Finns det någonting lyckligare än kor som släpps ut på bete? De tiotusentals ur allmänheten som vallfärdar till kosläppen varje vår tror nog inte det. Låt korna få beta, säger redaktionens Klara Lundvik.
I år fyller Pippi 80 år. Samma födelsedag firade Astrid Lindgren när hon 1988 fick den svenska djurrättslagen i födelsedagspresent från Ingvar Carlsson. En av lagens kärnbestämmelser är att nötkreatur ska få möjlighet till bete minst sex timmar om dagen under sommarhalvåret, två till fyra månader om året beroende på vart i landet de hålls.
I april 2024 presenterades en statlig utredning med förslag om att den här ”beteslagen” ska tas bort. Nu har remissinstanserna kommit med sina synpunkter, och nästa steg blir en eventuell proposition från regeringen. Tidöregeringen är dock inte helt enig. Liberalerna har tydligt deklarerat att de vill ha kvar beteslagen. Oppositionen i form av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet likaså. Centerpartiet har velat ta bort beteslagen – och det lär väl inte bli någon förändring där med den tidigare LRF-ordföranden Anna-Karin Hatt på partiledarposten.
Det känns helt enkelt inte bra att kor ska gå inne året runt.
I den här debatten står två sidor mot varandra: mjölkindustrin på ena sidan, allalla andra på andra sidan. Min bedömning är att allmänhetens magkänsla är att kor ska få beta på sommaren. Vilket är anledningen till att 160 000 svenskar klickat in på sajten ”Jag vill beta” och lämnat in en namnunderskrift. Det känns helt enkelt inte bra att kor ska gå inne året runt. Vilket är situationen för en tredjedel av mjölkkorna i Tyskland, ett av de länder som svenska mjölkbönder upplever att de har orättvis konkurrens ifrån på grund av beteskravet.
”Kor är djur som är anpassade för att beta. Det är hela deras grundfunktion och det kan man inte tillgodose om de hålls inomhus”, det säger Per Jensen, forskare i etologi vid Linköpings universitet i en intervju med DN. Om korna får välja själva betar de gärna 8-10 timmar per dag. Han har en enad forskarkår omkring sig: samtliga remissinstanser som utgjordes av forskare eller universitet var negativa till förslaget. ”Det finns inget vetenskapligt stöd för att man vid ett borttagande av beteskravet skulle bibehålla djurvälfärden utan negativa konsekvenser”, menar Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Just sådan forskning har dock mjölkbranschen försökt ta fram. LRF har varit med och finansierat en studie där 1 500 kor, på sju olika gårdar, fått vistas enbart inomhus i ett och ett halvt år. Forskningsresultaten skulle presenteras hösten 2024, men Liberal Debatts redaktion lyckas inte hitta några publicerade resultat. När försöksledaren Fredrik von Unge intervjuades sommaren 2024 ville han inte föregå dataanalysen, men konstaterade att de inte hade sett någon dramatisk förändring av djurhälsan.
Bo Algers, professor på SLU, kallar i Aftonbladet studien onödig: ”Jag är kritisk därför att dels finns det riktig forskning, utförd av oberoende forskare på universitet, som visar vad kors naturliga beteende är och de studierna visar redan att korna hålls friskare om de är ute på bete och att en del av deras naturliga beteende är att vilja gå ut på bete. (…) Vi är oroliga att Jordbruksverket kommer att ändra sina regler till följd av en liten studie i stället för vad oberoende forskare säger.”
Samtidigt exporteras 25 procent av mjölken, till stor del som torrmjölk till Mellanöstern och Afrika.
Varför är då mjölkbranschen, och Tidöregeringen, så angelägen om att avskaffa beteskravet? Det handlar om den ekonomiska situationen för mjölkbönder. Det råder en överproduktion av mjölk i Europa, vilket leder till låga mjölkpriser. Något som bland annat ökat av att Ryssland infört importstopp på mjölkproduktion från EU och att efterfrågan från Kina har minskat. Dessutom ökar den svenska importen av mjölkprodukter, idag kommer ungefär hälften av de mejeriprodukter vi konsumerar från utlandet. Med stor spridning, där vi bara importerar en och en halv procent av den färska mjölken, men 60 procent av osten. Samtidigt exporteras 25 procent av mjölken, till stor del som torrmjölk till Mellanöstern och Afrika.
