Det hela började med att jag snöade in på hedonism. Som nybliven student var mitt intellekt tämligen lättmanipulerat. Jag slukade Peter Singer, Jeremy Bentham och Torbjörn Tännsjö och njöt av att reta upp folk på hemmafester och på LUF-kongresserna. Rättigheter? Nonsens på styltor! Livet går trots allt ut på att ha roligt, och vad ska vi med moralen till om inte för att garantera att vi får njuta så mycket som möjligt av livets goda?
Men hedonism är inte samma sak som egoism. I min nya filosofi var alla kännande varelser inkluderade. Jag var helt enkelt tvungen att bli vegetarian. Successivt fasade jag ut köttet ur min kost. Efter ett halvår i Indien kom jag hem med grav proteinbrist men med en övertygelse om att jag hade fattat rätt beslut.
Det finns många orsaker till att man väljer att bli vegetarian eller vegan. En del tänker på klimatet. Andra väljer en grön kost av djuretiska skäl. Många äter inte kött av den enkla anledningen att de tycker att det är äckligt.
Själv hade jag alltid älskat kött. En blodig entrecôte med ugnsrostad potatis och bearnaisesås – fanns det något vackrare?
Men, tänkte den nyblivna studenten Karin, min njutning väger mindre. Biffen ryker. Efter ett tag vande jag mig och det är ju alltid kul med förändring.
Åren gick och mycket halloumi blev det. Somrarna var värst då det är den tiden på året då grilldoften ligger kompakt över Sverige. Att lägga en paprika över kolen är liksom inte lika kul. Att jag var moralisk överlägsen var en klen tröst när andra tryckte i sig vitlöks- och rosmarinsmarinerad lammytterfilé och jag själv satt där med min konstgjorda, torra vegobiff med oklar innehållsförteckning.
Och sen var det just det där med moralen. Efter några år började jag att tvivla. Min epikureiska övertygelse hade börjat ge vika och jag hade börjat närma mig någon form av kantianskt synsätt. Att skrika »det där är orättvist!« passar min personlighet bättre än att argumentera utifrån en nyttokalkyl. Framförallt kände jag att jag inte pallade.
Men trots att jag ändrat uppfattning tog det ett tag innan jag började äta kött. Det där dallrande, blodiga stycket av något före detta levande… Kan man äta det? Tanken var främmande, men det smakade himmelskt. Moral hit och moral dit, tänkte jag mellan tuggorna. Man måste väl få leva lite också?
Jag började med fisk och lamm för att till sist åter bli allätare. Reaktionerna på min kostförändring har varierat. De flesta har blivit förvånade. Andra tycker att det var helt rätt. Några få, själva vegetarianer, har blivit upprörda över att jag konverterat.
Men hur mår du, har många frågat. Det finns en föreställning att vegetarisk kost per definition är mer hälsosam än blandkost, och att vegetarianer är mer nyttiga än andra. Grönsaker och sånt, det är ju nyttigt, och dessutom fräscht!
När jag var vegetarian brukade jag störa mig på folk som hade utläggningar om att de faktiskt uppskattar vegetarisk mat, att de minsann ofta välde bort kött med flit och att man känner sig så himla fräsch av att äta sallad och sånt. Och fisk – det är ju så himla gott! Inte vegetariskt förvisso, men visst är det fräscht med en lax- och avocadomacka på surdegsbröd! Och alger och sånt har man ju hört är jättebra och nyttigt. Du äter mycket sånt eller?
Ja, ni hör ju. Frågan är vad som höjer blodtrycket mest – rött kött eller »flexitarianer« och »stockholmsvegetarianer« som tror att de kan kompensera sina flygresor genom att köpa »gröna« kokböcker.
Faktum är att min kropp mår bättre än på länge. Nu springer jag en mil utan problem, vilket hade varit omöjligt när jag mest åt bönor i olika former.
Järn finns visst i vegetabiliska livsmedel – broccoli och spenat!
– Ja, men man måste äta åtskilliga ton grönsaker för att ens vara i närheten av innehållet i en biff.
Blodiga stekar har något manligt skimmer över sig, men faktum är att en kost med tillräckligt av rött kött är ypperligt för kvinnor i fertil ålder. Kött innehåller nämligen asmycket järn.
Däremot lagar jag fortfarande ofta vegetariska rätter. Det är ju bra för klimatet. Och dessutom finns det massor med utsökta recept som inte innehåller kött.
För om det finns något som är fånigare än militanta vegetarianer så är det militanta köttätare. Ni vet, sådana som inte kan äta en smörgås om det inte är skinka på.
Karin Pihl är ledamot av Liberal Debatts redaktion och vikarie på Expressens ledarsida.
@Karin_Pihl
karin.pihl@liberaldebatt.se
