Sverige är nog inte redo för en film som den norska succésatiren Ingen kommentar. Men om vi vore det hade det funnits gott om inspiration att hämta, skriver Clara Popenoe Thor.
Fyra dagar efter lokal- och regionalvalet i Norge 2023 uppdagades det att Sindre Finnes hade genomfört 3 650 aktieaffärer under tiden då hans fru, den tidigare statsministern Erna Solberg, var statsminister. På kuppen hade han tjänat uppemot 1,8 miljoner norska kronor. Om Erna Solberg kände till det hela innan det nådde pressen är fortfarande oklart.
Två veckor innan Stortingsvalet hade en av Norges mest framgångsrika filmer i år premiär. Ingen kommentar handlar om hur Sondre Bortnes behöver förklara för sin fru, den sittande statsministern Alma Solvik, att han under hennes mandatperiod gjort ett fyrsiffrigt antal aktieaffärer och tjänat 125 miljarder norska kronor.
Premiären sammanföll med Arendalsuka, Norges motsvarighet till Almedalsveckan. Sedan dess har 80 000 norrmän sett filmen på bio. Och fem svenskar från Liberal Debatt. Filmen är således en av Norges största succéer i år.
Ingen kommentar har tydliga drag av fars. I Norden åtnjuter vi inte samma diskreta, subtila satir som exempelvis britterna gör (detta är Orla Vigsø inne på i En liten bok om satir, som utkom på Timbro förlag tidigare i år). Kanske är det därför Ingen kommentar framställer Erna-Alma Solberg-Solvik som ”dum, kåt och alkoholiserad”, som Max Hjelm nyligen skrev här i Liberal Debatt. Kanske är det därför tittaren får se många och långa sekvenser där girlbossen, krishanteraren och spinndoktorn Karianne Moen (som saknar motsvarighet i den verkliga historien) lär statsministern att känna sig empowered genom att rappa med i den mäktiga låten Snakk till mig pent. Kanske är det därför statsministerns andra rådgivare kommer med zingers som: ”Om din idioti hade varit en naturresurs hade vi inte haft några problem med vad vi ska göra efter oljan.”
Samtidigt finns det vrickade scener med verklighetsförankring. Scenerna där Sondre Bortnes åker på hyttetur med sina närmsta bros och fuckar ur är, enligt Verdens Gang, inspirerade av skandalen som skedde när tio män med anknytning till Senterpartiet åkte på tur och skickade oönskade sext-meddelanden 2018.
Kanske är vi inte redo för en liknande film i Sverige. Men om vi vore det hade vi haft mycket att inspireras av om vi tittade västerut.
Verdens Gang, och flera andra recensenter i Norge, menar att Erna Solberg framställs i ett positivt ljus i filmen, och att tittaren får sympati för henne och för Sindre. De norska filmkritikerna har menat att Ingen kommentar ger en insikt i hur skandalen kan ha gått till, och målar ett ganska varmt porträtt av en kvinna som behöver krishantera både sin relation och sitt land samtidigt.
Vi svenskar som sett filmen såg inte dessa aspekter lika mycket som vi såg väldigt många tjockisskämt på en tidigare statsministers bekostnad.
Kanske är vi inte redo för en liknande film i Sverige. Men om vi vore det hade vi haft mycket att inspireras av om vi tittade västerut. Det var ett konststycke i sig att hinna göra Ingen kommentar: det tog mindre än två år från det att Sindre Finnes aktieaffärer avslöjades till det att filmen gick upp på bio. Det är dels produktionsbolaget Maipos förtjänst, dels en följd av en förhållandevis enkel inspelning i få miljöer. Jag tror också att det kan ha att göra med den norska kulturen kring kultur, där man i större utsträckning har möjlighet att realisera idéer som en spelfilm om en statsministers mans aktieaffär.
I augusti 2026 vill jag gå på bio. Jag vill se en film om Ulv Christersson, med sekvenser som visar hur han leker på skolgården med sin barndomsvän Fredrik Slarverholm. Klipp till: Ulv och Fredrik har blivit vuxna, Ulv har blivit statsminister, och Slarverholm har levt upp till sitt namn: han har glömt sekretessbelagda handlingar på en kursgård och 40 års vänskap riskerar att raseras. I en scen får Joar Forssell – nej vänta, det går ju inte – Jonas Älvsell veta att hans son har haft anknytning till nazistiska aktivklubbar. En lång skånsk man med glasögon försvinner halvvägs in i mandatperioden. Bananer förekommer. I rollen som Fredrik Slarverholm: Christopher Wollter.
Clara Popenoe Thor
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!