2024 års Augustpris för bästa förlag går till … 

Två unga liberala killar går in för tidigt på Dramaten inför Förläggarföreningens Augustprisgalautdelningspris, får inte komma in och börjar diskutera.

Eric, 29, chefredaktör: Jag har lite svårt att hålla isär Agri Ismaïl och Andrev Walden.

Max, 27, kulturredaktör: Ingen utom du har nog gjort den tankevurpan, men jag gillar den. LD:s kulturredaktion tar gärna emot en spanings-krönika om att Hyper och Jävla karlar är Samma Bok.

Eric: Nej men det är något med de här skribenterna som släpper en halvtjock debut och plötsligt är överallt…

Max: Över till priset. Jag är typ inte alls spänd för vem som kommer att vinna i år. Det känns okej vilken som än vinner, alla är habila bidrag. Jag har läst alla nominerade utom en, och den har en så bra titel – labben, kläder och krabber eller vad det är – att jag blir glad om den får priset med.

Eric: Det är förrädiskt med litteratur. Man tänker ”i år har ändå varit ett ganska bra litteraturår.” Sedan börjar man fundera över vilka böcker som har varit bra. Och man kommer inte på någon. Sedan ifrågasätter man sig själv, sitt minne. Får konsultera listan. Och få misstanken bekräftad: Senaste gången man blev golvad av ett Augustpris var 2011 och Tomas Bannerheds Korparna. Man blir glad av Hyper, ränner till bokaffären för att köpa Hyper, läser Hyper, glömmer efter ett tag bort att Hyper har getts ut, läser en text av Agrï Ismail och gläds åt att ha en så spännande krönikör i Sverige. Är han författare? Man har ett vagt minne av att han en gång gav ut en bok.

En kvinna avbryter killarna och frågar var de är ifrån.

Kvinna: Liberal Debatt? Vad gör ni här?!

Max: Har ingen vinnare sedan 2011 varit bra? Du avslöjade ju nyss att du inte läst Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson – som ju vann 2013 – så har du ens fog för en sådan åsikt?

Eric: Nä men därför kan jag ju inte uttala mig om Egenmäktigt förfarande.

Max: Aja, jag känner verkligen att Hyper förtjänar att vinna: Den förnyar svensk litteratur, är rolig, episk och fräsch. Just därför vill jag typ inte att den vinner. Väntad, mer av ett fenomen för folk som gillar böcker än något som kommer eka i evigheten. Tyvärr litar den ju inte tillräckligt på sin läsare. Ramqvists bok, habil. Rajs diktsamling, skön att hänga med i. Kungen av Nostratien, lite rolig för folk som är KÖP:ar (Kulturside-överintresserade personer).

Eric: Kungen av Nostratien är en kul idé, någon som faktiskt tar romanformen på stort allvar. Det har varit ett ok romanår i Sverige. Bygdedjuret, Viskarna, Din vilja sitter i skogen (som jag inte recenserar pga bekant är författare), men Kungen av Nostratien är nog bäst av de klassiska svenska romanerna från 2024. Problemet är bara att förläggaren borde varit hårdare, boken blivit kortare. När den är bra är den riktigt bra, men det är för många, stora svackor. För varierande, ojämn kvalitet. Det är synd, det hade kunnat bli årets bok.

Max: Men egentligen spelar det väl ingen roll. Det här är som alla vet inte ett pris för årets bok, utan förläggarnas pris för att kora årets vi-ska-kränga-denna-mycket-produkt. Egentligen är det ju förlagens prisgala. Man borde ge dem pris i stället.

Eric: Instämmer. 

Här är Max och Erics förslag till Augustprisgalan, om den var ärlig med att den handlar om förlagen:

Pris för årets förlagsnamn: Pettafnutt förlag (OBS: ingen hyllning av dess första och enda bokutgivning, Peter Wahlbecks självbiografi. Den kommer vi inte att recensera.)

Pris för årets försäljningsvurpa: Norstedts köper upp Brombergs, sparkar ut familjen Bromberg ur förlaget och fortsätter med utgivningen.

Pris för årets roligaste förnyelse: Natur och Kultur för att de gjorde årets mest kommersiella release för årets minst säljbara bok. Sohohuset, Fredrik Wikingsson och eftersläpp med rapartisten Nas för en nyöversättning av Tristram Shandy.

* Texten är skriven innan prisgalan börjat och kan komma att ändras.

Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!