Muharrem Demirok är ny Centerledare. LD:s Matilda Molander mötte honom inför partiledarvalet för ett samtal om landsbygden, skolan och ”falukorvsgänget”.
Genom säkerhetskontrollen, uppför en spiraltrappa, allra längst in i riksdagens bibliotek möter jag Muharrem “Murre” Demirok. För ett halvår sedan var han kommunalråd i Linköping, för två månader sedan blev han riksdagsledamot, nu är han kandidat till att bli Centerpartiets partiledare. En oväntad kandidat menade många bedömare när valberedningen presenterade de tre kandidaterna i början av november. Men ju längre kandidaterna var ute på sin turné, desto fler började viska om “Murre” som en favorit. Själv tror han att det stora stödet beror på hans bakgrund.
– När jag pratade med valberedningen så sa de att jag var en av dem som fått flest nomineringar. Jag tror att det har att göra med mitt mångåriga engagemang för kommunfrågor och det lokala. Man vet vad jag står för, vad jag går för, och man litar på mig.
Och visst är han populär i partiet, “Världens snällaste Centerpartist”, som han också kallas. Alla vill ta en öl med Murre, men vill alla bli företrädda av honom i en hård regeringsförhandling? Det är frågan.
Jag undrar varför han själv vill bli partiledare.
Ska man vinna i en förhandling kan man inte bara vinna genom att köra över de andra utan det måste vara en ömsesidig vinst.
– Jag ser att jag har något att bidra med, att jag faktiskt tror att jag både kan och vill kliva på det här uppdraget. När man är kommunpolitiker tvingas man att lära sig en massa saker som ibland är väldigt smärtsamt. Man blir väldigt ödmjuk när man först sitter i majoritet och sedan i opposition och inser att man måste ha respekt för alla partier. Man måste hantera förhandlingar med alla. Ska man vinna i en förhandling kan man inte bara vinna genom att köra över de andra utan det måste vara en ömsesidig vinst. Det andra man lär sig är att ibland går en väg inte som man tänkt sig. Det kan gå rakt fram och så dyker det upp ett berg i vägen. En del stannar och förbannar berget och tycker att det är för jävligt att det står ett berg i vägen. Men vi som är uppfostrade i generation Mora Träsk har lärt oss att “vi kan inte gå över den då måste vi gå under den”, säger Demirok och härmar den gamla barnsången så att både jag och pressekreteraren Andrea börjar fnissa.
– Man tar sig förbi ett hinder på ett eller annat sätt. Så är kommunpolitik, vägen går alltid framåt men inte så som du hade tänkt dig. Att aldrig ge upp och det tror jag att Centerpartiet behöver nu.
Men det handlar inte bara om hans egenskaper, det handlar också om partiet, om det här valet.
– Det fanns, jag ska inte använda ordet ilska för det är nog fel, men det fanns en ganska bestämd känsla efter valet att en sån här förlust förtjänade inte vi. Det var inte bara att vi tappade stöd, det var inte siffrorna. För ingen partiledare kan lova ständiga vinster, vi kommer att göra dåliga val framöver också, det är en del av demokratin. Men den här förlusten gjorde så extra ont. Det kändes ända in i själen. Det ska vi aldrig behöva uppleva igen.
Vi förlorade på hemmaplan.
Jag undrar varför förlusten gjorde så ont, och svaret kommer direkt:
– Vi förlorade på hemmaplan.
Och hemmaplan för Muharrem Demiroks Centerparti, det är landsbygden. För honom är det tydligt varför partiet förlorade den.
– Vi förlorade dagordningen när högerpartierna lyckades sätta bilden av att landsbygden var bara drivmedel. Vad vi än sa så hjälpte det inte för vi hade inget svar på drivmedelspriserna. Och när vi väl kom med ett svar så var det dels för sent och dels uppfattades det som alldeles för krångligt. Det är klart att ingen kunde matcha 12 kronor vid pump. Men hade vi varit tidigt ute hade vi ju kunnat sätta en bild innan 12 kronor vid pump blev ett begrepp.
Den andra förklaringen till förlusten är enligt Demirok att partiet inte hade svar på människors vardagsproblem på landsbygden.
– Man hade inte svar på det som väljarna kom och ställde i valstugan. De ville ha svar på hur det blir med tryggheten, vad gör ni med elpriserna, hur blir det med bränslepriserna, hur ser ni på skolfrågan? Vi hade inte de där svaren och då blev det lite “jättebra säljorganisation men det fanns inget att sälja”. Vi behöver inte lära våra medlemmar att sälja, de kan redan sälja, de har redan stort förtroende, enormt förtroendekapital. Vi måste bara se till att ge dem något att sälja.
Han menar att Centerpartiet måste ta tillbaka dagordningen och definiera vad landsbygd handlar om.
