Det räcker inte att försvara jämställdheten, liberaler måste gå på offensiven för att öka kvinnornas frihet. Tove Hovemyr, ledarskribent på UNT skriver om fyra reformer för ett friare moderskap.
Det är länge sedan kvinnor frigjordes från det snäva hemmafruidealet för att kunna leva ut sina egna mål och drömmar. Kvinnor kan bli mer än enbart mammor. Vägen hit har kantats av flera avgörande reformer: rösträtt, lika rätt till utbildning och förvärvsarbete, avskaffad sambeskattning, förskola, fri abort, föräldraledighet, diskrimineringsförbud, för att nämna några.
I ljuset av att hemmafruidealet återuppstått med den så kallade soft girl-trenden samtidigt som högerpopulister ger sig på kvinnors rättigheter behöver dessa liberala landvinningar försvaras. Men att föra en defensiv debatt räcker inte. Vi liberaler behöver ta kommandot och genomföra fler frihetsreformer för mödrar. För trots de historiska segrar som ligger bakom oss missgynnar samhället fortfarande mammor och ställer upp hinder för kvinnors frihet.
När förlossningsvården synas i sömmarna står det klart att vi fortfarande inte ser kvinnor som fullt kapabla att fatta välinformerade beslut över sina egna kroppar.
Detta blir tydligt vid första barnets födelse. Det är då inkomstgapet mellan kvinnor och män tar fart och ojämställdhetens hälsokonsekvenser syns. Risken att drabbas av stressrelaterade besvär är 41 procent högre för kvinnor än för män och utmattningssyndrom är vanligare för personer med barn i förskole- eller lågstadieåldern. Mammor betalar med sin hälsa för det större ansvaret över det obetalda hemarbetet. Och när förlossningsvården synas i sömmarna står det klart att vi fortfarande inte ser kvinnor som fullt kapabla att fatta välinformerade beslut över sina egna kroppar.
Här listas fyra frihetsreformer för moderskapet som liberalt sinnade kan driva redan idag.
1. Rätt att välja kejsarsnitt
För liberalen är det självklart att försvara kvinnans självbestämmande över hennes egen kropp. Förlossningen är ofta en kvinnas största medicinska händelse i livet, som omfattar flera risker för såväl mamman som för bebisen i magen vid både en vaginal förlossning och kejsarsnitt. Trots detta har en frisk kvinna utan andra medicinska skäl inte rätt att välja hur hon vill föda barn.
Riskerna för modern är olika för de olika förlossningssätten, men riskerna för barnet är större vid vaginala förlossningar än vid kejsarsnitt. Ibland påpekas att en vaginal förlossning kostar mindre än ett kejsarsnitt, och det är sant. De jämförelserna utgår dock från en helt komplikationsfri vaginal förlossning och räknar inte med kostnader för eftervård av förlossningsskador, men klumpar ihop urakuta, akuta och planerade kejsarsnitt. Ämnet är också – som alltid med om kvinnors hälsa – kraftigt underbeforskat. I Socialstyrelsens riktlinjer klumpas till exempel risker vid akuta och planerade kejsarsnitt ihop i statistiken, trots att de akuta av naturliga skäl medför fler komplikationer.
Det bör vara en naturlig liberal princip att kvinnor efter samtal med sin läkare ska kunna ha sista ordet om hur de vill föda barn.
Det bör vara en naturlig liberal princip att kvinnor efter samtal med sin läkare ska kunna ha sista ordet om hur de vill föda barn. Det bör inte vara fråga om att kvinnan i så fall måste bekosta det valet själv: rätten att välja sin förlossningsmetod ska inte vara reserverad för de kvinnor som har råd.
2. Reformera föräldraförsäkringen
Femtio år efter att föräldraförsäkringen infördes tar män ut endast 30 procent av föräldrapenningen. Ojämställt uttag av föräldrapenning leder till ojämställt uttag av VAB, deltidsarbete och ansvar för det obetalda hemarbetet. Det påverkar livsinkomsten – och pensionerna.
