Max Sjöberg är en annan svensk liberal som lär ses i publiken när Kent ställer sig på scen igen i mars 2025. I hans värld kan man både lyssna på LSD, någon? och tycka att det är dåligt att barn säljer droger åt kriminella gäng. Han undrar om det inte är dags för UNT:s Tove Hovemyr att avsluta sin jakt efter tiden som flytt och komma tillbaka till samtiden.
Borgerligheten har hängt för mycket på twitter, läst för lite Ayn Rand och förlorat sitt sökljus högt upp i ett sekelskifteshus, förstår man när man läser Tove Hovemyrs debattartikel i Liberal Debatt. I stället borde man väl gå på Fores-seminarier om att regeringen håller på att avskaffa demokratin, lyssna på nostalgisk pop och låtsas som om ingenting i verkligheten förändrats sedan Vapen & ammunition (2002) främst var något 16-åriga killar köpte i present till sina flickvänner och inte något de köper för att skjuta ihjäl sina jämnåriga på uppdrag av kurdiska räven.
Under lagret av pigga låtcitat är det den vanliga gamla svepande kritiken mot regeringen som man redan hört till leda och kanske inte brinner för att köra ett varv till, men för din skull så reser vi igen! Av texten får man lära sig att regeringen tydligen står redo att kasta demokratin i papperskorgen och inskränka minoriteters rättigheter, och att detta främst görs för att man vill glädja @bengt2468742 med en ölburk som profilbild på Twitter och hans kompisar.
Det skulle förstås kunna vara så att det bara är @bengt2468742, @Sanningspappan och @RealistenXxX som tycker att det varit lite för mycket skjutningar, gängvåld och unga som dras in i kriminalitet de senaste åren och att den politik som förts tidigare inte varit tillräcklig. Men… det verkar inte så.
Hmm. Det skulle förstås kunna vara så att det bara är @bengt2468742, @Sanningspappan och @RealistenXxX som tycker att det varit lite för mycket skjutningar, gängvåld och unga som dras in i kriminalitet de senaste åren och att den politik som förts tidigare inte varit tillräcklig. Men… det verkar inte så. Lag och ordning var den viktigaste frågan för väljarna i valet 2022. Man kan förstås hävda att det i sin tur beror på att twittermobben lyckades lura inte bara borgerligheten utan också väljarna att den grova brottsligheten ökat jättemycket och att utanförskapet ökat. Men ingen kommer att tro dig.
2022 hade vi sex gånger så många dödsskjutningar som våra nordiska grannländer tillsammans. 2023 hade vi nio gånger så många. Jävla finnar, norrmän, danskar? Utanförskapsområden verkar också finnas i verkligheten och inte bara vara något som människor på twitter bekymrar sig över. Hundratusen röster kan förstås, som de sjunger i titelspåret på Röd (2009), ha fel. Men de kan också ha rätt. Människor i de låsta tysta husen som stirrar ut på gatan med ögon som är rädda för allting som kan hända (fast det redan hänt) är en bra textrad men en dålig grej att ha i samhället.
”Din hand i min hand, när kapporna vänder efter vinden”, hade Hovemyr kunnat peta in i texten för jag gissar att det är ungefär så man känner när man står och oroar sig över att liberaler vill ge längre straff till gängkriminella och ta kraftfullare tag mot unga på glid. Och visst kan man stå där och värma varandras händer när det ligger tomhylsor i parken och hoppas att Foxtrotnätverket ska blåsa bort av sig själv, men det kanske vore bättre att försöka göra något åt det.
Hon har dock rätt i en sak. Alliansregeringen gjorde massa bra grejer för att lösa samhällsproblem när den tillträdde 2006. Men när Ulf (16 år senare) skulle ta över skutan så var det andra saker som behövde fixas.
Denna samhällsförändring verkar vid närmare eftertanke Jocke Berg också ha noterat. I den omgjorda liveversionen av Sverige har de pillat lite med texten:
När allvaret har blivit ett skämt
när våld inte skräms
vad är det som hänt?
Och kanske petade de rentav in en passning till Hovemyr m.fl. i andra versen:
Vi skålar för en midsommar till
som om tiden stått still
medan omvärlden brinner.
Inte ens Jocke verkar tycka att det är bra att stå och kolla på medan Shottaz, Dödspatrullen och Foxtrot härjar fritt längre.
Det var skönt när en daimstrut kostade 14 kronor och den mest kända patrullen bland barn var Räddningspatrullen med Piff och Puff, men det är numera sagor för barnen som är som du.
”Allting har förändrats men jag känner likadant”, citerar Hovemyr i sin text och är kanske något på spåren. Tiden har nämligen inte stått still, och i stället för att fastna i lådvinsk nostalgi över den förrförrförrförrförra regeringens reformagenda är det dags att blicka framåt och ta sig an andra samhällsproblem än de som regeringen Reinfeldt 1 ville lösa när Du & jag döden (2005) precis kommit ut. Det var skönt när en daimstrut kostade 14 kronor och den mest kända patrullen bland barn var Räddningspatrullen med Piff och Puff, men det är numera sagor för barnen som är som du.
Vi 2024-liberaler skriver sagor för barn som är vuxna nu. De handlar om att knäcka gängen, kirra integrationen, fixa kunskapsresultaten i skolan och dessutom klämma in lite arbetslinje av bara farten (även om Kent antagligen kallat det sistnämnda för en garanterat solidaritetsfri nymoderat öken). Det är varken självupptaget eller what about me-igt.
Kent strävade hela tiden efter att utveckla sitt sound och envisades alltid med att spela mycket material från sina senare skivor under sina turnéer. När gamla låtar dök upp var det inte sällan i uppfräschade versioner. Trist för gnällspikar som mig som tyckte att de var fräckare när de spelade garagerock, att Hagnesta Hill (1999) är deras bästa skiva och inget hellre ville än att få höra gamla obskyra b-sidor live. Såhär med facit i hand framstår det som ett ganska naturligt val för ett band som var livrädda för att stagnera. ”Spela När det blåser på månen (debutsingeln från debutskivan Kent [1995], reds. anm)” lär någon ha ropat på en spelning, ”Äh, den kan ni ju lyssna på hemma” lär Jocke ha svarat.
Hovemyr m.fl. borde kanske tänka lite mer som Kent (och lite mindre som jag gjorde när jag var 20). Det är både coolt och nödvändigt att förnya sig ibland, för att fortsätta vara relevant över tid. Ni kan skratta om ni vill. Håna oss. Vi rör oss, ni står still!
Max Sjöberg
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!