Det behövs ett samhälle där fler strävar efter att bilda sig, bete sig och bry sig snarare än att staten lägger allt till rätta. Där det allmänna ska finnas, först när det behövs. Simona Mohamsson (L) skissar på en modern socialliberalism i en personlig text om liberalismen.
Jag har blivit utbildningsminister i ett Sverige där en av fyra femtonåringar inte kan läsa eller skriva ordentligt, där nästan hälften av eleverna har blivit utsatta för någon form av brott, och där anmälningarna om hot och våld mot lärare fortsätter att öka. Mitt uppdrag är att öka friheten för alla dessa människor.
I somras blev jag samtidigt också integrationsminister. Jag har blivit det i ett Sverige där omkring 170 000 barn riskerar att växa upp i utanförskap, där kriminella gäng och religiösa fundamentalister alldeles för ofta får utmana det svenska samhället. Med trappuppgångar där mamma eller pappa alldeles för sällan går till jobbet.
Folk frågar mig ibland varför Liberalerna sitter i regering. Varför sätta sig med politiker som tycker så annorlunda, i stället för att bedriva samtalsklubb själva? Jag brukar svara att det är för alla de här människornas skull.
Folk frågar mig ibland varför Liberalerna behövs. Har vi inte gjort Sverige nog liberalt? Jag brukar svara att behovet av liberalism är större än på länge i Sverige. Att det behövs en politisk kraft som arbetar för att öka människors frihet. För den som önskar rösta för ett särintresse finns sju partier i Sveriges riksdag. För den som vill rösta för att sätta varje människas frihet först finns bara ett parti. Mitt parti. Liberalerna.
Det är partiet som högg i och byggde upp demokratin i Sverige, partiet som har tagit striden för snart sagt varje större frihet som vi i dag tar för given i Sverige. Och partiet som kommer att resa sig, måste resa sig, för att ta striden för varje större frihet som i dag inte kan tas för given i Sverige.
Den 13 september är det val i Sverige. Till dess ska jag och Liberalerna ha övertygat svenska folket om att prioritera de där femtonåringarna som inte kan läsa. Och alla andra femtonåringar i våra skolor med för den delen.
Vi liberaler brukar säga att det Sverige som väntar i morgon, finns i våra klassrum i dag.
Vi liberaler brukar säga att det Sverige som väntar i morgon, finns i våra klassrum i dag. Det är alla de elever som lär sig att läsa och räkna, tänka och bidra, som bestämmer hur morgondagen ska bli. En del har blivit bättre sedan jag själv gick i skolan. Tacka Jan Björklund för det! Och annat kommer att bli bättre när riksdagen har klubbat färdigt för det här riksdagsåret. Tack Lotta Edholm.
Men ska vi vända utvecklingen i skolan och skapa den där ljusa framtiden för eleverna i svensk skola, ja då måste det finnas liberaler som kliver fram också efter valet i de rum där besluten fattas. Därför kommer vi att be väljarna om fortsatt förtroende att leda omläggningen till en borgerlig skolpolitik som Sveriges skolparti.
Sedan i somras är jag också Liberalernas partiledare. Jag och mina partikamrater arbetar nu för att uttrycka och förverkliga en modern socialliberalism. Jag kallar den ibland för Folkpartiet classic. Det gör jag för att jag tror att vi i Liberalerna länge har varit på saker som är relevanta för friheten i vår tid, men att det är saker som lite har tappats bort.
En stor del av den politiska fostran för oss liberala nittiotalister var att ge svar om liberalismens roll i ett samhälle där vår ideologi ansågs ha kommit väldigt långt. Jag minns skrivuppgifterna om liberalismens relevans i ett läge där den påståtts ha segrat ihjäl sig. Debattpass på debattpass med antaganden om att historien hade tagit slut. Det lät att Berlinmuren hade fallit. Att marknadsekonomi rådde. Och att rättigheter tillgodosågs.
Det var ett otillräckligt perspektiv. Och i dess skugga växte andra politiska krafter snabbare än de liberala. Jag engagerade mig emot de här krafterna. Jag har alltid varit emot grupptänkare både till höger och till vänster. Men vi liberaler hittade inte alltid fram till våra bästa argument.
2019 åkte jag till Hongkong. Jag pratade med demokratiaktivister, hjälpte dem att bilda opinion och jag skrev sida upp och sida ned om deras sak. Jag och mina vänner från LUF skrev om hur elvaåringar nedtecknade testamenten innan de gick hemifrån. Vi skrev om hur liberalerna i Hongkong drog av sig kläderna när tårgasen brände i deras hud. Och vi skrev om sjukhusen dit polisen kom för att gripa de skadade. Varför utsatte sig liberaler i Asien för denna livsfara? Ja, inte var det för att deras ideologi hade segrat ihjäl. Liberalismen behövdes än, runtom i världen.
Mina dagar präglades därefter också av livet som lokal socialpolitiker på Hisingen. För utsatta kvinnor eller barn i utanförskap är frihet inte något teoretiskt. Också här i Sverige är det liberala samhället på liv och död. För mig blev det här inte minst övertydligt när polisen Andreas sköts ihjäl på vår ö, mördad av ett barn.
Det behövs politiker som tar in och tar tag i allt det här. Och jag tror att liberalismen är en bättre ledstjärna i det arbetet än vad grupptänkandet är. Liberalismen måste alltid utgå ifrån dagens problem – och ständigt förnya sig. Liberaler har i olika tider använt flera olika verktyg för att skapa frihet – förbud mot barnaga, avreglering för att öka näringslivets konkurrenskraft och en skattepolitik för att kunna upprätthålla ambitiös välfärd. Och det har alltid varit med utgångspunkti just den tidens frihetsfrågor.
Vår tid är en tid där friheten försvaras bäst av att samhället kliver fram.
Det finns tider där samhället kliver fram och andra när det mest behöver kliva tillbaka. Vår tid är en tid där friheten försvaras bäst av att samhället kliver fram. Inte för att vi ska sluta att liberalisera gårdsförsäljning eller låta fler bygga något trevligt på en tomt vid en sjö. Utan för att vi behöver gripa in mot skjutvapenvåld, utländska hot och oskuldskontrollanter.
För mig kommer valåret att handla om allt det här. En kunskapsskola för alla barn. En uppväxtmiljö där flickor sover i stället för att vaka över mobilen av rädsla för nätmobbing. Ett samhälle där fler strävar efter att bilda sig, bete sig och bry sig snarare än att staten lägger allt till rätta åt oss. Där vi kan samlas runt ett gemensamt svenskt språk och gemensamma referensramar oavsett om de uttrycks och utvecklas i P1 eller på Lorensbergsteatern. Men också ett samhälle där det allmänna finns där när det behövs. Modern socialliberalism, från en förstatligad skola för kunskapsresultaten till ett tätare Europasamarbete mot Putin. Från klassrum utan skärmar till ett utrikesdepartement utan Vänsterpartiet.
Jag är hundra procent säker på att Liberalerna behövs för att svara upp emot allt det här. Och att Sverige får fyra handlingskraftiga år till med min partiledarkollega Ulf Kristersson som statsminister. Friheten ropas efter, runtom i världen och här hemma i Sverige. Mitt svar är inte en liberalism som begränsas till samtalsklubbar. Mitt svar är liberalt politiskt arbete för alla de där femtonåringarna som inte kan läsa ordentligt.
Simona Mohamsson
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!