Hur kan den här boken inte ha skrivits tidigare?

Liberal Debatts Hjalmar Söderbergkorrespondent Elin Hjelmestam tar sig an Malin Lindroths roman En annan doktor Glas, häpnar över att ingen tidigare grävt fram Söderbergs första äktenskap och undrar: Varför just Doktor Glas?

När människor får höra att jag är Liberal Debatts Hjalmar Söderbergkorrespondent svarar de i regel med skeptiska miner. De tänker: En gubbe som varit död i snart hundra år? Hur mycket arbete kan det vara?

Själv undrar jag: Varför begär jag inte timarvode?

Först och främst tar förvaltningen av författarens egna verk sin tid, men som om det inte vore nog arbete ynglar hans böcker ideligen av sig nya tolkningar, varianter och fantasier. Knappt hade min recension av Bengt Ohlssons Helga och Åsa Nilsonnes Fru Gregorius publicerats i LD i höstas innan Norstedts annonserade ytterligare ett nytt derivat till vårkatalogen. Även denna gång är det en omarbetning av Doktor Glas som är aktuell.

Malin Lindroth vill i En annan Doktor Glas gå till botten med vad läkarens uppdrag, såsom det beskrivs i ursprungsverket, egentligen innebär: ”Man måste skära bort det ruttna köttet som fördärvar det friska.” Eller snarare, har man rätt att åsamka någon annan smärta för att rädda sig själv eller andra undan detsamma?

Till sin hjälp skapar Lindroth en kvinna utan vare sig namn eller mycket historia, som irrar runt på Stockholms gator sökandes efter ett sammanhang. Så småningom tas hon in på Långbro mentalsjukhus efter att ha blivit dumpad av sin älskare. I ett av rummen på Långbro sitter varje dag en kvinna i en vilstol med en hattask i sitt knä. Hon väntar på sin man som ska ta henne därifrån, berättar hon, och varje dag blir hon sviken och kvar på sjukhuset. Berättarjaget viftar bort kvinnan som hysterika, men dagen hon blir utskriven ber kvinnan om en tjänst: Att kontakta maken och be honom att komma och hämta henne. Hans namn? Hjalmar Söderberg.

Författarikonens första äktenskap är sedan Johan Cullberg och Björn Sahlins Märta och Hjalmar Söderberg: En äktenskapskatastrof (2014) känt – och Lindroth refererar till verket i sitt efterord. Märta Söderberg ville inte gå med på skilsmässa och tio år efter giftermålet blev hon i stället tvångsinskriven för en sinnessjukdom som det i efterhand inte har gått att hitta bevis på. Emot sig hade hon utöver maken även hans syster, familjens hushållerska och inflytelserika vänner till familjen. 

Å ena sidan undrar jag: Hur kan detta räknas som tillräckligt romanstoff tio år efter att Cullberg och Sahlin noga beskrev hur inläggningen egentligen handlade om något annat än sinnessjukdom. Å andra sidan imponeras jag: Hur kan den här boken inte ha skrivits tidigare? Alla Söderbergs romanfigurer har tydliga förlagor i verkligheten – det är bara att gå in och hämta.

Genom hela romanen pågår en undersökning om författarens relation till sina verk. Den tar tag i mig, och kan fördjupas i all oändlighet, men varje gång diskussionen avslutas tappar romanen mig. Som kvinnornas dialoger, vilka inte har något annat syfte än att visa upp gemenhet: ”Ni betyder ingenting för Hjalmar. Ingenting. Ni är endast en förströelse, en lustifikation. […] Njut medan ni kan. Ni blir inte långvarig här.”

Det ”ruttna köttet” som i ursprungsverket ska skäras bort ska enligt romanens Söderberg ha varit direkt utbytbart med hans fru.

För Lindroths är en tolkning med få nyanser: Det ”ruttna köttet” som i ursprungsverket ska skäras bort ska enligt romanens Söderberg ha varit direkt utbytbart med hans fru, och han själv med Doktor Glas. Tvärsäkerheten förstärks av att En annan Doktor Glas också anstränger sig för att ligga så nära verkligheten genom att skådeplatsen för berättelsen är Söderbergs hem på Tyskbagargatan 9 och de som egentligen bestämmer i hemmet snarare än den tysta författaren är ”husan” (som i verkligheten hette Elisabeth Andersson) och ”Förläggarfrun” (Lisen Bonnier). 

Det knixiga för Lindroth är inte att frågan om man har rätt att göra sig av med ”ruttet kött” är en fråga som saknar svar – den har Söderberg redan svarat på (ja, ibland, kanske, under vissa omständigheter). Utmaningen är istället att göra tolkningen trovärdig.

Det är förstås en kritik som man kan framföra mot alla nutida kapare av Doktor Glas. Anledningen till Söderbergs litterära framgång var hans förmåga att på ett sökande och nyfiket sätt skildra stora känslor och avgöranden i den lilla människans liv, och i fallet Doktor Glas även svåra frågor. Det är lätt hänt att derivaten på ett ogynnsamt sätt kontrasterar mot verket de omtolkar.

Hur föreställer sig Jonas Karlsson att Martin Bircks liv skulle ta form i 2020-talets Stockholm?

När jag slår ihop pärmarna till den tredje omtolkningen på åtta månader av romanen om den mördande läkaren undrar jag varför det är just Doktor Glas som hela tiden ska dras tillbaka till skrivborden. Söderberg skrev tre andra romaner, och därtill flera novellsamlingar och pjäser. Hur föreställer sig Jonas Karlsson att Martin Bircks liv skulle ta form i 2020-talets Stockholm? Vilket plagg hade doktor Henck i Agneta Pleijels fantasi iklätt sig istället för en päls för att en sista gång få njuta av sin hustrus omfamning? 

Och vem tror ni hade skrivit om Gertrud ur titelkvinnans perspektiv på bästa sättet?

Elin Hjelmestam är vice ordförande för Liberala ungdomsförbundet och Liberal Debatts Hjalmar Söderbergkorrespondent

Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!