Nobelpriskommittén har skickat en tydlig signal om att AI och teknologiutveckling står i fokus i år. Därför kommer årets vinnare att heta Daron Acemoğlu, Lawrence Katz och David Autor, tippar Liberal Debatts På Djupet-redaktör Theo Herold.
Jag har skrivit denna text lördag kväll den 12 oktober, två dagar innan kungörandet av vinnaren för Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Efter kungörandet kommer jag att diskutera mottagarnas forskningsbidrag och hur väl min gissning landade.
Min gissning följer ett fält inom nationalekonomin, och tre personer verksamma inom just det fältet. Den nuvarande trenden tycks nämligen vara att ekonomipriset tilldelas på just detta sätt, till tre forskare som på olika sätt forskar i samma fråga.
Nobelpriskommittén har också på senare tid haft en tendens att fokusera på dagsaktuella områden. Det säkra valet vore därför att fokusera på teknologiutveckling och artificiell intelligens (AI). En brinnande forskningsfråga berör hur snabb teknologisk utveckling påverkar arbetsmarknadsdeltagande och jobbskapande – och med valet av Geoffrey Hinton och John Hopfield som nobelpristagare inom fysik år 2024, som båda forskar i AI, går det kanske att anta var Nobelpriskommitténs fokus ligger i år.
Inom nationalekonomikretsar har det ryktats om främst ett namn i olika kombinationer av medförfattare: Daron Acemoğlu.
Inom nationalekonomikretsar har det ryktats om främst ett namn i olika kombinationer av medförfattare: Daron Acemoğlu, professor vid MIT (Massachusetts Institute of Techonology). Acemoğlu har gjort omfattande forskningsbidrag kring den teknologiska utvecklingens inverkan på automatiseringen av jobb och arbetsmarknadsdeltagande. Acemoğlu är bekant för de som läst nationalekonomi på kandidat- och magisternivå, eftersom han författat flera av de läroböcker som används inom makroekonomi. Han har även författat den populära boken Why Nations Fail tillsammans med statsvetaren James A. Robinson.
Två andra namn som förekommer i samband med Acemoğlu är David Autor, också professor vid MIT, samt Lawrence Katz, professor vid Harvard. Autors forskning försöker förstå hur teknologi förändrar arbetsuppgifternas natur och företagens kompetensbehov. Katz bidrag vidgar perspektivet till att försöka förstå hur lönefördelningen i samhället påverkas till följd av att människors arbetsuppgifter förändras.
Vad som talar emot denna gissning är att arbetsmarknadsforskning redan tilldelades priset år 2021 med David Card och år 2023 med Claudia Goldin. Claudia Goldins pristilldelning är särskilt relevant eftersom hon utöver sin forskning i kvinnors arbetsmarknadsdeltagande (vilket också låg som motivering för hennes pristilldelning) tidigare forskat kring, föga förvånande, den teknologiska utvecklingens effekter. Majoriteten av denna forskning bedrev hon särskilt under 1990-talet och början av 2000-talet – tillsammans med sin medförfattare och man, Lawrence Katz.
Därför kan det vara så att Nobelkommittén hellre fokuserar på mer ”renodlad AI-forskning”.
Därför kan det vara så att Nobelkommittén hellre fokuserar på mer ”renodlad AI-forskning”. Här åberopar jag tre dark horse-kandidater, och den främsta är Erik Brynjolfsson, professor vid Stanford. Brynjolfsson leder Stanfords Digital Economics Lab och forskar kring hur maskininlärning och AI påverkar företagens produktivitet.
Två andra namn, de verkliga dark horse-kandidaterna, är Yann LeCun, professor vid New Yorks universitet (NYU) och chief AI scientist på Meta, samt Yoshua Bengio, professor vid Montreals universitet. Deras forskning har fokuserat på så kallad deep learning, text- och röstigenkänning och artificiella neuronnätverk, vilket i sin tur haft stor inverkan på den metodologiska utvecklingen inom bland annat nationalekonomin. Vad som gör dessa två till särskilt vilda gissningar är deras något annorlunda bakgrund: bägge är utbildade datavetare och tilldelades år 2018 Turingmedaljen i datavetenskap tillsammans med Geoffrey Hinton, årets pristagare i fysik.
LeCuns och Bengios bakgrund är inte till deras fördel, men de skulle inte heller vara de första pristagarna utan nationalekonomi till utbildningen – tidigare exempel är till exempel psykologen Daniel Kahneman (år 2002), matematikern Leonid Hurwicz (år 2007) och statsvetaren Elinor Ostrom (år 2009). I kombination med att också en mer typisk nationalekonom delar på priset – Erik Brynjolfsson – är det inte omöjligt att prisutdelningen år 2024 är en kioskvältare.
Av de ovannämnda kandidaterna är det endast Daron Acemoğlu som vunnit JBC-medaljen år 2005.
I sammanhanget ska det sägas att var fjärde vinnare av den så kallade John Bates Clark-medaljen (JBC) som utdelas av American Economic Review också vunnit nobelpriset i ekonomi. Vissa menar att JBC-medaljen fungerar som en god indikator för en framtida tilldelning av ekonomipriset. Av de ovannämnda kandidaterna är det endast Daron Acemoğlu som vunnit JBC-medaljen år 2005.
I dag ungefär kl. 12.00 svensk tid, vet vi om mina gissningar träffade rätt eller om jag varit helt ute och cyklat.
Theo Herold
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!