Andra instans upprätthåller i stora delar domen mot Marine Le Pen – men lämnar samtidigt dörren på glänt för en presidentkandidatur 2027. Därmed slipper det franska rättsväsendet göra henne till martyr, och skickar i stället det svåraste beslutet tillbaka till Le Pen själv, skriver LD:s Eric Luth.
Domen mot Marine Le Pen och ett tiotal av hennes kollegor i det högerextrema Rassemblement National (RN) upprätthålls.
I första instans dömdes Marine Le Pen tillsammans med 24 tidigare kollegor i Europaparlamentet för att ha använt parlamentets pengar till att betala löner för personer som i själva verket arbetade med helt andra uppgifter. För detta dömdes hon till fängelse jämte det att hon inte var valbar i fem år.
12 av de 25 dömda överklagade domen, och i dag föll domen i andra instans. Många av straffen upprätthålls. Marine Le Pen får tre års fängelse, varav två med fotboja, och nästan fem års ovalbarhet – men eftersom 30 månader av dessa skjuts upp på obestämd tid finns det en teoretisk möjlighet för Marine Le Pen att ändå ställa upp som presidentkandidat (även om de ännu något oklara villkoren för fotbojan kan innebära stora svårigheter för presidentkampanjen).
Utifrån ett politiskt perspektiv är det en smart dom. Hade hon helt förbjudits att ställa upp hade det gett både henne och partiet en farlig martyrstatus inför 2027 års presidentval.
Dessutom hade det automatiskt inneburit att näst i rang, den unge, karismatiske och mycket populäre Jordan Bardella, hade blivit kandidat i stället. Han hade effektivt kunnat använda martyrstatusen för att få fler röster.
Då hade det funnits ett enkelt case för en högerextrem att göra, att rättsväsendet och inte politiken har satt stopp för ett politiskt parti. Det hade förflyttat fokus från att det faktiskt är RN som har gjort fel – medvetet försnillande av pengar, enligt flera läckta mejl – till att det är rättsväsendet och ”etablissemanget” som är ute efter RN.
Nu är det i stället upp till Marine Le Pen själv att avgöra. Hon har tidigare sagt att hon inte kommer att kandidera med fotboja, men kommer hon att hålla fast vid det?
Crooked Marine har, som en slags fransk motsvarighet till Hillary Clinton, visat sig väldigt duktig på att förlora val.
Än så länge har det också varit god stämning mellan Bardella och Le Pen, trots att Le Pen har en viss historia av att börja bråka med sina toppfolk. Om det inte är rättsväsendet som avgör utan Le Pen själv, hur påverkar det stämningen mellan de två potentiella presidentkandidaterna? Det är inte svårt att tänka sig att någon form av intern strid tar form.
Det finns ytterligare en aspekt som är värd att komma ihåg. Crooked Marine har, som en slags fransk motsvarighet till Hillary Clinton, visat sig väldigt duktig på att förlora val. Hela fyra presidentval. Jordan Bardella har inte förlorat ett enda.
Många fransmän kommer ihåg den ökända slutdebatten mellan Emmanuel Macron och Marine Le Pen 2017, som är som att bevittna en tågkrasch i realtid eller kanske snarare en singelolycka i bil av en katastrofalt dålig bilförare. Man ser på Le Pens ansikte att hon i realtid inser att hon där och då förlorade valet.
2022, när jag stod på Macrons valvaka på Marsfältet i Paris, såg man samtidigt på storbildsskärmar från nordfranska Hénin-Beaumont – där Le Pen hade sin valvaka – hur partianhängare kastar sina glas och vrålar ut sin ilska när valresultaten kommer. Ännu en gång fick hon spö.
Det trots att hon hade gjort om hela sin image. Hon vann inte 2017, när hon var arg, hård och hatade invandrare. Men hon kunde inte heller vinna 2022, när hon framställde sig som statsmannamässig, moderlig, tonade ner xenofobin, klappade katter och åkte båt. Det var faktiskt inte ens nära.
Om hon ställer upp en tredje gång, med fotboja – finns det någon chans att förbättra sitt track record då?
Nu får Emmanuel Macron förvisso inte ställa upp en tredje gång – man får bara sitta två mandatperioder som fransk president – och det är ännu oklart vilka som blir hennes motkandidater.
Men innan Le Pen vid 20 ikväll ska kommentera vägen framåt, finns det nog många strategiska frågor som hon behöver fundera över, apropå hur någon från hennes parti och livsprojekt ska kunna beträda Elyséepalatset 2027 som Frankrikes nästa president.
Eric Luth
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!