En vänstervriden universitetsvärld fryser ut liberala studenter, skriver Love Richert i Geijerska studentföreningens styrelse. Tas inte frågan på allvar av den liberala högern kommer rättfärdigad kritik monopoliseras av reaktionära krafter.
Politiseringen av akademin och universiteten är en av de viktigaste, men minst diskuterade, frågorna i den politiska debatten. I våras fick dock frågan viss uppmärksamhet, då det konservativa Högerpartiet i Uppsala universitets studentkårsval ville att studentkåren skulle få ett ”anti-woke”-certifikat. Vallöftet väckte en rad frågor om vem som skulle besluta om sådana certifikat, och hur det över huvud taget skulle gynna studenter.
Men Högerpartiet har trots sitt underliga löfte några poänger, poänger som ger skäl till självreflektion för oss liberaler och liberalkonservativa.
Att universiteten blivit vänstervridna får också den naturliga konsekvensen att intellektuella, nyfikna och sanningssökande studenter som identifierar sig som höger inte känner sig välkomna vid lärosätena.
Akademin har länge varit ideologiskt vänsterpräglad. När jag har granskat institutionerna och lyssnat till studenters vittnesmål verkar undervisningen stundvis vara lika fokuserad på att indoktrinera studenterna i vänstervriden politisk ideologi som självständig vetenskap. Studenter från några av Sveriges största universitet vittnar om professorer som hyllar marxistisk ekonomisk teori och öppet framför värderande kommentarer om den svenska partipolitiska högern. Att universiteten blivit vänstervridna får också den naturliga konsekvensen att intellektuella, nyfikna och sanningssökande studenter som identifierar sig som höger inte känner sig välkomna vid lärosätena, och i värsta fall undviker akademin över huvud taget.
Rödgröna kårpartier har 22 av 33 mandat i Uppsala universitets studentkår, och enligt en studie av studenttidningen Lundagård efter riksdagsvalet 2022 var Vänsterpartiet det mest populära partiet bland Lunds studenter med hela 22,8 procent. Detta följdes av Socialdemokraterna med 20,8 procent, Moderaterna som största högerparti med 15 procent och Miljöpartiet med 11,1 procent.
Det finns en stor diskrepans till vänsterns fördel mellan dessa siffror och samma partiers resultat i de allmänna valen till riksdag, kommun och region. Detta leder till att yrkesgrupper som kräver universitetsutbildning som till exempel grundskole- och gymnasielärare, journalister, läkare, forskare och opolitiska tjänstemän också domineras av personer till just vänster. Enligt siffror från SCB hör Miljöpartiet och Vänsterpartiet till de tre största partierna bland väljare med en eftergymnasial utbildning om minst tre år. Forskning från Göteborgs universitet visar även att Miljöpartiet och Vänsterpartiet är de största partierna bland anställda i public service, och att just Moderaterna är underrepresenterade.
Som ett resultat vrids stora delar av det offentliga Sverige åt vänster: Undervisningen i grund- och gymnasieskolor, journalismen i etablerade svensk medier som DN och SVT, forskningsvärlden och akademin och verksamheten vid statliga myndigheter. Detta är ett stort demokratiskt problem, och att kritisera detta och gå till val för reformer är en borgerlig och allmän samhällelig dygd.
Utöver detta påverkas de liberala studenter som faktiskt stannar kvar vid universitetet, då de ofta känner sig obekväma och som udda fåglar ideologiskt. Många liberala studenter vittnar om att inte känna sig säkra i att yttra sina åsikter och uppfattningar utan konsekvenser från sina studiekamrater såväl som sina lärare. Bland liberala studenter som ska välja vilket program de ska studera diskuteras det ofta vilka institutioner som är mest vänster, då man inte kan gå vilka program som helst som liberal utan att frysas ut av studiekamrater eller möta ideologisk predikan från lärare.
Det stora problemet som uppstår är dock att all denna kritik är på väg att monopoliseras av den reaktionära, konservativa falangen av högern.
Många av de studenter i Uppsala som identifierar sig som höger känner sig otrygga med att vara öppet höger, då delar av universitetets campus är nedklottrat med kommunistiska symboler och fraser, och politiska studentföreningars lokaler vandaliseras av vänsterextremister med budskap om politiskt dödsvåld. Liberala studenter känner sig inte trygga eller accepterade vid universiteten längre.
Det stora problemet som uppstår är dock att all denna kritik är på väg att monopoliseras av den reaktionära, konservativa falangen av högern. I stället för argument som de som framförts av exempelvis den engelske liberale filosofen John Stuart Mill, som bland annat menade att det bästa sättet att finna sanningen är att låta alla idéer och tankar mötas oförhindrat, får högern representeras av utspel som ytterhögerprofilen Nick Alinias uttalande om att man blir mindre utbildad av utbildning.
Detta sker eftersom den del av högern som Högerpartiet och Nick Alinia tillhör är så aktiv i frågan om akademins politisering jämfört med den liberala delen av den svenska politiska högern, som i stort sett är helt tyst när det kommer till just denna fråga. När tidningar och nyhetskanaler ska lyfta högerns perspektiv angående universitetens politisering är det således Alinia och inte Mill de finner.
Det är god tid för den liberala högern och dess företrädande organisationer som partier och studentföreningar att ta upp frågan om universitetets politisering.
Liberala och liberalkonservativa partier och andra organisationer för ingen egen enad kritik mot svenska lärosäten eller akademin, vilket har låtit Högerpartiet och dess likar dominera högerns roll i debatten. Högerpartiets kritik mot universitetet är inte grundad i värderingar och resonemang som är förenliga med resten av den politiska högern, och bör således inte tillåtas representera högern som helhet.
Det är god tid för den liberala högern och dess företrädande organisationer som partier och studentföreningar att ta upp frågan om universitetets politisering. Med argument grundade i liberala ideal som öppna utrymmen för teorier och tankar, och strävan efter resonlighet och självförverkligande, kan vi undvika att den reaktionära konservatismen får föra hela högerns talan om universitetens problem.
Sist men inte minst, ett ord till alla liberala studenter i Uppsala som inte känner att universitetet ger dem det intellektuella forum de söker: Geijerska studentföreningens dörrar står öppna för er.
Love Richert
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!