Skip to content
Foto: Daiga Ellaby/Unsplash
Foto: Daiga Ellaby/Unsplash
Debatt | Föräldraförsäkringen

Nu är rätt tid att skaffa barn

Barnafödandet minskar, men ska en liberal försöka göra något åt det? Liberalen Willhelm Sundman menar att svaret är ja.

Allt fler väljer att leva utan barn. Europa, till exempel, skulle inte kunna bibehålla sin befolkning utan en ständig invandring av arbetsföra människor. I länder som Sydkorea har födelsetalen sjunkit till 0,7 barn per kvinna, och många andra länder står inför en potentiell befolkningsminskning om trenden inte vänder. Även i Sverige ser vi tecken på detta, med historiskt låga födelsetal. Detta är utan tvekan ett demografiskt problem för våra nuvarande samhällsstrukturer.

Problemet är däremot större än bara siffror och statistik. Det är också ett tecken på en förändrad attityd i samhället. ”Inte än. Jag har fortfarande saker jag vill göra – se, uppleva, skapa.” Så tänker många i dag när de överväger att kanske sätta barn till jorden. För en del innebär tanken på ett föräldraskap ett potentiellt hinder för alla de möjligheter och erfarenheter de fortfarande vill utforska. Men när är rätt tid? När vet man att man har upplevt tillräckligt av den barnlösa världen för att säga att det nu är dags att ta ansvar för en annan människa, och en ny generation?

Från mer konservativa och reaktionära håll hörs röster som skyller på den liberala frigörelsen, som enligt dem har ”indoktrinerat” en generation till att undvika familj och fokusera på självförverkligande och karriär. Men vad vi ser är snarare en förändring i vår inställning till långsiktigt ansvarstagande, för både män och kvinnor. I en tid där vi byter jobb och partners oftare, lever mer digitalt och konsumerar mer, kan det traditionella moderskapet, där man vårdar, vägleder, uppfostrar och närvarar, uppfattas som en motsats till dessa nutida ideal. Men det är viktigt att förstå att liberalism inte handlar om att undvika ansvar. Det handlar om att ge individen friheten att ta ansvar.

Kampen var aldrig en flykt från ansvar, utan snarare en strävan efter att äga sitt ansvar och sin framtid.

När de liberala idéerna först slog igenom handlade det om att ta makten över sitt eget öde, från kungar, kyrkor, och andra auktoriteter och överföra den till individen. Människor skulle styra sina egna liv och ta ansvar för sina egna beslut. Den kampen var aldrig en flykt från ansvar, utan snarare en strävan efter att äga sitt ansvar och sin framtid.

I dagens liberala samhälle handlar mycket om att ha kontroll över sitt liv och göra informerade val. Det handlar om att värdera individens rätt att välja sin egen väg, oavsett om vägen innebär att bli förälder eller inte. Det är också en påminnelse om att friheten att välja, alltid kommer med en förväntan att ta ansvar för de val vi gör.

Frågan, gällande ett minskat barnafödande vi borde ställa oss, är inte när det är ”rätt” tid för föräldraskap utan om vi, som ett liberalt samhälle, kan skapa förutsättningar för att alla ska kunna känna att varken fader- eller moderskap är en uppoffring. Det innebär ett samhälle som säkerställer tillgång till väl fungerande barnomsorg, flexibla arbetstider och jämställda föräldraledigheter, så att båda parter kan känna att föräldraskap är en del av livet, inte en belastning eller ett hinder.

Men medan den liberala vägen har varit att ge människor större makt över sin reproduktion, har den kollektivistiska varit förbud, straff och tvång. Ett av de mest ökända policyförslagen för att minska barnafödandet kan anses vara den kinesiska statens försök att begränsa familjer till enbart ett barn. Något som snarare förvärrat den demografiska utvecklingen i Kina än stabiliserat den. Det finns även gott om andra kollektivistiska förslag för att öka barnafödandet. Den italienska fascist-regimen satte bland annat in kraftiga straffskatter mot barnlösa män. Vilket nog de flesta singel-män skulle kunna förklara inte fungerar, då det knappast blir lättare att komma till stånd bara för att man får sin Serrano hårdare skinkad av Skatteverket. Trots detta var det inget som hindrade borgmästaren i Vastogirardi, Italien, att återigen föreslå en ungkarlsskatt 1999, vilket röstades ner. Frågan är om det skulle bli samma resultat nu, 25 år senare, i Italiens nya politiska landskap.

Genom att värna om individens frihet, främja jämställdhet och se till att människor själva får möjlighet att välja när och hur de vill bilda familj, kan vi bygga en framtid där föräldraskap inte ses som ett steg bakåt i karriär eller personlig frihet, utan som ett berikande val på lika villkor. Om de liberala krafterna inte lyckas ge svar på krisen i befolkningsfrågan, kommer andra att göra det.

Willhelm Sundman

Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!

Därför skaffar kvinnor inte barn

Föräldraförsäkringen är en subventionerad ojämlikhet