigt jämförbara länder och städer kan skilja sig åt gällande levnadsstandard, välstånd och ekonomisk tillväxt. Det mest kända exemplet som författarna belyser är städerna Nogales i Arizona, USA, med Nogales i Sonora, Mexiko, där invånarna ofta delar släktband och kultur, men där också skillnaderna i levnadsstandard är stora.
Acemoğlu och Robinson (liksom Johnson i sin egen forskning) menar att sådana skillnader i välstånd kan förklaras av att kolonialmakterna införde inkluderande institutioner, det vill säga institutioner som skyddar den privata äganderätten och möjliggör för ett brett deltagande i den ekonomiska sfären.
Å andra sidan menar forskarna att exktraktiva institutioner kan förklara den långsamma ekonomiska utvecklingen i vissa regioner, där makten istället koncentrerades i några enstaka händer.
***
Sporrad av att nästan ha gissat rätt gör jag ett försök att sia inför nästa år, nu när jag ändå har min kristallkula framme.
Beteendeekonomi och experimentella metoder har under det senaste decenniet sett enorma framsteg och är dessutom brutalt underrepresenterade bland ekonomipristagarna – det är endast två personer som tilldelats priset som kan kallas beteendeekonomer: Daniel Kahneman (år 2002) och Richard Thaler (år 2017).
Underrepresentationen beror främst på att beteendeekonomi och experimentell metod inte tagits lika seriöst av den mer konventionella forskningen inom nationalekonomi, men detta håller som tur på att ändras. Det beror inte minst på den experimentella metodens förmåga att identifiera kausala samband, vilket blivit allt mer populärt inom andra nationalekonomiska områden, och beteendeekonomins utbud av alternativa modeller för att förklara mänskligt beteende.
Om år 2025 är året för beteendeekonomi så är det troligt att vinnarna heter Matthew Rabin, professor vid Harvard, och Colin Camerer, professor vid CalTech. Bägge har lagt grunden till att förstå sådant beteende som inte kan förklaras utifrån den traditionella nationalekonomins ”perfekta rationalitet”: Varför är vissa mer altruistiska än andra, varför förhåller vi oss olika till risk och hur påverkar egentligen sociala normer vårt beslutsfattande?
Rabins och Camerers bidrag inom beteendeekonomi tillika den experimentella metoden har varit banbrytande för att försöka besvara sådana frågor.
Vissa menar att James Bates Clark-medaljen (JBC) fungerar som en god indikator för en framtida tilldelning av ekonomipriset. Som exempelvis Daron Acemoğlu. Matthew Rabin vann JBC-medaljen år 2001. Vem vet – kanske det också den här gången tyder på ett kommande ekonomipris i Alfred Nobels minne?
Theo Herold
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!