Darth Trump – inför ett stundande presidentskap

Det är få som vet hur USA kommer att formas de kommande fyra åren. Men Donald Trump har ju trots allt redan varit USA:s president i fyra år. Författaren och science fiction-experten John-Henri Holmberg går igenom störtfloden av science fiction som uppstod då, för att ge några (dystopiska) insikter om Trumps stundande presidentskap.

Så här en bit in i november har det gått som det har gått och från och med den 20 januari 2025 kommer vi att få se vad som sedan händer. Kanske går vi alla under i det tredje världskriget. Kanske tar det stora amerikanska experimentet i demokrati och individuell frihet slut och en ny tyrannernas epok inleds. Kanske blir det inte värre än fyra år av självförhärligande orationer och oräkneliga X-inlägg, som den som vill slipper läsa, medan USA:s dominans inom världens politik och ekonomi försvagas och den övriga demokratiska världen i allt högre grad tvingas bemöta totalitarismen på egen bekostnad – vilket i sig kanske inte är särskilt orimligt eller ens omöjligt. Vi lär få se.

Men en sak tror jag blir en konsekvens av det senaste presidentvalet: Vi kommer också att erbjudas en stor mängd nya dystopier om vart och hur katastrofalt det nya presidentskapet kan komma att leda. Och för den som inte kan bärga sig går det att få några aptitretare: Redan Donald Trumps förra vända i Vita huset avsatte ett inte föraktligt antal reaktioner i science fiction-form.

De frågor hon – och läsaren – ställs inför är centrala: var går gränsen för vad någon kan tillåta sig att göra i frihetens och demokratins namn?

Först ut var den brittiske journalisten Jonathan Freedland, som till vardags är kolumnist i Guardian och presentatör på BBC:s Radio 4. Men under pseudonymen Sam Bourne skriver han thrillers, och hans sjätte, To Kill the President, är ett moraldrama där en kvinnlig tjänsteman i Vita huset har stannat kvar från den föregående administrationen. Hon råkar komma på en konspiration som syftar till att mörda den nyvalde presidenten, som är omedelbart identifierbar som Donald Trump.

Hennes skäl för fortsätta att arbeta under honom var just förhoppningen om att kunna mildra hans misogyna och konsekvenstänksbefriade ledarstil, men nu ställs hon inför ett val: att hindra ett mord eller bli av med en ledare hon betraktar som ett monstrum. De frågor hon – och läsaren – ställs inför är centrala: var går gränsen för vad någon kan tillåta sig att göra i frihetens och demokratins namn? Kan man försvara mänskliga rättigheter genom att kränka dem? Är mord någonsin rättfärdigt? 

Bournes roman är faktiskt en utmärkt thriller och en stark roman, väl värd att läsa både för den som vill ha välkonstruerad underhållning och den som vill ha litteratur som kräver ställningstaganden. Det förtjänar att tilläggas att Freedland i senare romaner under Bourne-pseudonymen har återvänt både till sin huvudperson och de politiska och åsiktsmässiga konflikter som Donald Trump och hans MAGA-rörelse ställt i centrum. I romanen To Kill the Truth, 2019, är det vår historiesyn och frågan om hur sanning kan bevisas och bevaras som står i centrum. Också den är minst sagt angelägen.

Marleen S. Barr är akademiker verksam vid Fordham University och ledande inom den feministiska forskningen kring science fiction. Hon har utgivit en rad studier och antologier, men också noveller och två romaner. Hennes When Trump Changed: The Feminist Science Fiction Justice League Quashes the Orange Outrage Pussy Grabber utkom 2018 och är ett frontalangrepp i kortnovellform.

I novellen ”Springtime for Trump” är det två feministiska utomjordingar som vill skapa den mest anstötliga manliga politikerkandidaten i historien.

Boken erbjuder hela trettio mycket korta noveller som placerar Donald Trump i skilda situationer, många inspirerade av sagor, populärkultur och inte minst sf: Han möter utomjordiska intelligenser, placeras i bekanta situationer (i novellen ”Springtime for Trump” är det två feministiska utomjordingar som vill skapa den mest anstötliga manliga politikerkandidaten i historien och ställa honom mot den mest kvalificerade kvinna de kan tänka sig; precis som teaterproducenterna i Mel Brooks pastischerade film Det våras för Hitler blir de stackars utomjordingarna förfärade över publikens reaktioner). Barrs ursinne står sig genom boken, men utförandet varierar en hel del. Några av elakheterna är berömligt både roliga och träffande; andra är mindre roliga och somliga känns krystade. Men gissningsvis finns det ingen som inte kommer att hitta en handfull favoriter.

Mark Doten är operalibrettist och skönlitterär författare. Kulturtidskriften Granta har listat honom som en av USA:s mest lovande unga litteratörer. I hans Trump Sky Alpha från 2019 färdas en juvelprydd zeppelinare med samma namn som boktiteln mellan Washington och Mar-a-Lago, fylld av orimligt rika passagerare som hela tiden får se sina kreditkort debiteras med allt mer fantasifulla arvoden för resan. Samtidigt förintas allt mer av världen under dem i ett tredje världskrig. 

En av de överlevande, journalisten Rachel, arbetar frenetiskt med att återskapa internet, som mystiskt släckts ner enstaka dagar före kärnvapenkriget. I takt med att hon lyckas hitta och samla fragment från nätet återges också otaliga exempel på de enfaldiga men, idiotiska lustigheter och trumpska absurditeter som drivit världen över gränsen till utplåning. 

