Veganrörelsen har kapats av vänstern, trots att veganism egentligen borde vara en liberal kärnfråga. För hur kan vi påstå oss vara för frihet – när vår frihet bygger på andras lidande, frågar sig Linda Lindström.
Den veganska rörelsen har förändrats över tid. På 90-talet var det megafoner och protestmarscher, men idag är det en mosaik av grupper – vissa fokuserar på klimat, andra på etik eller hälsa. Men någonstans på vägen började rörelsen flätas samman med frågor som Defund the Police, antikolonialism, antikapitalism och Palestinakonflikten, vilket gett rörelsen en stark vänsterstämpel som gör mig ledsen. För mig handlar veganism om empati med djuren och den politiska tillhörigheten är sekundär.
Efter den 7 oktober 2023 blev det ännu tydligare för mig. Jag, som alltid trott på individens frihet och marknadens kraft till samhällsförbättring, började känna mig som en udda fågel i en rörelse som jag verkligen älskar. Jag har så många fina vänner där som brinner starkt för djuren. Men nu förstår jag varför vi är så få aktiva liberaler i den. Jag önskar att vi kunde träffas och manifestera för djuren utan att behöva navigera genom politiska slagfält.
I mitt arbete i näringslivet är situationen ännu tydligare. Att vara vegan där känns som att vara en ensam röst i ett rum fullt av skeptiker, även om det börjar komma en viss förståelse för hälsoargumenten och kopplingen till miljön. Vänsterstämpeln gör att många fortfarande avfärdar djurrätt som en ”flummig” fråga, trots att den handlar om grundläggande rättvisa.
Hur kan vi kalla oss fria om vår frihet bygger på andras lidande?
För mig är liberalism att en individ ska vara fri att forma sitt liv, så länge ingen annan skadas. Men när jag ser djurindustrins burar, gårdar och slakterier, ser jag en motsägelse. Hur kan vi kalla oss fria om vår frihet bygger på andras lidande? Att välja bort animaliska produkter är inte bara en etisk ståndpunkt – det är liberalism i praktiken. Det är att ta ansvar för sina val och säga: Min frihet får inte gå ut över någon annan, vare sig människa eller djur.
Labbodlat kött är en liberal innovation som många i veganrörelsen tyvärr inte stöttar, eftersom det anses onaturligt och strider mot principen att man inte bör äta kött överhuvudtaget. Men jag ser det som marknadens rationella svar på ett etiskt dilemma.
Frihet kräver också sanning. Som ordförande i Total Insyn har jag sett hur svårt det är för konsumenter att få insyn i djurindustrins verksamhet. När våra uppgiftslämnare besöker gårdar och dokumenterar missförhållanden som såriga djur, gödselpansar [intorkad avföring på djurets kropp, reds. anm.] och undermålig djurhantering, anmäls dessa gårdar till länsstyrelsen. Men när vi sedan följer upp för att kontrollera vilka förbättringar som gjorts, maskar länsstyrelsen sina kontrollrapporter så att det blir omöjligt att få veta vad som faktiskt har hänt. Det är maskade rapporter överallt inom djurindustrin. Därför driver vi kravet på kameraövervakning i djurproduktion för att möjliggöra informerade konsumentval. Som Paul McCartney uttryckte det: ”Om slakterierna hade glasväggar skulle alla vara vegetarianer.” Transparens är liberalismens grundsten – utan den blir vår frihet en illusion.
Sveriges livsmedelsstrategi har en tydlig riktning mot att öka animalieproduktionen, med fokus på lägre kostnader och vad som kallas ”ett flexiblare” djurskydd. Det är en väg som är problematisk då den strider mot vetenskapliga fakta och de rekommendationer som kommer från myndigheter som Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten.
Ännu mer oroande är att landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) har avvisat förslaget om matskatteväxling, som har starkt stöd från Nordiska ministerrådet och flera svenska myndigheter. Varför avstå från lösningar som gör en betydande skillnad för både folkhälsan och miljön?
Starka kommersiella intressen står i direkt konflikt med målet att prioritera folkhälsa och långsiktig hållbarhet.
Samtidigt ser vi hur Livsmedelspolitiska rådet – där inflytelserika aktörer från kött- och sockerindustrin såsom Arla, HK Scan, Kronfågel, Cloetta och Coca-Cola har en central roll – utövar ett oproportionerligt inflytande över den svenska livsmedelspolitiken. Deras starka kommersiella intressen står i direkt konflikt med målet att prioritera folkhälsa och långsiktig hållbarhet. Är Livsmedelspolitiska rådets beslut grundade i allmänhetens bästa eller tjänar de främst industriella särintressen?
