Vad var det som hände med det gamla bondeförbundet? Våren 2021 firade man rekordsiffror och drömde om ett valresultat över 10 procent. Två år senare är det mer sanningsenligt att beskriva de mest framgångsrika valdistrikten som att de “gick minst dåligt” än som att de “gick bäst”, konstaterar valanalysgruppens ordförande Christer Jonsson.
Han har fått uppdraget att reda ut varför Centerpartiet backade mest av alla partier i årets val och har nyss presenterat partiets tjocka valanalys för media när vi sitter ner i ett mötesrum på partihögkvarteret i Gamla stan i Stockholm.
Framför allt under Annies tid så har vi byggt en väljarbas i städerna väldigt medvetet som fångar framför allt kvinnor och högutbildade med tydliga värderingar om ansvarstagande, humanism, klimatförändringar.
I analysen är det idel stora och mellanstora städer på listan över de kommuner där Centerpartiet gick “minst dåligt”. Bondeförbund till trots är Jonsson inte förvånad.
– Egentligen under hela 2000-talet, för det började redan under Mauds tid, men framför allt under Annies tid så har vi byggt en väljarbas i städerna väldigt medvetet som fångar framför allt kvinnor och högutbildade med tydliga värderingar om ansvarstagande, humanism, klimatförändringar, förklarar Jonsson och berättar att partiet storsatsat de senaste valen för att vinna mark i storstäderna. Det har lett till att Centerpartiet nu har en tredjedel av sina riksdagsmandat från storstadslänen. År 2018 återtog Centerpartiet till exempel mandatet i Malmö där partiet i princip inte funnits på decennier, och det är också i Malmö som partiet backar allra minst, procentuellt räknat, i det här valet.
Anledningen till att partiet satsat på storstäderna är att mandaten i riksdagen fördelas mellan länen på basis av befolkningens storlek och i takt med att andelen av befolkningen som bor i storstäder ökar får storstadslänen också en större andel av riksdagsplatserna. Att växa i storstäderna har helt enkelt varit av existentiell betydelse för C, utan stöd i storstäderna kan ett parti inte överleva i riksdagen på sikt. I erövringen av storstäderna har andra städer följt med av bara farten.
– Vår tes är att den väljarkoalitionen, den sammansättningen av väljare också finns i städer som Västerås, Kalmar, Halmstad.
Högutbildade kvinnor som brinner för miljö och medmänsklighet har alltså blivit Centerpartiets nya kärnväljare.
Och de gamla? Ja, det är inte helt fel att säga att de övergivit partiet. På många sätt var det här valet då Centerpartiet förlorade landsbygden. De procentuella tappen har varit dramatiska på många håll där Centerpartiet varit starkt i generationer, inte minst i Christer Jonssons (och mitt) hemlän Kalmar. “Det gör ont”, säger Jonsson med eftertryck. Och jag förstår honom.
2014 var jag med i Centerpartiets ungdomsförbund i Kalmar och arbetade tillsammans med Christer Jonsson i valet. Inte hade vi då kunnat drömma om att Centerpartiet skulle förlora riksdagsmandatet i det län i Sverige som har högst andel mjölkkor per invånare (Borgholms kommun på Öland är den enda kommunen i Sverige där det bor fler kor än människor).
Men det gjorde partiet. Och enligt Jonsson borde det inte komma som en chock. Kanske hade man till och med kunnat göra något åt det om man tagit de oroande signalerna på allvar.
– Vi hade som parti utvecklat en förberedelse för mer regionaliserade valstrategier som inte kom till användning. Det är inte säkert att vi hade kunnat rädda det, men vi hade kunnat ha ett annat angreppssätt i vissa delar av landet för vi hade underlag som visade att vi hade tappat i relativ styrka i Kalmar, Kronoberg, Jönköping, Jämtland, et cetera.
Mycket av valanalysen har handlat om att förstå hur det kunde bli så, och Jonsson beskriver det som att partiet bedrev en egen valrörelse vid sidan om. Där man av interna skäl valde frågor som landsbygd, jämställdhet och miljö och klimat och hade svårt att nå fram i debatten.
