Tyskland är mitt uppe i en regeringskris, orsakad av den liberale finansministern Christian Lindners ”finanspolitiska vändning”. Tysklandskännaren Philip Franzén förklarar hur dålig personkemi kunde leda till storpolitiskt kaos.
Strax innan helgens högtidlighållande av 35-årsdagen av Berlinmurens fall försatte sig Tysklands regering i akut kris. Nu väntar en förtroendeomröstning om förbundskansler Olaf Scholz, och därpå nyval. Vägen är utstakad. Bara tidsplanen återstår att fastställa.
I tysk media talas det om en politisk ”jordbävning”, vars epicentrum är den liberale finansministern Christian Lindner. I förrförra veckan lät han läcka ett 18 sidor långt dokument med krav på en ny finanspolitik, helt på tvärs med det koalitionsavtal hans FDP ingått tillsammans med socialdemokratiska SPD och De gröna vid mandatperiodens början.
Ordet Wende har reducerats till en retorisk floskel som används av desperata politiker när de vill understryka allvaret i sina budskap.
Dokumentet pryddes av titeln ”Wirtschaftswende Deutschland”. 35 år efter Die Wende (vändningen), det vill säga den fredliga revolution som ledde fram till Berlinmurens fall 1989, har just ordet Wende reducerats till en retorisk floskel som används av desperata politiker när de vill understryka allvaret i sina budskap. Den svenska motsvarigheten är partiernas löften om förändring ”på riktigt”.
2022 förkunnade Olaf Scholz en Zeitenwende (epokvändning) efter Rysslands invasion av Ukraina, och nu ville alltså Christian Lindner se en Wirtschaftswende (finanspolitisk vändning).
En vändning fick han också, fast i helt annan tappning. Scholz svarade med att sparka Lindner som finansminister, varpå tre av fyra FDP-ministrar självmant lämnade regeringen. Vid sidan om de ideologiska motsättningarna tycks personlig osämja ha spelat en avgörande roll i händelseförloppet.
I utpräglat borgerliga kretsar är det istället Scholz som agerat ovärdigt genom att karaktärsmörda Lindner.
Nu pågår en tröttsam debatt om vem som bär störst skuld för regeringens kollaps, Lindner eller Scholz. Popfilosofen Richard David Precht menar att Lindners tilltag kan han varit ”den största egotrippen någonsin hos en tysk minister”. I utpräglat borgerliga kretsar är det istället Scholz som agerat ovärdigt genom att karaktärsmörda Lindner.
Lika förutsägbar är diskussionen om tidpunkten för den stundande förtroendeomröstningen. Oppositionen, med kristdemokratiska CDU i spetsen, vill skynda på alltsammans och få till ett nyval snarast möjligt. Olaf Scholz däremot vill förhala processen för att skaffa sig tid att vända sina eländiga opinionssiffror. Han föreslår förtroendeomröstning i januari och nyval i mars, men verkar beredd till kompromiss. Även De gröna, för att inte tala om liberala FDP, som för närvarande ser ut att trilla ur Förbundsdagen vid nästa val, behöver mer tid för att få fart på sina valkampanjer.
Diskussioner av det slaget är förstås nödvändiga, även om de till sin natur är enkelspåriga. Men det finns en mer principiell fråga att beakta till följd av den tyska regeringskrisen: Hur stor oenighet bör de enskilda parterna i ett regeringssamarbete visa upp för omvärlden?
Väljarna måste få veta hur deras röster förvaltas och behöver insyn utan omsvep.
När politiska partier väl förenats i något slags block höjs genast kraven på nedtonade meningsskiljaktigheter och enad front utåt. Ibland ges intrycket att deras inbördes oenigheter skulle vara ett problem i sig, trots att de är kända på förhand. I Tyskland, där regeringarna sällan består av fler än två partier, har den tendensen varit tydlig.
Men väljarna måste få veta hur deras röster förvaltas och behöver insyn utan omsvep. Vilka frågor väljer partierna att driva? När står de på sig, och när ger de vika? Transparens är ett demokratiskt värde.
Tysklands problem är inte att regeringspartierna är oense och att det syns, utan att förbundskanslern och finansministern låter det bli till grogrund för en personlig osämja som till slut bidrar till att fälla regeringen.
Philip Franzén
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!