”Som mjölkbonde vet jag att en modern svensk mjölkgård delar i stort sett samma förutsättningar som vilket annat företag som helst. Man måste hela tiden utveckla sin verksamhet och investera i gården för att bli effektivare och hänga med i konkurrensen”, skriver Joakim Borg, styrelseledamot i LRF i en debattartikel i SvD. ”Det behövs en beteslag som möjliggör expansion och utveckling”, som LRF skriver på sin hemsida.
Den utveckling som sker är mot allt färre och större gårdar. På 40 år har nio av tio svenska mjölkbönder lagt ner sin verksamhet. Antalet kor har minskat med hälften. Det nya idealet har blivit stora gårdar, på tusen kor eller fler. Då är det svårt att hålla dem med bete, menar småbrukaren Gunnar Rundgren i SvD.
Det mjölkbranschen menar är att modern mjölkproduktion ändå innebär en god djurhållning. När beteslagen antogs var de flesta mjölkkor uppbundna i stall hela vintern, och hade en ytterst begränsad rörelsefrihet, där de bara kunde resa sig och lägga sig i sitt bås. Idag hålls 80 procent av mjölkkorna i lösdriftsstall, vilket innebär att de kan röra sig fritt mellan foder, mjölkning och socialt umgänge. Det är för sådana här lösdriftsgående djur som beteslagen föreslås tas bort.
Ett argument som framförts för att ta bort beteslagen är att den förhindrar möjligheten till EU-bidrag till bönder som har djur på bete. Det rör sig om cirka tusen kronor per mjölkko och år. Samtidigt finns det de som menar att svenska bönder ändå inte skulle bli aktuella för ett sådant bidrag, eftersom det kan anses som praxis i Sverige att ha korna på bete på sommaren, och det skulle därför inte innebära något extra för djurvälfärden – vilket är syftet med bidraget. Ett förslag som framförts är att stöd istället skulle kunna ges för bete på naturbetesmark.
Ytterligare en aspekt av betandet är nämligen att hålla landskapen öppna. Beteslandskap är viktiga för biologisk mångfald eftersom de öppna landskapen bidrar till artrikedom. För att leva upp till EU:s nya naturrestaureringslag kommer vi att behöva fler betande djur, inte färre. Samtidigt är det inte främst mjölkkor som bidrar till detta eftersom de mest betar vall, alltså en åker som såtts med vallväxter. På naturbetesmarker betar framförallt ungdjur (nötdjur yngre än ett år), stutar (kastrerade tjurar) och sinkor (kor som slutat ge mjölk).
När kor har kunnat uttrycka sina åsikter har de dock med bestämdhet visat att de vill beta.
Mjölkbönderna menar också att den totala djurvälfärden riskerar att minska om beteslagen är kvar. Om mjölkproduktionen flyttar utomlands riskerar djuren snarare att få det sämre, eftersom svensk djurhållning håller hög kvalitet. Å andra sidan, argumenterar motståndarna, minskar incitamentet att välja svenska mejeriprodukter om djuren inte får gå ute.
I sitt remissvar kritiserar SLU den statliga utredningen för att enbart fokusera på djurhälsa, men sakna de bredare perspektiven av djurskydd och djurvälfärd. För att uttrycka det med Astrid Lindgrens ord: ”Om djurena kunde tala, om de kunde ha en festival, så skulle det uppstå en blodsjämmer i hela landet. Men det är det att de är stumma och de kan inte framföra sina åsikter.”
När kor har kunnat uttrycka sina åsikter har de dock med bestämdhet visat att de vill beta. Det gjordes en studie där kor behövde ta sig förbi en tung dörr för att komma till bete. Där visade korna att de var lika motiverade att ta sig ut till bete som att komma till mat. Korna har varit så talföra de kan – de vill beta och vi borde låta dem göra det.
Klara Lundvik
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!