– Drivmedel är en otroligt viktig fråga för många eftersom det handlar om den dagliga ekonomin och om att få livet att gå ihop men det handlar också om skola, det handlar om infrastruktur, det handlar om service. Det är jättemånga landsbygdsbutiker som är på väg att stänga nu för att de inte får ihop de ökade livsmedelspriserna och elpriserna. Och finns inte vi där och lyfter frågorna, vem ska då göra det? Det kommer ju inte falukorvsgänget att göra. De skiter fullständigt i det här. De vann valet och nu är landsbygdsfrågan helt ointressant för dem.
Landsbygden har tiden för sig.
Det märks att Demirok är irriterad över att högern lyckades vinna landsbygden, och över att de lyckades göra det med en som han kallar det “dystopisk” politik. Han vill bedriva en landsbygdspolitik som ger hopp och framtidstro.
– Tittar man på de flesta kommuner så är det ju landsbygden nu som står för tillväxten: Landsbygden har tiden för sig. Det gäller bara att finnas där och ingjuta hopp hos människor.
När jag frågar hur det ska gå till kastar sig Demirok ut i en lång förklaring som sträcker sig från knäckebrödsfabriken i Stora Skedvi utanför Säter, via människors rätt att bygga sina hus som de vill på landsbygden, till bussarna i Boxholm. Mindre reglering och mer omfördelning verkar vara kontentan.
– Jag baserar hela min politik på ett turkiskt begrepp jag fick lära mig redan när jag var barn som går ut på att “mår min granne bra, mår jag bra”. Det är inte stad eller land. Vi är ett Sverige, vi hjälps åt. Ibland måste vi hjälpas åt mer för att det ska gå bra för oss allihopa.
Det är också Demiroks svar på min fråga hur partiet ska prioritera mellan stad och land.
– Det är ofta en bild av att partiet ställer stad mot land, nu vill partiet inte ha kvar den akademiska kvinnan i storstaden utan nu ska man satsa på mjölkbonden på landet. Den bilden stämmer inte. Det spelar ingen roll vilken ort jag är i så säger alla samma sak. Det finns en revanschlusta, man vill vinna tillbaka landsbygden, den är jättetydlig, men man vill inte kasta ut staden.
En annan sak som blivit tydlig för Demirok under hans resor runt om i landet är hur viktiga organisationsfrågorna är för partiet.
– Det är ständigt återkommande vart jag än är. Man vill prata organisation, hur vi ska bygga en modern folkrörelse och hur en sådan ser ut.
Han pratar om att skapa en organisation som är mer professionell och mer välfungerande efter larmen om dålig arbetsmiljö på riksorganisationen som kommit de senaste åren. Samtidigt vill han bygga en organisation som är mer lokalt förankrad:
– Man behöver stärka de lokala delarna av partiet, de minsta beståndsdelarna. Vi måste bli en organisation som finns på plats på ett tydligare sätt. Jag gjorde liknelsen med de gamla avdelningarna som Centerpartiet hade och där vi fanns i varenda liten by. Gista centerkvinnor var de som höll ihop alla aktiviteter som skedde i Gista. Det är en jätteliten ort, men de som höll ihop allt där var Gista centerkvinnor. När man håller ihop ett samhälle så, när man är kittet som ordnar allt så vet alla också vem man är. Man behöver finnas i människors vardag.
Man vet vad folk pratar om men man får inte Stockholms öra.
Förutom de här praktiska förändringarna pratar Demirok också om en känsla i partiet som behöver förändras, även om han ännu inte vet hur.
– Man känner att man inte blir lyssnad till. Det kanske är svårare att sätta fingret på hur det ska göras. En ny partiledning behöver ju lyssna, men om det blir en intern partiledare som bara åker runt och lyssnar så händer det ju inget utåt. Det måste finnas en balans i det där hur det faktiskt ska göras. Men just att ta fasta på den där känslan att man inte blev lyssnad på, att man vet vad folk pratar om men man får inte Stockholms öra.
Demirok pratar mycket, gärna och länge om landsbygden och partiorganisationen, men jag vill också veta hur han ser på liberalismen, vad det innebär att vara liberal för honom.
– Jag är liberal. Jag tror att människan mår bra av att göra saker tillsammans, det blir enklare om man gör det i många fall. Däremot så tror jag inte att man ska göra det i alla fall. Jag tror att det ska finnas ett socialt skyddsnät som man kan falla tillbaka på. Ibland faller vi alla och då behövs det ett starkt skyddsnät. Jag är också en väldigt stark anhängare av marknadsekonomi. Nästan uteslutande är det bättre att förlita sig på marknaden än på att politiken ska bestämma hur saker ska göra. Jag är globalist och ser vår roll i världen och hur den påverkar oss. Det är därför jag kallar mig liberal. Kort och gott liberal.
