David Baddiel: ”Judarna är ett hack i det binära systemet”

Nu släpps David Baddiels bok Judar räknas inte i svensk översättning. Margareta Barabash har intervjuat den uppmärksammade författaren.

David Baddiel vill inte kalla sig jack of all trades. Detta trots att han ägnar sig åt komedi, författar barnböcker, debatterar ateism – och dessutom skrivit texten till hela Englands fotbollshymn Three Lions (Football’s coming home). I stället menar han att allt han ägnar sig åt är historieberättande. Det han funderar över vill han också skildra. Oavsett om det handlar om Gud, fotboll – eller antisemitism.

Det sistnämnda är skälet till varför Baddiel befinner sig i Stockholm. Hans bok Judar räknas inte (Polaris), som i dagarna lanserades i i svensk översättning, berättar om en antisemitism av den okonventionella sorten, där avsändaren är den progressiva antirasistiska vänstern, en grupp vars tankegods författaren själv delvis stödjer.

Boken är frikostig med exempel. Som detta: 2019 sattes den antirasistiska författaren Alice Walkers Pulitzervinnande roman Purpurfärgen upp som musikal i London. Några veckor innan premiären sparkades huvudrollsinnehavaren, då det visat sig att hon publicerat homofoba Facebook-inlägg några år tidigare. Det intressanta är dock att Walker själv publicerat djupt antisemitiska dikter där hon hävdar att judar stöttar pedofili, slaveri och mord på icke-judar. Detta hindrade dock inte musikalen att sättas upp överhuvudtaget.

Jag är intresserad av varför det är mindre viktigt ifall en jude blir kränkt.

Baddiel frågar sig varför människor för vilka det är centralt att alliera sig med minoriteter inte bryr sig om antisemitism. 

– Boken handlar om antisemitism, men jag tvekar ibland inför att använda det ordet eftersom det handlar om något som är svårare att definiera – en frånvaro, en brist på engagemang. Jag är intresserad av varför det är mindre viktigt ifall en jude blir kränkt. Det finns såklart antisemitism inblandad i det, men det handlar inte om traditionellt judehat. En judisk kvinna kom fram till mig en gång och sa: ”din bok lyckas att förklara något som inte finns där”.

Du pratar om ”Schrödingers vita” – vad är det?

– I likhet med Schrödingers katt som både finns och inte finns är judar både vita och icke-vita, beroende på betraktarens politiska hållning. I århundraden har judar betraktats som icke-vita av extremhögern. Samtidigt upplever jag att vissa inom vänstern uppfattar judar som en slags symbol för vithet, eftersom de är rika, mäktiga och priviligierade – egenskaper associerade med vithet. Det är en del av en process där judar exkluderas från kategorin ”utsatt”.

Baddiel menar att vi lever i en binär värld.

– Internet driver oss mot en uppdelning av de mäktiga och de maktlösa, utan någon som helst nyans. Judarna är ett hack i det binära systemet, eftersom de verkar mäktiga men är uppenbarligen ibland maktlösa, till exempel under Förintelsen eller den 7 oktober. Ändå syns inte den maktlösheten, eftersom folk inte vill att det binära blandas ihop.

Judarna är ett hack i det binära systemet, eftersom de verkar mäktiga men är uppenbarligen ibland maktlösa.

Hur mottogs boken av ”din” sida när den kom ut 2021?

– Min favoritkommentar kom från en icke-jude, som alltid sett sig själv som en progressiv, minoritetsvurmande person. Men efter att ha läst boken insåg han att han delade många av de antaganden som jag dekonstruerade. Han menade att ”antisemitism är den sortens rasism som glider förbi en”.

– Det jag beskriver är nämligen en mer svårfångad form av rasism. Ett exempel: många antar att judar är rika och ser det som en komplimang. Men att hävda att judar är rika har historiskt sett till lett en våg av svartsjuka och ilska och judiska hem som bränts ner. Att judar är rika är inte sant, utan bara ett antagande folk gör utan att tänka på att det är rasistiskt. Men det är ju en stereotyp som folk gör om en minoritet.

En av Baddiels centrala poänger är att vi måste kunna prata om antisemitism utan att tvingas prata om Israel. För honom är dessa saker åtskilda och han menar att det är rasism att koppla samman brittiska judar med situationen i Palestina. Att separera judar i och utanför Israel är dock inte trivialt, något Baddiel själv fått uppleva.

Jag tror att israeler kände sig som judar den 7 oktober och jag tror inte att de alltid gör det.

Du har nämnt att lanseringen av boken i Israel var lite knepig. Varför?

– Det råkade bli så att den släpptes strax efter 7 oktober och den progressiva tidningen Haaretz gjorde en stor intervju med mig. Jag frågade journalisten om anledningen till varför det tog så lång tid för boken att uppmärksammas i landet berodde på min starka ”Jag bryr mig inte om Israel”-inställning. Journalisten sa nej, problemet är att du skriver om erkännandet av judar som en minoritet, men i Israel är inte judar en minoritet och vi relaterar inte till din poäng. Jag frågade: men ni gör det nu efter 7 oktober? Han sa ja. Emotionellt hade man känt sig som en minoritet under attacken. En minoritet som upplevt pogromer och mord, år efter år efter år. Det är intressant. Jag tror att israeler kände sig som judar den 7 oktober och jag tror inte att de alltid gör det.

Margareta Barabash

Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!