Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna vill båda kunna påverka universiteten i sin egen ideologiska riktning, skriver Geijerska studentföreningens viceordföranden Harry Grauers och Max Bundell som menar att en organisationsförändring därför är nödvändig. Borgerliga politiker måste stärka den akademiska friheten när både S och SD vill kuva den.
Som Uppsalastudenter är vi bortskämda med abstrakta 1700-talsdeviser. Poeten Thomas Thorilds välkända ”Tänka fritt är stort, men tänka rätt är större” är en av dem.
För Thorild skulle aforismen förstås i logisk bemärkelse, som att det rätta innebär det logiskt rätta, men när citatet valdes i samband med universitetshusets byggnation under 1800-talets andra hälft var betydelsen snarare moralisk. I dag riskerar Thorilds ord åter få en förvanskad – nu politisk – innebörd.
Universiteten har i århundraden varit motorn för mänsklighetens utveckling. Som institutioner är de ovärderliga, för våra vetenskapliga och kulturella framsteg, men också för demokratin. När forskningen styrs från högre ort, eller bedrivs utifrån en redan fastställd slutsats eller samhällsanalys, hämmas dock dess fulla potential.
Dessutom är det problematiskt ur ett demokratiskt hänseende. Det är väsentligt med en akademi som är fristående politiken för att fostra en kritiskt tänkande och samhällsengagerad befolkning, men när politiken stryper det fria tänkandet försvinner också möjligheten att göra motstånd mot antidemokratiska tendenser. Den utvecklingen går att se idag.
Sedan USA:s president Donald Trump åter intagit Vita huset har en konflikt pågått mellan administrationen och flertalet amerikanska universitet. Enligt Trump har universiteten blivit grogrund för en vänsteropinion och han har därför försökt dra in deras statsbidrag. Majoriteten av de utsatta universiteten har kuvats, men Harvards universitet är ett lysande undantag. De har stått upp för den akademiska friheten. Men ett liknande motstånd vore inte möjligt på de flesta lärosäten i Sverige.
Det som hindrar politikerna att lägga sig i läroverkens verksamhet är därmed inte lagen eller organisationsformen, utan enbart en norm.
Lejonparten av de svenska universiteten är förvaltningsmyndigheter – en otvetydigt problematisk förvaltningslösning. De är juridiskt direkt underställda regeringen, och kan påverkas likt alla andra myndigheter. Som Shirin Ahlbäck Öberg, professor i statskunskap vid Uppsala universitet, formulerar det: ”Verksamhetsformen gör dem öppna för politisk styrning”.
Hon har vidare, i en utredning publicerad av Sveriges universitets- och högskoleförbund, funnit att den akademiska friheten inskränkts de senaste trettio åren. Det som hindrar politikerna att lägga sig i läroverkens verksamhet är därmed inte lagen eller organisationsformen, utan enbart en norm. Och allt som behövs för att ändra denna norm är en enskild partipolitisk toker – en svensk Trump.
I samband med utvecklingen i USA tillsatte den svenska regeringen en utredning kring hur den akademiska friheten kan stärkas. Det var mycket välkommet. Den akademiska friheten är förvisso reglerad i lag i Sverige, men endast mellan universitetet och individer – inte mellan universiteten och staten. Riktig akademisk frihet existerar alltså inte.
Trots motstånd från både Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna i riksdagen valde regeringen att gå vidare med utredningen – en av få frihetsfrågor där Tidöregeringen faktiskt har stått på sig. Kvar står emellertid de ideologiska ställningstagandena. För trots deras olikheter förenas S och SD i en gemensam och farlig föreställning: att staten är universitetens mest lämpade befälhavare. I januari 2026 yttrade Socialdemokraternas högskolepolitiska talesperson Anders Ygeman att ”den akademiska friheten säkras bäst genom att ha politiska ledare som värnar vetenskapens oberoende.” SD formulerar sig på liknande sätt.
Varför driver de denna linje? För att de vill kunna påverka universiteten i sin egen ideologiska riktning.
Den enda rimliga slutsatsen är att en organisationsförändring är nödvändig.
Våren 2025 ville exempelvis SD dra in de statliga bidragen till Chalmers, för att de skulle öppna ett så kallat ”DEI-office” – ett initiativ med syfte att öka lärosätets jämlikhetsarbete. SD försöker importera det amerikanska kulturkriget till Sverige. För S handlar det om att skydda sin egen socialistiska version av frihet. För Ygeman är statlig styrning okej, så länge rätt person (socialdemokrater) innehar makten. Dock kan han knappast garantera att inte en antidemokrat kommer till makten.
Sveriges två största partier driver därmed en politik för att de själva ska kunna påverka universiteten som de vill – det kan knappast definieras som akademisk frihet.
Regeringens utredare bör ta ett större grepp om den akademiska friheten. Den enda rimliga slutsatsen är att en organisationsförändring är nödvändig, som en omvandling av lärosätena från myndigheter till stiftelser. Det är en förvaltningspolitisk reform som hade skyddat universiteten från politisk styrning och faktiskt värnat den akademiska friheten.
Det finns redan lärosäten som fungerar enligt denna organisationsform, exempelvis Högskolan i Jönköping. 1994 överfördes högskolan från statligt till privat huvudmannaskap och styrs i dag av en stiftelse där regeringen tillsätter delar av styrelsen, medan den dagliga verksamheten drivs i ett av stiftelsen helägt aktiebolag. Högskolan är därmed friare i sin verksamhet och den lyder också under aktiebolagslagen, något som minskar dess administrativa börda. Fler reformer är nödvändiga för en världsledande akademi, men att åtgärda det demokratiska problemet måste stå högst på agendan.
För Socialdemokraterna är en stiftelsereform lika med ett marknadsexperiment. Det kunde inte vara längre ifrån sanningen. I stället är det en helt nödvändig reform för att stärka den akademiska friheten när den allt mer hotas, även från våra svenska riksdagspartier. För när S och SD tydligt ger uttryck för en politik där akademin ska kuvas i deras riktning måste borgerligheten ha lite stake och stå upp för den faktiska friheten.
Akademisk frihet som vilar på politisk självbehärskning är ingen verklig frihet. Att låta räven vakta hönshuset är inte rätt väg att gå.
Harry Grauers och Max Bundell är vice ordföranden för Geijerska studentföreningen
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!