Ett kort och gott svar på frågan om ideologi. När jag frågar om sakpolitiken den kommande mandatperioden blir svaret desto längre.
– Man får nog dela upp det i två. Inom en del områden tror jag inte att det handlar så mycket om att ta fram ny sakpolitik som att fokusera. Jag kan jämföra med det vi gjorde i valrörelsen när vi la fram 200 förslag i klimatfrågan. Det var ett sätt att försöka mota den dåvarande oppositionens förslag om kärnkraft, men det slutade ju med att ingen lyssnade på våra 200 förslag. Så blir det när man försöker skjuta ut en kanonad av förslag, det är ingen som tar till sig det. Vi behöver rensa lite, fokusera, vad är det vår klimatpolitik går ut på?
– Så finns det områden där vi behöver göra stora förflyttningar, där vi inte alls har varit på banan. Jag har lyft utbildningsfrågan som en av dem. Centerpartiet har blivit synonyma med att vi försvarar företagen och vinsterna i skolan. Vi kommer aldrig vidare till att prata om kvalitet i skolan och det är inte media som missförstår oss utan vi måste flytta oss från en punkt till en annan punkt där vi får prata om innehållet. Det innebär en översyn av utbildningspolitiken.
Vi är barn av den teoretiska konstruktionen medan de är barn av det praktiska utfallet.
Det låter som att Demirok vill att partiet ska ompröva sin syn på vinst i skolan. Stämmer det?
– Jag är inte emot friskolor, jag är absolut inte emot fritt skolval. Tvärtom, jag tycker att det är verkligen bra. Det vi har fastnat i är att det framstår som att vi försvarar de stora aktörerna där vi ser att det finns problem. Det går inte att sticka under stol med att det finns många koncerner som gör vinster samtidigt som vi ser att det i deras skolor är mindre lärartäthet och mindre andel behöriga lärare. Det går inte att förneka. Det är bara att lyssna på ungdomsförbunden, samtliga borgerliga ungdomsförbund lyfter den här frågan. De är ju närmare skolan än vad någon av oss som sitter i de olika riksdagsgrupperna är. Vi är barn av den teoretiska konstruktionen medan de är barn av det praktiska utfallet. Vi måste lyssna på dem och vad som faktiskt finns i det här. Så därför behöver vi göra en förflyttning och se över hur ett friskolesystem framöver ska se ut. För risken är annars att vi tappar helt och hållet förtroendet bland väljare och att både det fria skolvalet och friskolorna ryker i ett val framöver.
Det andra sakpolitiska området där Demirok vill se en förändring av Centerpartiets politik är trygghetsfrågorna.
– Det är ju ganska sorgligt att se att den generation som har en sund inställning till klimatförändringarna och tycker att det är en existentiell fråga, att den generationen väljer trygghet framför klimat när de får frågan om vad som är viktigast. Det betyder ju att trygghetsfrågan är så närvarande i deras vardag att de känner ett enormt obehag inför den. Och där lyckades vi inte ge något svar. Vi måste ju kliva fram i den frågan och inte vara det ena eller det andra. Vi ska inte bara ha hårdare straff och fram med kavalleriet, det är inte Centerpartiet, däremot ska man vara tydlig med att de här gängen är systemhotande. Men 10-12-åringar som är på väg in i det här måste ju känna att det finns en väg tillbaka. När man läser Tidöavtalet så finns det tendenser där, att man pratar om förebyggande, men i det som läggs fram ser jag inget av det förebyggande. Det måste vi kämpa för och se till att det bli både det hårda och det mjuka.
Att stå upp mot främlingsfientlighet och rasism är inte Annies projekt. Det är såna vi är.
Apropå Tidöavtalet undrar jag hur Demirok ser på den eviga frågan om samarbete med SD och svaret kommer direkt.
– Jag tycker att Tidöavtalet har gett Annie rätt och har gett partiet rätt i alla delar. Du kan inte kliva in i ett rum och sätta dig och förhandla med SD och tro att du ska komma ut som samma parti, utan du kommer ut som ett helt annat parti än hur du gick in. Det blev väldigt tydligt när man tittar på våra liberala vänner. De gick in som ett parti och kom ut som någonting helt annat. Det är ganska sorgligt att se den stora uppoffringen de behöver göra. Det är inte fyra likvärdiga parter. Det är en part som håller strypkoppel på de andra tre.
Han förklarar att han absolut inte kan se sig själv sitta ner och förhandla med Sverigedemokraterna, och att han ser det som avgörande att Centerpartiet fortsätter att stå stadigt i sina värderingar.
– Att stå upp mot främlingsfientlighet och rasism är inte Annies projekt. Det är såna vi är.
Matilda Molander
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!