Nu hoppas centerpartisterna att Anna-Karin Hatt ska ena partiet. Men sammanhållning räcker inte för att lösa den svenska liberalismens problem. Liberal Debatts Matilda Molander rapporterar från en centerstämma som aldrig varit mer centerpartistisk.
”Måste gå, ska hinna blanda fördrink!” Applåderna för den nyvalda partiledarens tal har knappt hunnit klinga ut förrän de första partyglada centerpartisterna rusar mot dörren – och den stundande, obligatoriska förfesten på hotellrummet.
Stämningen är just sådär uppsluppen som den bara kan vara på en centerstämma som precis valt en ny partiordförande.
Men den är också lättad. ”Det här känns så skönt!”, ”Jag har inte känt igen mitt centerparti”, ”vi skjuter inte varandra i ryggen”, ”jag var så rädd ett tag att allt skulle börja om, men hon kommer att kunna ena oss”. Så låter några av de centerpartister jag hann språka med.
Centerpartisterna är trötta efter de senaste årens uppslitande interna stridigheter och läckor, som kulminerade i att Muharrem Demirok fick lämna posten som partiordförande.
Nu har man valt något man vet fungerar: En kvinna med tydlig dialekt uppvuxen på landet i Småland.
Nu har man valt något man vet fungerar: En kvinna med tydlig dialekt uppvuxen på landet i Småland (eller var det Halland? På stämman uppstår viss diskussion kring vilket distrikt som egentligen kan claima Hatt. Hon har ju faktiskt bott länge i Stockholm också, som Stockholmsdistriktet påpekar.). Den nya partiordföranden har dessutom arbetat för både tjänsteföretagen Almega och LRF. Det kan inte bli mer centerpartistiskt.
Att det är back to bondeförbundet som gäller märks också i hennes tal. Upp till kamp för bättre skolor på landsbygden, på tio år vill partiet utradera de geografiska ojämlikheterna. Satsa på livsmedelsförsörjningen som del av försvaret, ”vi behöver inte vara lika rädda för den ryska björnen om vi gör som lammbonden Björn på Gotland”. Släpp drömmen om kärnkraft och satsa på kraftvärme och vattenkraft. Mot en bakgrund av gröna fält där traktorer bärgar skörden talar Anna-Karin Hatt om ett tryggare samhälle och om att Centerpartiets bästa tid ligger framför dem. När hon slår fast att C inte ska ingå i ett organiserat samarbete med SD får hon stående ovationer av en hel sal fylld av gröna hattar.
Det är så centerpartistiskt att man undrar när den spontana mjölkhävartävlingen ska dra igång.
Det är så centerpartistiskt att man undrar när den spontana mjölkhävartävlingen ska dra igång.
Men, säger Hatt, vem vi ska samarbeta med får inte överskugga vad vi vill göra. Vi får inte fastna i kommentatorernas frågor om vem vi vill sitta i regering med, utan prata om vad vi vill göra.
Det är en lovvärd ambition. Sverige behöver mer liberal politik, inte färre liberala samarbeten. Dåliga liberala svar på samtidens utmaningar är en viktig anledning till att SD har vuxit sig starkt, och att C och L har skrumpnat ihop.
Men hur man vill genomföra politiken är också en relevant fråga.
Centerpartiet är ett liberalt parti till höger i ekonomisk-politiska frågor, som hittills föredragit att sitta i en vänsterlutande regering. Det har inte särskilt goda utsikter att lyckas, och det förstår väljarna.
Problemet är en spegelbild av det andra liberala partiet: Liberalerna sitter i en hopplös politisk sits där man säger sig vilja driva liberal och till och med socialliberal politik, men samtidigt ingå i den mest högerlutande regeringen sedan demokratins införande. Inte heller det fungerar, och även det förstår väljarna.
Nu byter båda partierna ledare, och det kommer inte att lösa problemet.
Nu byter båda partierna ledare, och det kommer inte att lösa problemet. Däremot kan det förhoppningsvis ge energi att ta tag i den verkliga lösningen som är svår och tidsödande. Det finns inget vägval som kommer att få ett slut på våndorna. Partierna och andra liberalt sinnade organisationer behöver genom långsiktig opinionsbildning bana nya vägar genom spelplanen, hitta nya lösningar på Sveriges utmaningar och göra en liberal samhällsutveckling önskad av fler.
Vår största uppgift ligger framför oss, säger Anna-Karin Hatt, och hon har helt rätt. Men först är det förfest på hotellet.
Matilda Molander
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!