– Det innebär att vi hela tiden utgick från oss själva i valet av frågor, inte vad väljarna och samhällsdebatten handlar om.
Han förklarar att de fångade de väljare som tyckte att de frågorna och avståndstagandet till Sverigedemokraterna var viktigt, men inga andra.
– Hade man inte pratat värderingar hade det gått ännu värre, men man kan inte ha en valrörelse där man bara pratar värderingar. Vi hamnade för långt upp i behovstrappan, människor hade ramlat ner i behovshierarkin och funderade på hur ska jag betala för huset, för värmen, hur ska jag ta mig till jobbet och riskerar jag att bli skjuten på vägen dit? Det utkonkurrerar de högre värdena. Det kanske fungerar om man är Socialdemokraterna att sätta en egen agenda, men inte för oss.
Centerpartiet är helt enkelt ett för litet parti för att kunna bestämma vad valrörelsen ska handla om, man behöver anpassa sig mer till vad andra pratar om. Det förklarar dock inte varför det gick så mycket sämre på landsbygden än i storstaden.
– När vi gjort mätningar i en del av de riksdagsvalkretsar där vi förlorat mandaten så finns det ju ingen annan agenda där. Väljarna har samma frågor som man har i andra delar av landet. Frågar vi landsbygdsväljare så är det skola, vård och kriminalitet. Vårt huvudsvar är att vi inte heller där mötte väljarnas förväntningar. Vi behöver utveckla det vi kallar landsbygdspolitik till att handla om hur får vi behöriga lärare i Vissefjärda, kommer hemtjänsten att klara av att vara bemannad i den lilla kommunen med de stora avstånden? Kommer sjukvården att fungera i hela landet som man kan förvänta sig med kompetent personal? Vi har ju ägnat oss åt, med visst fog, gröna näringar, vägar, bredband, strandskydd. Det är samhällsmässigt viktiga frågor, men det är inte det väljare sitter hemma vid köksbordet och pratar om. Där är det välfärdsfrågor folk diskuterar.
En landsbygdspolitik som handlar mindre om lantbruk och mer om vardagsliv, verkar det som.
Från centerrörelsen har kraven på ett starkare landsbygdsfokus varit många efter valresultatet, men Jonsson menar att man måste vara försiktig så att man inte samtidigt tappar städerna. För om man förlorar dem förlorar man också landsbygden eftersom “det är skillnad på andel och antal”, som Jonsson uttrycker det.
– Om vi ska använda Kalmar län som exempel eftersom det är min hemmaplan, så behöver vi ett landsbygdsperspektiv, det är självklart. Men Kalmar och Västervik behöver också lyfta i antal för att vi ska lyfta hela partiet i länet. Det gör ju att i ett medvetet strategiskt arbete måste vi arbeta både i landsbygdskommunerna Högsby och Vimmerby men också i Västervik och Kalmar.
Även i landsbygdslän bor helt enkelt en så stor andel av befolkningen i städer att man måste vinna städerna för att kunna ta landsbygdsmandaten. Västmanland är ett extremt exempel på detta där mer än halva länets befolkning bor i Västerås.
Går det att vinna både staden och landet? Jonsson är övertygad om att svaret är ja. Inte minst eftersom partiets mätningar visar att det inte finns någon större skillnad i vilka frågor som är viktiga för väljare i stad och på landsbygd.
Ryggmärgsreflexen är att det är fel att föredra en sosse eller att föreslå en sosse.
Men politiken handlar inte bara om att vinna väljarstöd för sina sakpolitiska förslag. Det handlar också om att få förtroende för sitt sätt att vinna makt och inflytande. Mycket av diskussionen om Centerpartiet de senaste åren har handlat om vilket lag de egentligen tillhör, medan partiet envist försökt hålla fast vid att man söker samarbeten i “den breda mitten”. Jonsson pratar om att partiet haft svårt att orientera sig när spelplanen ritats om.
