I september är det kyrkoval. Trots att staten och kyrkan separerades år 2000 ställer flera riksdagspartier fortfarande upp i valet. Det är dags att låta kyrkan vara kyrka, skriver Pär Gustafsson Kurki.
Nästa kyrkoval hålls i september 2025. Man måste vara blind för att inte se hur politiska kommissarier kämpar om styrspakarna i Svenska kyrkan.
Svenska kyrkan styrs i dag av tre nivåer: Kyrkomötet, Stiftsfullmäktige, och Kyrkofullmäktige. I detta kyrkopolitiska system spelar politiska partier fortfarande en central roll. Flera riksdagspartier, till exempel Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna, har behållit en tydlig koppling till riksdagspartierna i kyrkovalet. Visk, som står för Vänstern i Svenska kyrkan och med ideologiska band till Vänsterpartiet, har en uttalad ambition att ”dra kyrkan mer åt vänster”.
Hur ska man som liberal ställa sig till detta? Ska Kyrkan vara ett redskap för politiker?
I ett internationellt perspektiv är det svenska kyrkopolitiska systemet unikt. Och ur ett liberalt perspektiv är systemet tveksamt av flera skäl.
Låt mig nämna några.
Att vuxna människor fritt ska få välja och utöva sin religion är en central princip inom liberalismen. Det nuvarande systemet i Sverige tillkom som ett auktoritärt folkhemsprojekt på 1900-talet för att Kyrkan skulle kunna användas för social ingenjörskonst. Det vill säga, kollektivets intressen sätts i dag före individens rätt till religions- och samvetsfrihet.
Följden har blivit att i dag kan icke troende politiska representanter forma teologiska och andliga frågor i Svenska kyrkan. Vilket i sin tur undergräver Kyrkans teologiska integritet.
Det är därför liberalt att betrakta Kyrkans män och kvinnor som vuxna nog att fatta beslut som rör dem själva.
Den påbörjade delningen av stat och kyrka från år 2000 bör därmed fullföljas genom att dagens kyrkopolitiska system avskaffas.
Låt Kyrkan vara kyrka!
Detta vore äkta liberalism.
Pär Gustafsson Kurki
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!