På plats i Paris under det franska parlamentsvalet var skribenten Laura Ingemarsson. För Liberal Debatt skriver hon om den lättnadens suck som drogs i Bryssel, när valresultatet kom.
En lättnadens suck drogs i Bryssel den 7 juli.
Nästan alla opinonsmätningar inför parlamentsvalet hade visat på en vinst för högerextrema Rassemblement National (Nationell samling, RN) i det franska valet. Resultatet blev dock ett helt annat, med seger för vänsterkoalitionen Nouveau front populaire (NFP). Även om det inte blev någon majoritet för vänsterblocket i nationalförsamlingen, förväntar de sig ändå att få premiärministerposten.
Det är i och för sig svårt att tänka sig att den mest sugna, vänsterpopulistiske La France insoumises (LFI:s) frontfigur Jean-Luc Mélenchon skulle nomineras. Men de andra partierna sneglar alla mot premiärministerns Matignonpalats.
Men rädslan för en högerextrem stoppkloss i ministerrådet kunde i alla fall lägga sig.
Det var dock inte vänsterns vinst som fick eurokraterna att pusta ut. Att EU-kritiska LFI blev störst i valkoalitionen oroar säkerligen många. Men rädslan för en högerextrem stoppkloss i ministerrådet kunde i alla fall lägga sig.
Risken för en blockerande rådsminoritet har varit ett stort orosmoment sedan president Emmanuel Macron utlyste nyval för en månad sedan. I regeringar runtom i Europa sitter redan högernationalistiska partier med minst sagt ambivalenta känslor gentemot det europeiska projektet – Italien, Kroatien, Slovakien, Tjeckien, Ungern, nu senast Nederländerna och kanske även Belgien. Tillsammans med ett högerextremt Frankrike hade de nått upp till vetospärren i rådet.
Med RN:s partiledare Jordan Bardella i Matignonpalatset hade en mängd beslut kunnat blockeras i ministerförhandlingarna. Det hade kunnat hota Ukrainastödet, såväl som budgeten. Men så blev inte fallet – denna gång.
Däremot har det, på europeisk nivå, hänt mycket sedan EP-valet 9 juni. Speciellt allra längst högerut på det politiska spektrumet. Förvisso blev det inget samarbete mellan Ursula von der Leyens liberalkonservativa EPP-grupp och höger-om-höger-gruppen ECR. Den breda mittenkoalitionen mellan EPP, socialisterna S&D och liberalerna Renew höll, med viss marginal.
Den breda mittenkoalitionen mellan EPP, socialisterna S&D och liberalerna Renew höll, med viss marginal.
Men ytterligare ett steg ut, höger om höger om höger, har turbulensen varit ett faktum. ID-gruppen har nämligen helt och hållet imploderat till förmån för den nya parlamentsgruppen Patrioterna – höger om höger om höger om höger.
Timmar efter att det franska valresultatet rapporterats, valde även Bardellas RN att ansluta sig till Patrioterna. Tillsammans enar gruppen Ungerns Viktor Orbán, Tjeckiens Andrej Babiš, Österrikes Herbert Kickl, Danmarks Anders Vistisen och Nederländernas Geert Wilders. Bland andra.
Huruvida Patrioterna kommer att få inflytande är svårt att säga. De blir, med Bardellas anslutning, tredje störst i Europaparlamentet – på samma sätt som RN också blir tredje störst i Frankrikes nya nationalförsamling. En maktfaktor utan tvekan, men för tillfället långt från både en majoritet och förhandlingsbordet.
I båda fallen förväntas nämligen de högerextrema krafterna begränsas genom principen om cordon sanitaire, isolering av ytterhögern.
Man får passa på att ta ett djupt andetag: det europeiska samarbetet tycks överleva ännu en vecka.
Laura Ingemarsson
Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!