Associationen mellan tech och kapitalism är stark, men den tiden kanske är förbi. Hannah Stutzinsky besöker släppfesten för Café Bambinos egen kryptovaluta Bambino-coin, och skriver om vänstertjejer som gör entré i kryptovalutornas värld. Inte för att tjäna pengar utan för att bedriva klasskamp.
Innanför ett cykelförråd på Hornsgatan i Stockholm förflyttades nyligen skärningspunkten mellan teknik och politik.
Väggarna och taket i den fönsterlösa källarlokalen är målade i en och samma tjocka vita färg, som egentligen är avsedd för utomhusbruk. Längst bak i den möbellösa lokalen hänger ett räcke med T-shirts, kepsar och stringtrosor. En tunn stråle av neonljus faller på klädräcket och broderingen love socialist cypto träder fram.
Det är släppfest för Café Bambinos egen kryptovaluta Bambino-coin. Podcasten, som ges ut av Aftonbladet kultur och programleds av Karin Pettersson och Tone Schunesson, kanaliserar nu sin samtidskritik även i ett blockkedje-format.
Festen på Hornsgatan tar sin början i ett poddavsnitt tidigare i år, då duon samtalade om boken Blockchain Radicals: How Capitalism Ruined Crypto and How to Fix It. I boken presenterar författaren Joshua Davila kryptovalutan som ett verktyg för att göra världen mer jämlik, rättvis, och kanske till och med mer socialistisk.
Det kan tyckas varamotsägelsefull. Krypto är sprungen ur en liberteriansk världssyn. Innovationen syftar till att skapa en marknad som är helt fri från transaktionsavgifter, moralskatter och spårbarhet; en ren marknad där utbud och efterfrågan är de enda styrande elementen.
De senaste åren har krypto blivit något av en proxy för MAGA-rörelsen. Produkterna från Tesla tillhör de få saker som man faktiskt kan köpa med krypto. Elon Musk har också blivit en informell ambassadör för kryptovalutan Dogecoin, eller memevalutan som den också beskrivits som. Det rör sig om valutor som är kortlivade, volatila och framför allt refererar till digitala trender. För att förstå valutan behöver man förstå trenden. Den intressesfär som omfattar blockkedjeinnovationer och kapitalism inbegriper med andra ord också stora delar av internet, en intressesfär som utestänger en socialistisk världssyn.
Eller? Joshua Davila ser i stället blockkedjor som ett verktyg för spontan omfördelning. MAGA-rörelsen, menar han, har parasiterat på intressesfären för blockkedja och framkallat en orättfärdig tech-skepsis inom den politiska vänstern. Davila exemplifierar med Onlyfans, Wiki-leaks och Sci-hub, som alla tagit till sig krypto som betalningsmedel. Gemensamt för sidorna är dels att de rör sig i lagens ytterkanter, stundtals även utanför, dels att deras tjänster går i rättvisans tangent. På Onlyfans kan sexarbetare verka i säkra miljöer helt utan mellanhänder och på Sci-hub blir tillgången på kunskap autonom från tillgången till kapital. Den röda socialistiska tråden hos Davila är emellertid rätt tunn och ligger ständigt nära det libertarianska.
I poddavsnittet fortsatte Tone och Karin att skärskåda Davilas resonemang. Att runda staten för att uppnå socialismens högre syften är inget nytt för den revolutionära vänstern. Den traditionella vänstern däremot, påtalar Karin, känner ett stort förtroende för staten som aktör. Den breda vänstern förenas dock av teknikpessimism. Associationen mellan tech och kapitalism är stark, och har undanträngt en socialistisk innovationsutveckling. Men den tiden är kanske förbi.
Kan fragmenteringen inom den politiska högern, som bland annat återspeglas i Teslas börsras de senaste veckorna, skapa nya intressesfärer som inbegriper teknikinnovationer? I stället för memevalutor som innefattar hyllningar av Trumps maktövertagande, kanske de nästkommande blockkedjeinnovationerna kommer att kunna bli verktyg för föreningsliv och solidaritetsrörelser. Karin och Tone gör i alla fall en insats för att bygga ut blockkedjans intressesfär.
Plötsligt ökar densiteten i en del av rummet. Det är teknikhjälpen som öppnat.
Längst väggarna i källarlokalen på Hornsgatan trycker sig tjejer i tjugoårsåldern längst med väggarna och i hörnen ligger ytterkläder slängda. Det cirkulerar fler keffieyehs i rummet än män. Bambino-lyssnarna delar inte bara subkulturella estetiska värden med varandra, utan även egenskaper. Intresse för digitalisering är dock inte ett av dessa.
Tröskeln in i samtalen är låg. Främlingar blir vänner och grupperingarna är rörliga. Återkommande visar sig vara att ingen har förstått sig på hur kryptoplånboken fungerar, vilket dock inte hindrar känslan av att Bambino-coin är solidarisk och antikapitalistisk, så tjejerna tycker om den ändå. Plötsligt ökar densiteten i en del av rummet. Det är teknikhjälpen som öppnat.
Bambino-coin är framtaget tillsammans med konstkollektivet sdvvvorks. De införskaffas genom deras hemsida och laddas sedan ned till kryptoplånboken, helt utan motprestation. Valutan ägs korporativt och jämlikt av alla som hämtat hem den till sin plånbok, men Bambino är mer än så. Det är inte det egna kapitalet som är det viktiga, utan tillgången till Bambinos Warpcast, en digital kanal som möjliggör decentraliserad interaktion med de andra ägarna. Bambino-coin är med andra ord inte en artefakt för dedikerade poddlyssnare, det är ett verktyg för att skapa nya sätt att för att driva på jämlikhet.
Musiken i källarlokalen stannar till och Karin tar till orda ”När det här meddelandet når dig har du legat på sängen och scrollat i 2000 år, omringad av män som hatar dig, nedsänkt bland fascister och antidemokratiska botar som vill knulla”.
Växelvis läser Karin och Tone upp Bambino-manifestet; ett manifest om en värld sänkt i sociala mediers toxiska vatten och fasttaget i kapitalisters klor. Bambino däremot är räddningen, korrigeringen, som värdesätter kraftansträngningen av TikTok-scrollandet.
Efter att manifestet lästs upp annonserar Tone att en NFT signerad av konstnären Tommie X kommer att säljas via Bambino-coin och ger köparna tillgång till Bambinos DAO. Av blickarna att döma var Nooshi Dadgostar nog den enda i rummet som förstod vad Tone precis sa. Det gör inte så mycket, för därefter berättas att konstnären skulle erhålla 50 procent av köpesumman, något som följs av stora applåder. Tjejernas kunskapsbrist gällande teknik kompenserades av erfarenheter av konstnärskapets tuffa villkor, 50 procent – det skulle en gallerist aldrig gå med på.
Kanske är det så här vänstertjejernas intåg i blockkedjans intressesfär ser ut? Inga hårda krav på att behöva dela kunskapsbank med killar som är rika på valutor och fattiga på sexuella erfarenheter. Nej, i den här intressesfären krävs bara kamp för rättvisa och jämlikhet. Eller som manifestet slår fast:
”Vi lever i en värld styrd av pengar, så vi gör våra egna pengar.”
Bambino är valutan för dessa tjejer. En valuta som alltid finns och inte kräver saker tillbaka. För tjejernas valuta ger värde men undslippande av makt. Ingen kan bli rik på vinsten, den går tillbaka till communityt. Tjejernas valuta är en valuta i kibbutz-form, men den klär så bra i keffiyeh, så vi kallar den för Bambino.
Hannah Stutzinsky
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!