Om något borde historieböckerna ha lärt oss att varken apokalyptiska scenarier eller medvetna lagbrott bidrar till de syften som förespråkarna menar. Tvärtom leder de ofta till sämre förutsättningar för att nå lösningar på problemen, skriver Olle Edborg.
Ni har sett det, jag har sett det och nu har även Fredrik Skavlan pratat om det. Aktivister som i klimatrörelsens anda använt sig av minst sagt uppseendeväckande metoder har länge varit föremål för debatt, diskussion och frustration i Sverige. Det är märkligt att det finns en så stor acceptans för något som faktiskt av staten bedöms som brottsligt.
Härom veckan belystes ämnet om aktivism i Skavlan & Sverige. De behandlade den urgamla frågan om civil olydnad, vägran att följa lagen för att uppnå politiska mål. Ofta presenteras det som en fråga där främst konservativa står i opposition till aktivister.
Att agera som ”Batman” och ta lagen i egna händer är en tanke som man lätt kan leka med. Man ser moraliska problem som statens förlängda arm, i form av rättsväsende och politik, inte lyckas komma åt, vilket ibland kan skapa orättvisor. Så man vill stiga in och själv upprätta rättvisan som man menar har brustit.
En sådan insikt får dock aldrig bli skäl till våld eller till drastiska aktioner som att stoppa avgörande samhällsviktig infrastruktur i välfungerande demokratier, där möjligheten till politisk reform finns i andra former.
Återställ våtmarker är inte Batman och även om de skulle vara Bruce Wayne i förklädnad skulle jag fortfarande opponera mig mot deras vanvettiga metoder.
Det är inte deras välvilja gentemot vår planet jag ifrågasätter. Vi har stora problem med exempelvis miljö- och klimatfrågor. Men att limma fast sig på vägen gör knappast moder jord bättre. Återställ våtmarker är inte Batman och även om de skulle vara Bruce Wayne i förklädnad skulle jag fortfarande opponera mig mot deras vanvettiga metoder.
Som motargument till denna tes möter man ofta diverse historiska fotnoter. Inte sällan görs referenser till historiens stora apologeter för fred och frihet för att rättfärdiga sina gärningar. Alla som förstår sig på grundläggande historievetenskap borde kunna konstatera att det är rätt bisarrt att jämföra Återställ våtmarker med Mahatma Gandhi och Martin Luther King. Det riskerar att relativisera de sistnämndas heroiska insatser för fred och frihet, insatser som lett till att miljontals människor i dag har bättre förutsättningar.
Apokalyptiska föreställningar tenderar att få oss människor att drastiskt förändra vårt förhållningssätt till samhället och varandra. Här kan man faktiskt dra likheter mellan stora delar av den kristna högern, eskatologiska sekter och mer extrema delar av aktiviströrelsen. När världens öde ska avgöras krävs det handling och aktion. Vem vågar då riskera att ”missa tåget” för att möta eftervärldens dom? I detta fall tycks det ironiskt nog snarare handla om att någon annan ska missa tåget.
Att bryta mot lagen är i grunden något som inte kan ursäktas till förmån för att man påstår sig rädda världen. Det är att öppna upp Pandoras ask; då kan vem som helst göra vad som helst och gömma sig bakom godtyckliga moraliska masker. Det är en utveckling som bör oroa alla som bryr sig om den liberala demokratin.
Olle Edborg
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!