Den afrikanske filmpionjären Souleymane Cissé avlider bara några dagar innan han ska dela ut pris till bästa långfilm på filmfestivalen Fespaco i Burkina Fasos huvudstad Ouagadougou. En stor förlust för den afrikanska filmen, skriver journalisten Ana Lita Lopes Rocha.
Ett svåröverträffat monument inom den sjunde konstformen… Filmregissören Souleymane Cissé lämnar vår värld bara några dagar innan den 29:e upplagan av Fespaco invigs, den panafrikanska film- och tevefestivalen i Burkina Fasos huvudstad Ouagadougou. En festival som samlar besökare i hundratusen-klassen, och där han skulle ha varit ordförande i juryn för långfilmer.
Den ständigt lika engagerade regissören var en av få filmskapare som tilldelats Guldhingsten (Étalon de Yennenga) två gånger, ett pris som ofta betraktas som Afrikas mest prestigefyllda inom film. 1979 tilldelades han priset första gången för filmen Baara (”Bäraren”) på språket bambara, där han skildrar berättelsen om en ung arbetare som revolterar mot sina överordnade. 1983 tilldelades han priset för andra gången, för filmen Finyé (”Vinden”), som handlar om den maliska studentrevolten mot militärmakten.
I och med juryns filmpris blev han även den första svarta afrikanska filmskaparen att ha långfilmspremiär i Cannes.
1987 hade hans långfilm Yeelen (”Det magiska ljuset”) premiär vid filmfestivalen i Cannes. Med Yeelen tävlade han för första gången om de tyngsta filmpriserna på global nivå och återvände hem från La Croisette i Cannes med juryns filmpris samt en nominering till Guldpalmen. I och med juryns filmpris blev han även den första svarta afrikanska filmskaparen att ha långfilmspremiär i Cannes.
I maj 2023 tilldelades han därtill priset ’Carrosse d’Or’ i Cannes, ett pris som tidigare bara tilldelats ett knappt tjugotal filmskapare, en exklusiv skara med bland andra Agnès Varda och Ousmane Sembène. Priset fick han för sin femtioåriga karriär, men framförallt för sitt ”exceptionella bidrag till filmvärlden”.
Efter att ha studerat vidare i Senegals huvudstad Dakar återvände Souleymane Cissé till Mali just när landet blivit självständigt. År 1961 började han arbeta aktivt med film. I onsdags morse visade han upp många av de troféer han samlat på sig under sin långa filmkarriär vid en presskonferens i Bamako. Dagens hyllningar efter beskedet om hans bortgång vittnar om vilken stor förlust det innebär för afrikansk film – och för kulturen i stort.
Ana Lita Lopes Rocha
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!