Trots en samhällsordning som begränsade kvinnors fri- och rättigheter lämnade Harriet Taylor Mill en rad viktiga bidrag inom filosofi, nationalekonomi och jämställdhetspolitik, skriver Sven Ove Hansson.
I flera avseenden var hon en gåtfull figur i 1800-talets politiska historia. Var Harriet Taylor medförfattare i det fördolda till John Stuart Mills Om friheten? Förmådde hon honom att uttrycka mycket radikalare idéer än vad han skulle ha gjort på egen hand? Gäckande frågor, men svåra att besvara eftersom dåtidens konventioner hindrade henne och andra kvinnor från att utveckla ett eget författarskap i politiska och ekonomiska frågor.
Klart är att hon redan i unga år intresserade sig för radikala och fritänkande idéer. Harriet Taylor föddes 1807 och vid 18 års ålder gifte hon sig med köpmannen John Taylor, som delade hennes radikala böjelser. Fyra år senare träffade hon John Stuart Mill. De fann snabbt varandra och inledde ett intensivt intellektuellt utbyte. Efter några år flyttade hon till en egen bostad – där Mill ofta besökte henne. År 1849 dog John Taylor, och två år senare gifte hon sig med Mill. Före bröllopet skrev han under ett dokument där han avsade sig alla de rättigheter att bestämma över henne och hennes egendom som han skulle få enligt gällande lagstiftning.
Under åren 1846–1851 skrev hon femton artiklar i engelsk dagspress om våldsbrott, främst mäns våld mot kvinnor. År 1853 gav hon ut en pamflett på samma tema. Pamfletten och artiklarna var alla anonyma, vilket inte var ovanligt vid den tiden. Mill förde in hennes artiklar i sin lista över egna publikationer, men han antecknade också nogsamt vilken roll han hade haft i deras tillkomst. Några av dessa artiklar beskrev han som gemensamma, men oftast betecknade han sin egen roll som minimal eller som ”enbart handsekreterare”.
En gift man hade vid denna tid full bestämmanderätt över sin hustru. Han hade rätt att aga henne, men inte att fysiskt skada henne. Harriet Taylor påvisade att misshandlade kvinnor hade svårt att bli trodda av de manliga domarna och de helmanliga juryerna. En man som mördade sin kvinna kom oftast undan med två års fängelse. Om kvinnan överlevde, var hon fortfarande skyldig att lyda honom när han kom ut ur fängelset igen. Han hade också fortsatt rätt att aga och våldta henne. Harriet Taylor krävde ett förbud mot aga, vare sig den riktades mot kvinnor eller barn. Hon förordade också ett förbud mot våldtäkt inom äktenskapet.
År 1851 publicerade Harriet Taylor en lång tidningsartikel med rubriken The Enfranchisement of Women (Rösträtt för kvinnor). Den var anonym, men hennes författarskap var allmänt känt. Hon krävde allmän rösträtt för kvinnor och män och ”perfekt jämlikhet”, det vill säga lika villkor och lika rättigheter i alla avseenden, oavsett kön. Yrken och ämbeten som var förbehållna män skulle öppnas för alla. Gifta mäns beslutanderätt över sin hustru skulle helt upphöra. Om den ena parten begärde skilsmässa skulle äktenskapet upplösas efter en betänketid. Det var radikala tankar som togs väl emot i den gryende kvinnorörelsen. Många av dess krav och argument återkom i Mills bok Förtrycket av kvinnorna (The subjection of women, 1869), som var en av de mest lästa böckerna i den tidiga kvinnorörelsen.
Det har länge varit omdebatterat hur mycket Harriet Taylor bidrog till Mills publikationer. Under 1900-talets första hälft hävdade inflytelserika högerliberaler att hon hade förmått honom att uttrycka vänsterradikala åsikter som egentligen inte var hans egna. Under senare år har feminister lyft fram hennes insatser av helt andra skäl. De vill visa att hon har lämnat stora positiva bidrag till både nationalekonomin och den politiska filosofin.
Mill framhöll själv hennes betydelse för hans arbeten. Det gäller inte minst Principles of Political Economy, utkommen 1848, som blev den mest använda läroboken i nationalekonomi under ungefär ett halvsekel. På grund av deras skandaliserade relation ansågs medförfattarskap vara otänkbart, och det finns inget som tyder på att hon önskade det. Däremot ville han förse boken med en dedikation som angav att många av dess idéer kom från henne. Det satte dock hennes man John Taylor stopp för.
I boken uttrycker Mill sympatier för socialistiska idéer, närmare bestämt idéer om en framtida ekonomi som domineras av arbetarägda företag. Ett flertal personer som ogillade dessa partier, däribland Ludwig von Mises och Friedrich Hayek, har försökt skylla dem på att Harriet Taylor hade ett dåligt inflytande på Mill. Detta faller dock på att han redan långt tidigare hade uttryckt sympati för denna form av socialism. Den passar också mycket väl ihop med hans idéer om jämlikhet och mänskliga drivkrafter, och kan inte alls bortförklaras som ett artfrämmande tillägg till hans åskådning.
Enligt Mill var Harriet Taylor högst delaktig i arbetet med Om friheten, hans i särklass mest kända verk. De gick igenom texten tillsammans mening för mening, ungefär som två medförfattare. Bevarade manuskript visar också att hon långt tidigare hade formulerat en version av den så kallade skadeprincipen som är en bärande tanke i boken. Osäkerheten om Harriet Taylors bidrag till Mills arbeten kommer aldrig att skingras, men det står bortom allt tvivel att hon var en viktig föregångare i kampen för frihet, demokrati och social rättvisa.
Sven Ove Hansson
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!