– Det finns på de flesta håll i partiet en väldigt stark borgerlig identitet. Ryggmärgsreflexen är att det är fel att föredra en sosse eller att föreslå en sosse. Det skär emot en borgerlig identitet. Men nu är ju spelplanen annorlunda och vi har dragit en linje mot SD.
Han berättar att det var uppenbart för både väljare och analytiker att Centerpartiet hade valt att sälla sig till Magdalena Anderssons lag långt innan valet, “det var bara det att i partiet fick man inte säga det högt”.
I valanalysen beskrivs valet att inte gå längre för att rädda Januariavtalet sommaren 2021 och att inte rösta för S-budgeten senare under hösten som det enskilt största strategiska misstaget.
– Vår tes att det gjorde oss irrelevanta och för många väljare obegripliga. Ni har ju samarbetat med dem nu i två och ett halvt år, what’s the problem?
Jonsson förklarar att Centerpartiet tidigare varit garanten för att binda sossarna vid en liberal politik, men att den hållhaken försvann med Januariavtalet.
– Det gjorde att vi blev irrelevanta. Vi fick svara på en massa frågor hela tiden och crescendot blev budgetbeslutet i december. Opinionssiffrorna är ju jättetydliga. Under JA ligger vi mellan 7,5-10 procent i opinionen och när JA faller börjar resan nerför.
Att leda ett parti är inte alltid att maximera opinionsmöjligheterna, man ska också ha partiet med sig.
Enligt Jonsson var beslutet dock högst medvetet.
– Partistyrelsen kände att å ena sidan lösa den parlamentariska krisen men å andra sidan inte ge sig in i ett fortsatt organiserat samarbete med Löfven var den lösning som inte skulle skapa konvulsioner i partiet.
– Det fanns en medvetenhet om att det här riskerade att skapa ett väljartapp. Men att leda ett parti har sitt pris. Att leda ett parti är inte alltid att maximera opinionsmöjligheterna, man ska också ha partiet med sig.
Frågan är om det kommer att gå att göra ett tydligare ställningstagande 2024.
– Det tror jag men det får processen ge. Sommaren 2021 var den politiska spelplanen på ett sätt, nu är den på ett annat sätt.
Fantomsmärtor från allianstiden.
Han förklarar att Tidöavtalet och det stora inflytande som SD har fått över regeringens politik har förändrat förutsättningarna för diskussionen.
– Vi hade vårt första internat med valanalysgruppen när Tidöavtalet presenterades, så vi fick ta en paus och lyssna på det. Och man kan väl säga, nu talar jag inte för hela centerrörelsen på något sätt, men för oss där blev det uppenbart att det var skönt att vi inte var med. Det där skulle aldrig kunna bli ett vi för oss. Vi kunde verkligen inte känna igen oss i den profilen och den ingången de hade när de skrev sin politik.
På ett sätt är nog Tidöavtalet en lättnad för centerpartisterna. Deras svåra val visade sig vara rätt, det gick inte att driva igenom liberal politik med stöd av SD. Det Jonsson kallar “fantomsmärtor från allianstiden” börjar ge med sig. Men de går ur askan i elden.
Frågan om vilka Centerpartiet ska samarbeta med framstår som enkel i jämförelse med utmaningen att ta fram en ny politik som kan vinna både staden och landet. Valanalysen är starkt kritisk till bristen på politikutveckling de senaste åren och den nya partiledaren Muharrem Demirok kommer att behöva göra ett rejält omtag.
Att döma av sitt första linjetal som partiledare verkar han vara inställd på det. På stämmoscenen i Helsingborg pratade han mycket om vikten av att utveckla välfärdspolitiken och om kopplingen mellan stad och land. “Jag är uppvuxen på en gård, Vårby gård”, sa Demirok och liknade sin uppväxt i ett av Stockholms utanförskapsområden med situationen på många förbisedda landsbygder. Lyckas han och partiet bygga vidare på den starten kan det gamla Bondeförbundet på allvar bli ett parti för land och stad.
Matilda Molander
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!