Det franska valet fick flera oväntade vinnare. Eric Luth listar tre namn att hålla koll på inför framtiden i den franska politiken.
Jublet vet inga gränser när valresultatet presenteras på tv-skärmarna på Miljöpartiets valvaka. Vänsteralliansen blir största gruppering i Nationalförsamlingen, och Macrons mittenrörelse större än Nationell samling.
På Place de la République samlades tiotusentals ungdomar för att skrika ut sin glädje (innan firandet togs över av extremistgrupper och spårade ur).
Men bortom valet börjar en ny verklighet, där Frankrike måste hitta ett nytt sätt att styra landet på. Det finns ingen stor majoritet, presidenten kommer att få svårt att få igenom sin politik. Hur ska man kunna få till en regering? Lösningarna är få, och knappast ingen perfekt.
Det lär bli en svår process, men baserat på valutgången och de senaste månadernas politiska utveckling finns det tre namn som med största sannolikhet kommer att bli centrala i processen.
1. Den avgående premiärministern Gabriel Attal gör ett bra val, så bra att det överraskade de flesta. Attal har lett parlamentsvalet för Macrons mittenrörelse, och under hans ledning blir rörelsen betydligt större än vad man trodde för bara någon vecka sedan. I synnerhet efter det katastrofala EP-valet.
Attal är den franska politiker som flest fransmän helst vill se som premiärminister.
Dessutom har han mycket högt förtroende hos fransmännen, och även om inte Macron fick en egen majoritet har flera opinionsmätningar visat att Attal är den franska politiker som flest fransmän helst vill se som premiärminister.
2. Miljöpartiets partisekreterare Marine Tondelier har klivit fram som en annan politisk stjärna under de senaste veckorna. Partiet gjorde inget särskilt bra EP-val, men direkt efter att nyval utlystes klev Tondelier fram och inledde förhandlingar mellan vänsterns partier, och tycks ha gjort det väl: Vänstern lyckades med det ingen trodde, att enas till en rörelse, och från alla håll hörs samstämmigt att det till stor del var tack vare Marine Tondelier.
3. Raphael Glücksmann toppade Socialistpartiets lista inför EP-valet. I presidentvalet för två år sedan fick Anne Hidalgo 1,75 procent av rösterna. Partiet var uträknat och man var tvungen att sälja sitt högkvarter – som att Socialdemokraterna skulle ha behövt sälja Sveavägen 68 i Sverige.
I synnerhet hur han under valrörelsen lyckades driva politik som tydligt var vänster men samtidigt pro-europeisk.
Men återhämtningen inför EP-valet är remarkabel, partiet blir till och med större än Mélenchons Okuvade Frankrike. Många vi pratar med beskriver Glücksmann som den centrala personen i allt detta. I synnerhet hur han under valrörelsen lyckades driva politik som tydligt var vänster men samtidigt pro-europeisk, och tog tydligt avstånd från den antisemitism som Mélenchon och hans rörelse beskylls för.
Det är omöjligt att veta vad som händer bakom de lyckta dörrarna, men med största sannolikhet har Attal, Tondelier och Glücksmann centrala roller i de konversationer som hålls. Förmodligen kommer de också att ha tämligen tunga poster oavsett hur Frankrike styrs framöver, så den som vill veta vilka namn man ska hålla utkik efter i den franska politiken under tiden som kommer bör lägga dem på minnet.
Eric Luth
Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!