Livsmedelsverket har, baserat på den senaste forskningen, föreslagit en sänkning av den rekommenderade maxgränsen för konsumtion av rött och processat kött från 500 till 350 gram per vecka och person. Detta är ett konkret steg för att förbättra folkhälsan i Sverige. Men även detta har Kullgren avvisat, då det inte passar regeringens mål om att öka den svenska animalieproduktionen.
Det blir ännu tydligare när vi ser hur regeringen styr Livsmedelsverkets arbete inför de kommande kostråden. I stället för att låta folkhälsan stå i centrum har han gett tydliga direktiv om att ta särskild hänsyn till animalieproduktion: ”Livsmedelsverket ska särskilt beakta hur kostråden, utöver att stärka folkhälsan, kan bidra till försörjningsförmåga i händelse av kris, fördelarna med animalieproduktion samt vilka livsmedel vi har goda naturgivna förutsättningar att producera i Sverige.”
Det här är ett exempel på hur särintressen får företräde framför vad som faktiskt gynnar oss alla i längden. Vi borde förvänta oss en politik som lyssnar mer på forskning och mindre på kortsiktiga vinster.
Att upprätthålla en hög köttkonsumtion är både kostsamt, ineffektivt och undergräver vår självförsörjningsförmåga. I dag går 82 procent av EU:s jordbruksstöd till animalieproduktion, trots att den står för 84 procent av utsläppen från EU:s livsmedelsproduktion – en orimlig användning av skattemedel när vi behöver rusta oss för potentiella kriser.
I dag bär varken djurindustrin eller konsumenterna det faktiska priset för miljöförstöring och lidande.
En liberal marknad är inte en djungel – den är en plats där kostnader och konsekvenser speglas rättvist. I dag bär varken djurindustrin eller konsumenterna det faktiska priset för miljöförstöring och lidande. En höjd skatt på animaliska produkter, kombinerad med slopad moms på baljväxter, grönsaker och frukt, skulle korrigera denna snedvridning. Det handlar inte om bestraffning – det handlar om att låta marknaden återspegla vetenskapliga fakta. Studien A reform of value-added taxes on foods i tidskriften Nat Food (Springmann et al, 2025) visar att en sådan skatteväxling kan förebygga 170 000 dödsfall årligen i Europa, huvudsakligen relaterade till hjärt-kärlsjukdomar och cancer. Det beräknas öka de årliga skatteintäkterna med 45 miljarder dollar, vilket motsvarar en BNP-ökning på 0,22 procent i Europa. Samtidigt förväntas konsumenternas genomsnittliga matkostnader minska med 0,3 procent.
Min resa till veganism hade varit enklare med bättre ekonomiska förutsättningar. För tio år sedan var det svårt – om man inte höll sig till whole food plant-based – att hitta bra växtbaserade alternativ. I dag är utbudet stort, men priserna avskräcker fortfarande många. En liberal politik hade kunnat underlätta detta val, inte genom tvång utan genom incitament.
Dagens djurskyddslag är en byråkratisk labyrint med massor av paragrafer som främst gynnar djurindustrin. Varför tillåts tio grisar på endast nio kvadratmeter, eller separation av kalvar från kor? En liberal ansats skulle förenkla: Låt brottsbalkens förbud mot djurplågeri omfatta samtliga djur. När en domstol slår fast att 300 ägg per höna årligen medför lidande bör detta förbjudas. Kor, höns och grisar förtjänar samma skydd som sällskapsdjur. Grymheter ska inte döljas bakom undantag utan prövas i oberoende domstolar utan branschinflytande. Detta är genuin rättvisa.
Som liberal finns det egentligen bara en väg framåt.
Att vara vegan och liberal är min ryggrad. Jag vill se en värld där frihet inte köps med andras smärta, där marknaden belönar ansvar och sanning. Danmark visar vägen med en koldioxidskatt på 100 euro per ko från 2030, vilket kan återställa tio procent av landets yta till skog före 2045. Nederländerna erbjuder 700 miljoner euro till lantbrukare för att minska animalieproduktionen. Sverige bör göra detsamma.
Varje vegansk måltid jag äter känns som ett steg mot den världen. När jag ser mina vänner tveka inför priset på bönor jämfört med kött, påminns jag om varför vi behöver förändring. Liberalismen har svaren: transparens, innovation och en marknad där kostnaderna bärs av de som orsakar dem. Som liberal finns det egentligen bara en väg framåt som är förenlig med våra kärnvärderingar om frihet och ansvar – det är dags för oss alla att ta steget och bli veganer.
Linda Lindström
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!