Jag tänker inte rekommendera Dotens roman till läsning annat än möjligen till de extremt toleranta poststrukturalisterna: Den är ett sammelsurium av fejkade skärmdumpar, imitationer av trumpska uttryckssätt, hektiska scenbyten och en absurdistisk berättarstil som gör läsningen allt annat än lättsmält. Men gillar man William S. Burroughs har den ett och annat obetalbart ögonblick att erbjuda.

Det är en ibland riktigt rolig allegori där fartyget står för den amerikanska demokratin och ingen behöver gissa för att inse vem den oduglige kaptenen ska föreställa.

Samma år utkom också förläggaren och tidskriftsredaktören Dave Eggers kortroman The Captain and the Glory, berättelsen om hur fartyget Glory sedan dess omtyckta och skickliga kapten ersatts av en ny kapten vars sjömannaskap är bristfälligt, vars livsfarliga nyckfullhet sätter fartyget och passagerarna i fara och vars ohöljda vana att favorisera lismande ja-sägare driver besättningen till ett myteri som slutar med att kaptenen flyr. Det är en ibland riktigt rolig allegori där fartyget står för den amerikanska demokratin och ingen behöver gissa för att inse vem den oduglige kaptenen ska föreställa. Men är man intresserad av subtilitet, mer än bara schablonartad personteckning eller mindre ytlig diskussion av de problem som tas upp är det här inte boken man bör välja.

År 2020, under Trumps förra presidentvalskampanj, kom den bok jag sist tänker tala om. Till skillnad från flera av de tidigare nämnda är den inte bara tveklös science fiction utan dessutom i högre utsträckning än de flesta av de andra både satiriskt och seriöst tänkt. Boken är And the Last Trump Shall Sound: A Future History of America, som erbjuder tre långnoveller från framtiden efter 2020. 

Eftersom novellerna följer varandra kronologiskt kan man läsa boken som ett slags episodroman, men de drastiskt olika berättarrösterna och texternas skiftande fokus gör att den läsvarianten knappast övertygar. Harry Turtledoves The Breaking of Nations skildrar den (vid bokens utgivning) mycket nära framtid där den år 2020 omvalde president Trump kort efter installationen dör och ersätts av vicepresidenten Mike Pence, som betydligt mer ideologiskt målmedvetet börjar omvandla landet till en religiös och ultrakonservativ diktatur; de tre delstaterna Kalifornien, Washington och Oregon bryter sig ur unionen och grundar i stället Pacifica, en i gengäld extremliberal stat som Pence vägrar erkänna. 

Den följs av James Morrows The Purloined Republic, som snarare är en uppsluppen satir där motståndsrörelsen på ett lömskt sätt (man låter en före detta porrfilmsskådespelerska förklädd till man och präst ersätta Mike Pences andlige rådgivare och förse honom med uppdiktade visdomsord från Jesus) försöker få Pence att bete sig så orimligt – inte minst försöker han genom besvärjelser återuppväcka Trump – att väljarna överger honom, så att den nya statens fortsatta existens tryggas.

Vad han finner är ett land där drickbart vatten är en bristvara, moralpolis patrullerar gatorna, hbtq-personer stämplas som sexualförbrytare och barnarbete har blivit en alldaglighet.

Och sist följer Cat Rambos Because It Is Bitter, som utspelar sig år 2040, där en ingenjör från Googlesofts enorma utbildningsanläggning i Seattle (numera i Pacifica) beger sig in i det USA som fortsatt behärskas av den Trum/Penska teokratin för att försöka hitta en spion som försökt stjäla företagets affärshemligheter; vad han finner är ett land där drickbart vatten är en bristvara, moralpolis patrullerar gatorna, hbtq-personer stämplas som sexualförbrytare och barnarbete har blivit en alldaglighet.

Man kan omöjligt säga att den här boken håller någon jämn kvalitet. Turtledoves bidrag är skrivet i samma stil som hans många andra alternativhistoriska verk, utan några stilistiska finesser men väl med stor detaljrikedom, betydande realism och en övertygande inre logik. Morrows del är i gengäld en farsartad satir i samma anda som man finner i författaren antireligiösa romaner; man kan inte betvivla hans seriösa syfte, men inte heller läsa texten som något tänkbart scenario. Medan Cat Rambos avslutande text är den litterärt mest intressanta i boken, samtidigt som den bild den inifrån vill frammana av ett totalitärt USA dominerat av ett religiöst inspirerat förtryck som närmar sig det vi kan se i dagens Iran kanske också är den mest skrämmande av de tre långnovellernas skiftande spekulationer.

Sist helt kort: Curtis Sittenfelds Rodham, en alternativvärldsroman där den unga juristen Hillary Rodham aldrig gifter sig med Bill Clinton, arbetar som jurist, blir senator och ser först George H.W. Bush sitta två ämbetsperioder, därefter Jerry Brown bli president 1997, efter honom John McCain och sedan Barack Obama 2009–2017. Därefter segrar Hillary Rodham i valet 2016, delvis med hjälp av kändisskådespelaren och fastighetsmogulen Donald Trump: scenen där Trump – på eget initiativ – ger henne sitt stöd är inte lång, men karikerar honom brutalt och träffande. Romanen som helhet handlar förstås inte om Trump, utan är en välkonstruerad saga för alla som skulle önskat slippa se honom någonsin ge sig in i politiken.

De som är intresserade av de anmälda böckernas synsätt bör också komma ihåg William Gibsons roman Agency från 2020. Också den är förlagd till en parallell värld där klyvningen från den vi lever i ägde rum år 2016, året då USA i boken väljer Hillary Clinton till president medan Storbritannien i folkomröstning beslutar att stanna kvar i EU. Hos oss gick det som bekant annorlunda.

John-Henri Holmberg

Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!