I förbifarten avfärdar Rasmus Landström alla landsortskritiker, men missar helt att de är några av de bästa kritiker vi har. Chefredaktör Eric Luth suckar över något som missats i litteraturdebatten om moralism.
I dag satte Rasmus Landström igång en högst förutsägbar debatt i Aftonbladet. Alice Munros noveller blir sämre av att hon visste om att hennes man var incestuös pedofil, skriver Landström. Det blir de inte alls, svarar Victor Malm i Expressen och Mikaela Blomqvist i Göteborgs-Posten.
Jag har förvisso aldrig tyckt om Alice Munro, min skarpa analys är att hennes noveller är långtråkiga och känns dammiga (man får läsa känsligt när man är litteraturkritiker, skriver Blomqvist). För att inte säga banala.
Men jag indigneras av en helt annan del av Landströms imbecilla artikel. ”Till och med kritiker på landsortstidningar i gudsförgätna avkrokar” förstår att Dostojevskijs Vita nätter är romance, slungar han ur sig.
Som om någon brydde sig om Aftonbladets bokrecensioner?
Har Landström missat att de få landsortskritiker som fortfarande finns kvar är bland våra mest intressanta?
Landströms uttalande andas tröttsam vänsterkulturelitism. ”Till och med”, ”gudsförgätna avkrokar”. Har Landström missat att de få landsortskritiker som fortfarande finns kvar är bland våra mest intressanta? Björn Kohlström i Jönköpings-Posten (för transparens: min gamla gymnasielärare) eller Kristian Ekenberg i Gefle Dagblad. Deras recensioner är mycket mer intressanta än det Landström får ur sig.
Landsortstidning efter landsortstidning lägger ner sina kultursidor. Det finns ingen ekonomi i att bevaka kulturen. Jag förstår de redaktionella besluten, men jag tror att det är skadligt för både den svenska litteraturkritikens framtid och de lokala morgontidningarnas relevans och värde. Man gör sig själv en björntjänst, där värdet i den lokala papperstidningen urholkas för varje sparad krona. Men har man inga pengar har man inte.
Därför bör de lokala litteraturkritikerna hyllas, inte avspisas. De får inte många kronor, men bidrar till litteraturkritikens mångfald. Medan Landström mest bidrar till dess enfald.
2025 kommer LD bara ha recensioner skrivna av landsortskritiker där de hyllar böcker av författare som begått brott.
Eric Luth
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!