Inkomstskillnaderna mellan könen tar fart vid första barnets födelse. Reformer av föräldraförsäkringen är därför avgörande om vi vill se jämställda livsinkomster och pensioner i framtiden.
De tre så kallade pappamånaderna har gjort mycket men är inte tillräckligt. Till dess att föräldraförsäkringen individualiseras kommer mamman att ses som den förälder som ska ta ut mest föräldraledighet.
Ett vanligt argument för varför pappor inte är föräldralediga är att det skulle påverka familjens ekonomi mer. Föräldrapenningens ersättningsnivå är i dag 80 procent av lönen. En ökning av ersättningsnivån och en höjning av ersättningstaket skulle neutralisera de ekonomiska köksbordsargumenten för vem som ska vara hemma. För att minska reformens budgetpåverkan bör föräldraförsäkringen kortas. Slutligen bör möjligheten att sprida ut dagar begränsas till några år, i stället för dagens 12 år från barnets födelse.
Mormor som i regel redan varit föräldraledig och därmed fått sämre livsinkomst ska även med barnbarnen lastas för att pappor inte tar ut mer föräldraledighet.
3. Avskaffa mormorsfällan
I juli infördes möjligheten för föräldrar att överlåta föräldradagar till en närstående tredje person, till exempel att mor- och farföräldrar kan ta ut föräldrapenning. När reformen trädde i kraft presenterades nyheten av föräldratidningar med rubriken: ”Nu kan mormor vara föräldraledig”. Syftet är att öka flexibiliteten för familjer, men reformen är en mormorsfälla. Mormor som i regel redan varit föräldraledig och därmed fått sämre livsinkomst ska även med barnbarnen lastas för att pappor inte tar ut mer föräldraledighet. Om vi vill se jämställda inkomster och ett jämställt ansvar för hem och familj bör den avskaffas.
4. Utöka föräldraledigas rätt att ha syskon på förskola
Låt oss en gång för alla döda myten om att föräldraledighet skulle vara ”ledighet”: att vara föräldraledig är ett heltidsjobb. Nyblivna syskon får dock bara vara på förskolan en begränsad tid. Då förväntas (ofta) mamman att kunna stimulera syskon samtidigt som hon tar hand om en bebis, vilket inte förväntas under ordinarie heltidsarbete.
Kommunerna reglerar själva hur många timmar äldre syskon får vistas på förskolan varje vecka. I exempelvis Stockholm och Göteborg gäller 30 timmar/vecka, men i Uppsala där jag bor ges bara 20 timmar/vecka. Som minst erbjuder kommuner den lagstadgade 15 timmar/vecka. Trots detta måste föräldrar vars barn bara är i förskolan på deltid ofta betala för en heltidsplats.
Varför ska de barn som råkar få syskon missgynnas och få sämre förutsättningar jämfört med andra barn?
Begränsningen är en kvarleva från när ”dagis” var barnpassning för arbetande föräldrar. I dag är förskolan en viktig pedagogisk verksamhet för språkinlärning, social träning och värderingsarbete. Varför ska de barn som råkar få syskon missgynnas och få sämre förutsättningar jämfört med andra barn? Detta gäller särskilt barn till utrikes födda föräldrar, som i genomsnitt får fler syskon samtidigt som de har störst behov av förskolan för att få lika livsmöjligheter som barn till inrikes födda föräldrar.
Utökad vistelsetid på förskolan vore en viktig reform för nyblivna flerbarnsföräldrar som skulle få bättre möjlighet till en föräldraledighet som är både gynnsam och trivsam för hela familjen.
Med dessa fyra reformer för moderskapet skulle mammor kunna åtnjuta mer frihet. Det offentliga ska inte upprätthålla regler som fråntar kvinnan rätten att bestämma över sin egen kropp, cementerar ekonomisk ojämställdhet mellan kvinnor och män, samt moraliserar över hur föräldralediga använder sin tid under föräldraledigheten när de får fler än ett barn.
Tove Hovemyr
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!