För några veckor sedan var jag på en 35-årsmiddag. Födelsedagsbarnet hade informerat restaurangen om att ungefär hälften av gästerna var vegetarianer – ett rimligt antagande när det handlar om ett gäng stockholmska millennials. Kvällen började med handuppräckning. ”Vem vill ha vegetarisk mat?” frågade värdinnan. Hon var den enda som räckte upp handen.
Det har skett en vibe shift. För inte så länge sedan var både jag och de flesta jag känner vegetarianer, även om vi innerst inne visste att renodlad veganism är det enda moraliskt försvarbara. Nu konverterar veganinfluencers till köttätare, och alla coola kids bär pälsjackor.
Sin vana trogen simmar Liberal Debatt mot strömmen. Nu när tidsandan inte längre präglas av krav på moralisk korrekthet finns ett större utrymme att reflektera över de icke-mänskliga varelser vi delar planeten med.
Det vibe shift vi ser beskrivs ofta som en konservativ våg. Men innebär konservatism verkligen att man inte bryr sig om djur? I detta nummer beskriver filosofen Olle Torpman hur konservatismen kan rymma en djup omsorg för djur. Kanske handlar vår avtrubbning snarare om moralisk lättja än om ideologisk förändring?
En mer radikal syn presenteras av Gary Francione, den inflytelserika djurrättsfilosofen som menar att omsorg inte är nog. Likt flera skribenter i detta nummer anser han att människor inte bör konsumera animaliska produkter. Francione går dock längre gemene vegan: enligt honom bör vi inte äga djur – inte ens som husdjur.
Franciones främsta motståndare är djurvälfärdsrörelsen, som accepterar att djur dödas så länge det sker ”humant”. Denna moralfilosofi ligger till grund för mycket av dagens djurpolitik. Men eftersom det råder oklarhet både kring vilka djur som är värda vår omsorg och vad som egentligen menas med ’humant’, ser vi tämligen motsägelsefulla utfall. Varför är det acceptabelt att avla djur för att äta dem, men inte för att tillverka pälsjackor? Varför ska vi döda råttor men älska ekorrar? Varför ses labbproducerat kött som onaturligt, medan dödssjuk norsk odlad lax betraktas som en lyxvara? Det dags att återvända till de obekväma frågorna. Inte för att det är trendigt, utan för att djuren fortfarande förtjänar vår uppmärksamhet.
Silva Mertsola
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!