Kulturchefer sätter sig tydligen inte längre in i estetiska frågor. Liberal Debatts kulturredaktör är på plats på Bokmässan och irriterar sig på att landets kulturchefer älskar att prata om kultursidornas problem utan att göra något åt dem.
”Det har talats väldigt mycket om behovet av estetiska linjer utan att någon har nämnt en estetisk linje”, sade Viktor Barth Kron roat på Expressens scen på Bokmässan under torsdagen. Han modererade en debatt mellan kulturcheferna för landets stora tidningar.
Denna hade sin bakgrund i en lång söndagskrönika av Expressens kulturchef Victor Malm som där beklagat sig över att svenska kulturchefer inte längre känner sig manade att bilda sig en uppfattning i estetiska frågor. Ingen bråkar om postmodernism och modernism längre med andra ord.
Och visst, det kan man hålla med om. Det är till och med en riktigt god poäng. Men samtidigt, vad blir effekten av en sådan debatt?
Barth Krons kommentar sätter nämligen fingret på hur debatter om kultursidors status brukar utveckla sig. Kulturskribenter älskar trots allt att skriva om vad de svenska kultursidorna gör för fel. De skriver för mycket om Taylor Swift, för lite om litteratur, för mycket om politik. Och så vidare.
Men sen går det några veckor, och allt är som vanligt igen. Björn Wiman skriver ännu en text om att SD och högerpopulism är farligt. Victor Malm klagar på att användningen av sociala medier leder till att ingen längre kan läsa Faulkner. Och Mikaela Blomqvist beskrivs som en frisk fläkt för att hon, för ovanlighetens skull, har sågat ännu en roman. Ännu en självkritisk kulturdebatt har kommit och gått och inget har förändrats.
Man reser trots allt inga statyer över kritiker som bara skriver om problem utan att göra något åt dem.
Det finns för få doers på kultursidorna. För den kulturchef som tycker att det publiceras för många djupdykande texter om medioker pop borde lösningen vara ganska enkel: att publicera fler texter om kvalitativ musik. Är kulturskribenter för självupptagna? Anställ någon som inte är det. Saknas det ett konservativt perspektiv i debatten? Ta in en text från någon som skriver för Axess.
Men effekten av navelskådande tenderar trots allt ändå att vara att man får syn på sina egna problem. Det finns exempelvis för få idétexter om estetik på svenska kultursidor. Därför har vi på Liberal Debatts kultursida under en längre tid bedrivit just en estetisk kulturkritik. På lördag publicerar vi exempelvis en text av Love Frisell om vad han tycker är en bortglömd aspekt av Karolina Ramqvists författarskap. I nästa nummer av tidskriften skriver Max Hjelm en litterär essä om Allen Ginsbergs Howl och behovet av en vitaliserad modernism i litteraturen.
Man reser trots allt inga statyer över kritiker som bara skriver om problem utan att göra något åt dem.
Henrik Dalgard är kulturredaktör för Liberal Debatt.
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!